~
Ett tidigare och annat germanskt tungomål än vad vi är vana vid var den till den nu helt utdöda -östgermanska grenen tillhörande krimgotiska som fanns kvar åtminstone ända in på 1780-90-talet, då talarna assimilerades in språkligt, kulturellt och religiöst när de då blev troende muslimer och anammade omgivningens tungomål.
De hade kommit till Krim under 200-talet och blev en del av det ostrogotiska sydryska riket. Det är givetvis tragiskt att det enda östgermanska målet som fanns kvar dog ut i en sådan här sen tid för bara några hundra år sedan, men före detta skedde så blev genom Busbecqs försorg visst material på språket nedskrivet. Busbecq, som var en flämsk ambassadör, befann sig i İstanbul emellan 1560-1562 och där skrev han ner cirka 60 ord från två krimare, av vilka en antagligen var en någorlunda assimilerad krimgot emedans den andre var en grek med relativt stora kunskaper i krimgotiska - krimgoten själv hade till stora delar förlorat sitt modersmål till fördel för grekiska.
Två andra krimgotiska bevarelser finns att åtnjuta, men de är av ringa värde. En är namnet Harfidel som finns i en hebreisk inskription från 400-talet på en gravsten på Krim, emedans det andra är ett possibelt lånord i krimtatariska, razn, ‘hus’, antas av vissa vara av krimgotiskt ursprung. Man tror inte att krimgoterna själva skrev på sitt språk, vilket gör det osannolikt att några nya fynd skall hittas om man inte hittar en till dags dato okänd resandeberättelse som berör området.
Den första omnämningen av krimgoterna togs redan vid under 800-talet när helgonet Cyril, en slavisk apostel, befann sig på Krimhalvön för att missionera och berättade att goterna läste böcker och helgade guden på sitt eget språk. I den medelhögtyska skriften Annolied från omkring 1080 refereras även potentiellt till ett germanskspråkigt folk på Krim, men annars så är det flamlänningen Wilhelm Ruysbroeks redogörelse från sin missionsresa på Krim 1253 som benämner goterna och påpekar att de har ett germanskt tungomål. Den venetianska handelsmannen Iosophat Barbaro som under mitten av 1400-talet bevistade Krim påpekade ånyo att goterna talade tyska och påpekade att hans tysktalande tjänare kunde parlera med krimgoterna och jämförde språkdifferensen med förestående språkdifferens hos de italienska språken.
Busbecqs redogörelse är den mest uttömmande som finns att tillgå och hans berättelse förtäljer att man ur krimgoternas språk, traditioner och genom ansiktsdrag och kroppsbyggnad kunde utröna ett germanskt ursprung, men han kunde inte bestämma sig för om de var goter eller saxare - dessutom berättas det att de var ett krigiskt folk.
Några ord som är lättförståeliga kan t.ex. vara broe ‘bröd’, plut ‘blod’, tag ‘dag’, oeghene ‘ögon’, stul ‘stol’, hus ‘hus’, alt ‘gammal’, reghen ‘regna’, sune ‘sol’, handa ‘hand’, miera ‘myra’ – ‘god dag’ hette knauen tag. Några räkneord att replikera är ita, tua, tria, fyder, fyuf, seis, seuene, ethe, nyne och thiine emedans ‘hundra’ och ‘tusen’ var iranska inlån, om informantens information var korrekt, och hette sada och hazer.
Deras antal kan man få antydningar från Sparfvenfeldts utsägelse från 1685 där han påstår att det fanns cirka 300 byar med befolkning av gotiskt ursprung.
Idag finns inga kvar.
Ett tidigare och annat germanskt tungomål än vad vi är vana vid var den till den nu helt utdöda -östgermanska grenen tillhörande krimgotiska som fanns kvar åtminstone ända in på 1780-90-talet, då talarna assimilerades in språkligt, kulturellt och religiöst när de då blev troende muslimer och anammade omgivningens tungomål.
De hade kommit till Krim under 200-talet och blev en del av det ostrogotiska sydryska riket. Det är givetvis tragiskt att det enda östgermanska målet som fanns kvar dog ut i en sådan här sen tid för bara några hundra år sedan, men före detta skedde så blev genom Busbecqs försorg visst material på språket nedskrivet. Busbecq, som var en flämsk ambassadör, befann sig i İstanbul emellan 1560-1562 och där skrev han ner cirka 60 ord från två krimare, av vilka en antagligen var en någorlunda assimilerad krimgot emedans den andre var en grek med relativt stora kunskaper i krimgotiska - krimgoten själv hade till stora delar förlorat sitt modersmål till fördel för grekiska.
Två andra krimgotiska bevarelser finns att åtnjuta, men de är av ringa värde. En är namnet Harfidel som finns i en hebreisk inskription från 400-talet på en gravsten på Krim, emedans det andra är ett possibelt lånord i krimtatariska, razn, ‘hus’, antas av vissa vara av krimgotiskt ursprung. Man tror inte att krimgoterna själva skrev på sitt språk, vilket gör det osannolikt att några nya fynd skall hittas om man inte hittar en till dags dato okänd resandeberättelse som berör området.
Den första omnämningen av krimgoterna togs redan vid under 800-talet när helgonet Cyril, en slavisk apostel, befann sig på Krimhalvön för att missionera och berättade att goterna läste böcker och helgade guden på sitt eget språk. I den medelhögtyska skriften Annolied från omkring 1080 refereras även potentiellt till ett germanskspråkigt folk på Krim, men annars så är det flamlänningen Wilhelm Ruysbroeks redogörelse från sin missionsresa på Krim 1253 som benämner goterna och påpekar att de har ett germanskt tungomål. Den venetianska handelsmannen Iosophat Barbaro som under mitten av 1400-talet bevistade Krim påpekade ånyo att goterna talade tyska och påpekade att hans tysktalande tjänare kunde parlera med krimgoterna och jämförde språkdifferensen med förestående språkdifferens hos de italienska språken.
Busbecqs redogörelse är den mest uttömmande som finns att tillgå och hans berättelse förtäljer att man ur krimgoternas språk, traditioner och genom ansiktsdrag och kroppsbyggnad kunde utröna ett germanskt ursprung, men han kunde inte bestämma sig för om de var goter eller saxare - dessutom berättas det att de var ett krigiskt folk.
Några ord som är lättförståeliga kan t.ex. vara broe ‘bröd’, plut ‘blod’, tag ‘dag’, oeghene ‘ögon’, stul ‘stol’, hus ‘hus’, alt ‘gammal’, reghen ‘regna’, sune ‘sol’, handa ‘hand’, miera ‘myra’ – ‘god dag’ hette knauen tag. Några räkneord att replikera är ita, tua, tria, fyder, fyuf, seis, seuene, ethe, nyne och thiine emedans ‘hundra’ och ‘tusen’ var iranska inlån, om informantens information var korrekt, och hette sada och hazer.
Deras antal kan man få antydningar från Sparfvenfeldts utsägelse från 1685 där han påstår att det fanns cirka 300 byar med befolkning av gotiskt ursprung.
Idag finns inga kvar.
Knauen tag.
~
Andra intressanta inlägg om språk, og folk, på Krim, eller Gotaland, häri denna blogg är: Krimtatarer samt Khazarerna og Karaimerna.
Andra nordgermaner skriver kanske om: Krim, goter, gotiska, germanska, östgermanska, krimgotiska, Ukraina, historia, språk, assimilering, integration
~~~Från Arkivet~~~
080519 - Pussar. Om något helt annat än ovan, så läs den med.
~
