lunedì 1 giugno 2020

Läs- samt skrivkunnighet - Postmodernisme premillénaire CX




 
Patriarket är en speciell term som har skapats för att illustrera i princip hela mänsklighetens historia då mannen styrt över kvinnan, resten av familjen samt samhället. Några av patriarkteo­retikerna menar att makten ytterst grundar sig på våld og då speciellt sexuellt våld. Man menar även att språket har som funktion att bevara denna institution, det “befäster och döljer på samma gång den manliga dominansen”.1) Det brukar ju ofta resoneras kring att i ett sam­hälle med hög analfebetism, eller låg skriv- og läskunnighet, så äro det de som har denna kunskap som innehar makten, detta skulle då enligt teorin vara främst de härskande klasserna och då främst männen - detta skulle då göra så att de lättare skulle kunnat bevara sina egna maktpositioner og därför så skulle obligatorisk skolundervisning vara den bästa vägen för att demokratisera kunskapen samt i slutändan därmed makten. Lindmark har dock visat att läskun­nigheten, i Sverige, under det sena 1700-talet, alltså före obligatorisk skolundervisnings införande, var i princip 100-procentig men däremot så var skriftkonsten icke så vitt förekommande, cirka 10%, og det var främst de mest besuttna bondpågarna som hade denna kunskap hvilket kan vara av vikt för teorin men det är läskunnigheten og icke skrivkunnigheten som är av största vikt för att kunna ta åt sig kunskap2) - vi skolom ehuruväl hava intressantare inblickar nedan om tua­reger.











Fotnoter:
1) Larsson, 1994:133.
2) Se “Bondsöner mest skrivkunniga”, i SvD, 30 sept 1995:?.

~