I övrigt så talar man ju det andra officiella –germansk-västgermanska engelska målet i en macrovariant som heter Channel Island English, d.v.s. kanalöengelska, nedfördelat i den specifika varianten jerseyengelska. Detta språket haver erfått influenser både från jèrrsiais samt från franska havandes en accentuering som snarare liknar holländska eller sydafrikansk engelska, än anglisk engelska.
Talarna på Jersey anser absolut icke att det är fransk patois som talas utan man anser helt sonika att det är ett eget språk som både var likt det språket som Vilhelm Erövraren talade, men också att det skiljer sig från franskan och/men også från de andra öarnas parlöriska egenheter samt givetvis även från fastlandets normandiska. Normandöarnas normandiska innehåller ungefär lika många ord med nordisk härkomst som övriga normandiska språk, hvilket tyder på att hertigdömets språk var romaniserat redan två decennier efter att nordmännen erövrat dömet. Att det ej är något fransk patois är i full mån sanningsenligt då språket är tillhörigt den normandiska språkgruppen inom de nordgalloromanska språken, detta är klart avskiljt från françien. Förutom den normandiska basen og de nordliga influenserna haver språket naturligtvis även erhållit en mängd influenser från franska samt nu senast engelska, man har även ett litet antal bretonska spår i sig. Meningen ‘Jag går till marknaden i dag’ heter på jèrriäsiska J’m’en veies au marchi ogniet, emedans det på guernesiäsiska heter J’m’en vais au marchi aniet. 1976 så parlerade 10 000 detta språk et s’lon lé récensement d’1989 y’avait 5720 pèrsonnes tchis pâlaient l’Jèrriais men nu beräknar man att det finns 5000 talare av språket enligt La Société Jersiaises hemsida, även om de som haver någon kunskap i språket kan antas vara något fler - språkets dagar äro ehuruväl räknade om inga speciella åtgärder tas vid av talarna, samt icke-talarna, speciellt då det främst är äldre som talar målet; situationen är ehuru bättre på Jersey än de övriga Normandöarna. I förhållande till språkets storlek så kan man även påstå att det finnes en rik litteratur på tungomålet. 1951 grundades L’Assembliée d’Jèrriais och 1966 kom den första jersiaiska ordboken till franska för att markera niohundraårsjubileumet av erövringen utav England, og 1972 till engelska, 1985 skrevs en kursbok som framlade grammatiken og 1988 röstade östaten övervälvande att jèrriais skulle figurera i undervisningen, år 2005 publicerades en stor jèrriais-engelsk ordbok, Dictionnaithe Jèrriais-Angliais. Den övervägande majoriteten haver ehuru språket bara som sekundär kunskap, enligt uppgifter från 2001 fanns det bara 113 personer som parlerade jèrriais huvudsakligen, men skolundervisningen verkar ha gett resultat då man för första gången kan se en liten ökning i språkbruket hos unga, runt 200 barn lär sig språket i skolan. Den litterära traditionen sträcker sig ända bak till 1100-talets poet Wace men bevarelserna är skrala framtills tryckpressen gjort inträde på ön under 1780-talet när viss poesi trycktes samt en nyhetstidning kom igång. Under 1800-talet kom en uppsjö med konkurrerande tidningar varvid poeter ock satiriker fick fullt sjå att fylla sidorna till extra gagn för språkets litterära bredd idag. Hela det normandiska språkområdet genomlevde just då en renässans. Den jèrriäiska litteraturen fick ett avbräck i och med den tyska ockupationen som inte tillät någon nypublicering på språket samtidigt som man lät gamla kontrollerade verk republiceras, detta hindrade ehuru inte att det fanns illegal litteratur florerandes omkring, exempelvis den väl nämndvärda La chanson Hitleur från 1944. I efterkrigstiden så har produktionen på språket aldrig tagits upp igen i samma grad som tidigare, men språket fortgår i tidningskolumnerna, i kvartalstidskrifter, viss poesi utges, og en grammatika, Lé Jèrriais pour tous, utkom 1985, och sedan inte minst, är internet späckfullt med tusentals jèrriäsiska texter via Les Pages Jèrriaises, ett bra föredöme för många mindre språk.
Tungomålet som historiskt sett har talats på Jersey är givetvis i likhet med de övriga Normandöstaternas mål ett indoeuropeisk-italisk-latinsk-romansk-galloromansk-nordgalloromansk-normandiskt språk og det som tidigare var den primärt talade tungan på denna ö kallas således jèrriäsiska / jèrriais - nu talas ehuru främst kolonialspråket engelska. Det finns runt ett dussin olika geospråkliga varianter utav jérriäiska, men skillnaderna är ej oöverstigliga, förutöver att några numera äro utdöda. Fram till 1963 så var franska det officella domstolsmålet på Jersey, men det nyttjades sällan redan från 1930-talet og framåt. Tidningen Jersey Evening Post innehåller en veckolig kolumn på jèrriäsiska, kvällskurser finns likväl att tillgå och BBC Radio Jersey haver ett program i veckan på språket. Redan 1946 övergick staten till engelska som arbetsspråk även om lagfranskan kvarfanns till viss del framtill 1966. I sockenförsamlingarna har engelskan övertagit det inhemska språkets plats, men i St. Ouen samt St. Mary nyttjas jèrräiskan stundom även om det är långt mycket vanligare med förhandlingar på engelska. Egendomsöverlåtelseavtal skrives ehuruväl fortfarande på lagfranska, hvilket ogillades utav några varvid misslyckade försök gjordes att införa engelska även inom denna domän 1982. Kan även nämna att jèrriais spreds till Nordamerika och då inte bara New Jersey utan mer långtgående till Gaspéhalvön i Quebec där torskfisket kontrollerades utav jèrriäsiska eller jerseyhärkomstliga företag under början utav 1900-talet anställandes främst jerrier og deras språk bleve det allmäna kommunitetsspråket och överlevde där framtills minst 1960-talet.
