Visualizzazione post con etichetta Alemannisch / Alemanniska. Mostra tutti i post
Visualizzazione post con etichetta Alemannisch / Alemanniska. Mostra tutti i post

domenica 24 settembre 2023

Walserna og walseriskan i Aosta – Europas tungomål CCMXXXI

 

 


 

Ytterligare ett alemanniskt högtyskt språk är walseriskan som talas av strax över 3000 i norra Italien vid Monte Rosa i och öster om Aostaregionen. Oftast så är walserbyarna de högst belägna i området. Deras förfäder kom från Bernese Oberland under 1100-1200-talen och språket är nära besläktat med, men ändock strukturellt åtskiljt bernesisk schwytzertyska, de byar som ligger i Aosta haver erfått stora influenser från franco-provençalska og piemontesiskan emedans de som befinner sig utanför Aosta haver erhuldit sin främsta påverkan från italienskan samt piemontiska. Walsererna i Aostadalen är de som klarat av att bibehålla sin språkliga särart bäst og flertalet aostianer äro relativt stolta över sin minoritetsspråkliga kuriositet. Man vet ehuru om att det funnits fler walseriska samhällen förut, vissa dogo ut under 1800-talet emedan en annan språkvariant drog sitt sista andetag 1963 då den siste talaren gick ur dagen. Totalt finnes det idag nio samhällen i Italien med walseriska som tungomål. Fascisterna tyckte givetvis ej om detta tyska element så när Thomas Lundén 1965 besökte Alagna så ansågs det ännu vara relativt vågat av Sesiadalens kulturförening att ha satt upp en byvälkomstskylt på sitt språk på hvilken det stod: Siged aili woul chemni im Land - ‘Varen I välkomnen till Land (Alagna)’.

 












~

= Europas tungomål


venerdì 29 novembre 2019

Alemannerna et Alemannien - Landologica CDLIX

 
Alemannerna omnämns första gången via namnet Alamannicus under andra årtiondet utav tvåhundratalet, beteckningen alemanner är en allians för germanska stammar som bott i övre Rhenområdet som brukade attackera Germania Superior, hvilka stammar som ingingo, og huru det såg ut, är något oklart, men de gingo ofta över Limes Germanicus. Alemanni kunne betya ‘alla män, allemän, allmänning’, men även ‘folket på andra sidan’. Arkeologiska bevis visar att de ganska snabbt blivit latiniserade i materiell kultur.

Ända intill 200-talet kallade romarna de germanska stammarna i området gemensamt för germaner bara eller barbarer, men under det århundradet skapades nationskonfederationen Alemanni som kommo att finnas ända framtills anno 911. Den alemanniska konfederationen nådde Alsace under 400-talet samt expanderandes till den schweiziska platån samt in i Bayern og Österrike.

Alemannia styrdes självständigt, decentraliserat i gauer, framtills år 496 varefter frankerna togo över sedan Klodvig I / Chlodowech vunnit landet vid slaget vid Tulpiacum, men man finge bibehålla egna härskare många gånger. Ända in till 600-talet bibehullo man i huvudsak sin germanska religion när man till sist kristnades, ehuru ej initialt lika genomgående som i Bayern eller Frankland. Efter självständighetsförsök så utrotades de flesta alemanniska adelsätterna under 740-talet, hundra år senare uppblossade nya självständighetsförsök hvilket resulterade i att landet kom att ingå i Östfrankien. Från 900-talet ingår det i Swabien og genom Hohenstaufen så kom det att ingå i kärnan utav Heliga Romerska riket men disentigrerades under 1300-talet.

Alemannien av idag är delat på Frankrike, Tyskland, Schweiz, Lichtenstein og Österrike, idag är alemanniskhet främst en lingvistisk markör. I likhet med alla andra tyska språk förutom det artificiellt skapade standardtyska språket så har alemanniskan ingen som helst officiell erkännelse, en tragisk kulturell utveckling.















~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
 

domenica 10 novembre 2019

Lågalemanniska et Högalemanniska i Tyskland


 
Lågalemanniska uppdelat på varianterna tu, bodensealemannisch / seealemannisch og oberrheinalemannisch, som båðaðera vardandes vidareförda i mindre lokala varianter, gällande bodensealemanniskan i Tyskland så röre det sig främst om sydlig allgäuerisch / allgairisch, boor- / baar-alemannisch og südwürttembergisch, emedans oberrheinalemanniska talas i sydliga Baden, südbadisch.

Högalemanniska / Hochalemannisch finns i Markgräflerland, öster om Svartskogen i södra Baade-Wiirdebäärg / Baden-Württemberg, där man såleda talar markgräflerisch.



















~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.