Modern sabinska – Europas tungomål DCCXLV

 

 

 

Inom romerskans hägn ligger även de sabinska språken hvilka vissa menar på är egna språk men som åtminstone bör sammankopplas med laziskan för sin närhet till dessa språk, i sin övergångning även till marchesiskan. Sabinskan kan vidare uppdelas i aquilano i norra Aquila samt i hela Rieti, det är även denna språkform som blivit den hegemoniska formen utav de sabinska språken utgjörandes dess standardform, samt i sublacense / carseolano som talas i Roms provins, samt tagliacozzaniskan som blir hybridiserat gentemot de söderliggande språkområdena. Det som kanske mest är utmärglande för sabinskan är att det fonetiskt är mer arkaiskt samt bibehållit det senlatinska vokaliska systemet överlag, samt likväl är den enda språkform som bibehållit de tvenne senlatina affixen –o og –u. Exempelvis i ett ord som cabaju / cavaju, från latinets caballus, scrio från latinets scribo.

 

~

= Europas tungomål

Judeoromerskan och romersk hebreiska – Europas tungomål DCCXLIV

 

 

 

Den judeoromerska befolkningen har ungefär 15 000 medlemmar, men hur många som faktiskt talar judeoromerska får låtas vara osagt. För övrigt så haver man även sin egen lilla variant utav hebreiska, d.v.s. romersk hebreiska, som är fonologiskt arkaisk i likhet med de mer konservativa elementen inom de spanjolska samt portugisiska judarna. Men om vi återgår till just judeoromerskan så har den i skrift bland annat alstrat poesi och är ett ur alla synvinklar distinkt språk som dessutom bevarat en del arkaiska romerska fenomen, detta förutom de både judiska samt aramaiska inlån som inte existerar annorstädes. En judeoromersk teatergrupp finns som ej enbart spelar befintliga utan även skriver nya uppsättningar på språket. Antalet talare är inte alltför högt i dag, men under kejserlig tid så var deras relationella antal uppe i så mycket som 10 % av Roms befolkning. Det är möjligt att de flesta judar i Rom idag är libyska judar, ehuru stammandes från sentida inflytt från omkring 1950-talet och framåt.

 

~

= Europas tungomål

Romerska språket – Europas tungomål DCCXLI

 

 

Det äldsta vulgäret med romerska som mål är graffito från en katakomb i Commodilla från början av 800-talet med distinkta fonologiska och grammatiska drag, graffiton är inte speciellt lång men lyder Non dicere ille secrita abboce som på standarditalienska idag blir Non dire le segreta a voce och betyder ‘Säg inte hemligheterna högt’, typ syditalienskans omertà. Klosterväsendet i regionen de efterföljande århundradena haver også givit oss en inblick i laziskans tidiga tid och mången litteratur skrevos på autentisk lazisk-romerska under medeltiden, men under 1400 samt 1500-talen så genomgick tyvärr det romerska skriftspråket en toskanisering och mot slutet av 1400-talet så beräknas allena 7 % av publikationerna ha varit skrivna på det inhemska språket. Det distinkta språket lever ehuruväl alltjämt kvar och lär väl antagligen så även göra i framtiden, då det ju besitter Italiens huvudstad. Av okänd anledning har även romerskan haft stort inflytande på den standardiserade italienskans ordförråd för ord som handhar den kriminella världen, men väl att påpeka är att romerskans inflytande inte stannat vid kriminell jargong, utan den har även lämnat sina spår inom sånt som rör kön, gastronomi samt flera andra mer legitima domäner. Det bör även påpekas att de olika italienska språken inte blivit favoriserade i landets media, utan här har även huvudstadsspråket fått vika hän för det standardiserade tungomålet, och om något av de andra språken nyttjas så är det inte helt ovanligt att det istället är lombardiskans milanesiskan og ej romerskan då Milano är mer av ett ekonomiskt centrum än vad fallet är för Rom. När det gäller skolans språk så är det enbart standarditalienska som gäller. Exempel på skillnader kan vara att man säger quanno istället för ‘quando’, frangese för ‘francese’ eller matreta istället för ‘tua madre’, men det finns som sagt flere olika varianter av tungomålet og det åtfinns även klara fonologiska, grammatiska, syntaktiska samt lexikaliska skillnader i förhållande till standarditalienskan, men den flesta romerskan har idag i allt större grad blivit standarditalieniserad. En hel del litteratur finnes, mycket poesi samt kåserier, satir og musik. Den mycket välkända romerska romanescopoeten Giuseppe Gioachino Belli skrev:

 

Ma nun c’è lingua come la romana

Pe’ dì una cosa co’ ttanto divario

Che ppare un magazzino de dogana.

“Le lingue der monno”

 

~

= Europas tungomål