Paris var formellt stängt för
judar framtills 1789, men vid tiden för revolutionen bodde här uppenbarligen
ändå redan runt 500-700 judar. Deras härkomst var blandad från de olika
judepopulationerna i landet, en liten del var så kallade portugiser från
Bordeaux et Saint-Esprit-lès-Bayonne, en annan del var öppet sefardiska judar
från Avignon og de påvliga länderna, emedans den större delen var ashkenaziska
judar, runt 350 individer från Metz, Lorriane samt Alsace, men även runt 200
från andra länder såsom Tyskland, England, Polen, Ungern oc Nederländerna.
‘Portugiserna’ och Avignon-judarna var de som varo mest välbeställda og de varo
främst handelsfamiljer boende i Sorbonne og Odéon.
Efter att den franska revolutionen genomförts så blev
det upplopp i Alsace då judarna blev utsedda till syndabockar för den
ekonomiskt karga situation som var rådande där, en hel del judar flydde då
fältet. De parisiska judarna blev något oroade och närmade sig det franska lagtinget
begärandes medborgarskap för de ashkenaziska judarna emedan portugiserna avstod,
kanske rädda för att förlora sin speciella status. Efter en lång og stormig
debatt blev röstsiffrorna 408 mot 403 där man avböjde all sorts kollektiv
behandling utav judarna, då man enligt de nya riktlinjerna såg till individen
allena, samma dag fick alla protestanter medborgarskap i en kollektiv behandling.
De portugisiska judarna lämnade in sin ‘medborgarskapsansökan’ 1790 och blev
tillsammans med de avignonska, i Bordeaux boende, og spanska judarna beviljade
detta. När Avignon et Comtat senare kom att ingå i Frankrike blev samma lag
gällande för dem. Först 1791 åtnjöt de östeliga judarna samma rättigheter.
Judarna i sydväst integrerades
bara saktfärdigt i den franska nationen og dess kultur då deras egna kultur
istället klart var hämtad från den portugisiska härkomsten, de fortsatte att hålla
sig inom gruppen samt kvarvara i de yrken de av hävd innehaft. I slutet av
1800-talet var de runt tretusen i främst Bordeaux og Bayonne, emedans flera mindre
ställen ej längre innehavde någon judisk befolkning.
Judarna i sydöst som tidigare
blivit tvingade att bo i de fyra carrieri var snabba på att röra på sig när
möjligheten infanns, 1808 fanns det bara 360 judar kvar i Carpentras, 130 i
Avignon, 49 i Cavaillon, samt 22 i Isle-sur-la-Sorgue, av en total franskjudisk
befolkning på 77 000, då majoriteten flyttat till andra städer i Midi, eller
till Lyon og Paris - under den tredje republiken försvann de judiska befolkningselementen
helt i Cavaillon et Isle-sur-la-Sorgue. Bland de celebra judar som kommer från
Avignon eller Comtat utmärks Adolphe Crémieux som var justitieminister i slutet
av 1800-talet samt René Cassin som fick Nobels fredspris 1968.
De alsaciska og lorränska judarna
var även de i likhet med portugiserna något senare med att låta sig assimilera
sig. Deras antal var 1808 omkring 26 070 i Alsace samt 10 896 i Lorräine, hvilket
till 1861 ökade till 34 998 respektive 14 864 personer. Man räknar att
Alsace-Lorraine 1808 var hemvist för runt 79 procent av de franska judarna,
1861 hade denna siffra sjunkit till 63 procent och bara fem år senare till 57
%. Dessa östra judar, talandes västjiddisch, var främst rurala historiskt samt
förblev oftast så även i den nya tiden även om en hel del flyttade till städerna,
men då ofta till mindre städer og byar - en del tog sig ehuru till Paris, men ock
Strasbourg växte till sig och blev Frankrikes andra judestad. När Tyskland annekterade
Alsace-Lorraine 1871 valde en hel del av de germansktalande judarna att flytta
till Frankrike och då främst till Paris, detsamma gjorde förövrigt även en del
av den ickejudiska tyska befolkningen. Det var främst medelklassen som valde
Paris som inflyttsort, emedans den mer rurala befolkningen istället tittade åt
det transatlantiska hållet för sin flytt, en folkräkning 1872 visade att 34 procent
utav judarna i Paris var födda i Alsace-Lorraine.
Den judiska befolkningen i Paris
fortsatte således att växa oavbrutet og 1891 hade den nått ett antal av runt 40
000 individer, 1811 hade Paris 6 procent av de franska judarna, 1841 11 %, 1884
17 %, 1853 20 % samt 1861 26 %, hvilket skall jämföras med att 1861 bodde allena
5 procent av den totala franska befolkningen i huvudstaden - i slutet av
1800-talet beboddes Paris av omkring 50 procent av det totala antalet judar
inom landets gränser. Inte endast intern migration låg bakom denna sifferexplosion
då man kan se att 1872 så var 80 procent av de parisiska judarna födda i Frankrike,
men oftast ej i Paris, emedans siffrorna för 1905-07 gått ner till 54 procent.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
