domenica, 29 gennaio 2012

Utrota jägarna

~
det finns runt 260 000 jägare i Sverige idag
de orsakar miljontals fall av vånda, smärta og död
hos djur, inklusive människor, varje år

jag föreslår att vi begränsar detta odjur
till varandes högst 150 exemplar

~









+ Det positiva med regeringens vargjakt, Jakt, Stackars jägare

DN
Taggar: jakt, skyddsjakt, jägare, odjur, djur, mördare, Sverige

~~~Tre år sedan~~~

- Qvinnans betjänter

~

sabato, 28 gennaio 2012

Urmeneta, 2010 - Carmenère

~


Urmenta, 2010
Carmenère Valle Centrale
Chile

Urmenta är ett utav Chiles äldsta vingods og har ännu till denna dag rotäkta Carmenèrevinstockar, kända från Bordeaux. Carmenère var den druvsort som från början gjorde Bordeauxvinerna kända men som utrotades i området utav vinlusen under 1800-talet, i Chile trodde man länge att det var Merlot man odlade men DNA-analyser har visat att det var äkta Carmenère, som därvid nu räknas som Chiles egna druvsort, näraintill utdöd annorstädes, men finns även i Veneto, Friulien samt inofficiellt i Bordeaux ånyo.


degûsté
intensivt djupt briljantröd, strävt svartbärig, tèrra, likväl fyllig av tannin og fruktig av druv, bra druvsmak, smakrik, karaktäristiskt smått kryddig men palatalt mjuk, friskt läderaktig, viss rökma, med smakspritsig touché, med ack viss lättsam sortie

~









+ Secret de Famille 2009 - Jaboulet, Rött

SvD
Taggar: Carmenère, Chile, Urmenta, rödvin, vin, vinrecension, Bordeaux, bordeauxviner, Occitanien, int

Var Kalle Marx nyliberal? - Principen om Självägarskapet

~
Marx, en av föregångarna till några av dagens ideologier, var väldigt tvetydig i sin framhållning, särledes då hans teoretiska skapelse bygger på klasslig kollektivism men med en trojansk häst kring klar individualism inskjuten i fabriken. Kan det möjligen vara så att dagens vänstervridna teoretiker missförstått hans resonemang, åtminstone på en basal, essentiell samt enastående viktig punkt?

Enkelt uttryck kan man påpeka att Marxs teori angående mervärde samt exploatering går ut på att kapitalisten köper arbetskraft av säljaren, d.v.s. arbetaren. Arbetaren utför sedan ett arbete, og det är bara denna arbetsprestation som skapar ett värde enligt Marx; arbetaren producerar alltså en produkt. Denna produkt tar sedan kapitalisten hand om, vidaresäljandes den för ett högre värde än vad arbetaren erhöll för sin arbetskraftsförsäljning plus de materialkostnader som uppstod vid produktionen. Kapitalisten säljer alltså för ett högre pris, han tager en bit av kakan utan att hava utfört något egentligt arbete; han tar således ut ett mervärde.

Detta mervärde som kapitalisten tar ut under försäljningen av varan som arbetaren har producerat är enligt Marx en exploatering utav arbetaren från kapitalistens sida. Tanken var alltså från Marx sida att arbetaren självfallet skulle få behålla hela kakan själv, efter materialkostnaderna förstås, då arbetet är utfört av honom og ej utav exploatören. Kontentan av detta blivandes således att man av arbetarens hårda arbete icke skall ta ut mer i värde än vad arbetaren får, og ge de pengarna till de som icke skapar något värde, alltså de som icke arbetar.

Enligt Marx så äger varje person sig själv och det han producerar. Om någon sätter ett högre värde på den varan avplockandes arbetaren på detta mervärde så utföres en exploateringshandling, ock logiskt tänkt så skulle exploateringen bli större ju mer mervärde som påläggs, detta berör naturligtvis ej allena mervärdeskatter utan tillikt allehanda skatter, primärt måhända då inkomstskatten som ju förtar arbetarens förvärvade inkomst. Man kan ju tänka att en viss exploatering kunde accepteras då det gynnar det allmännas bästa, till exempel åtgärder för att få fast kriminella samt hålla utomterritoriella fiender utanför territoriet, men åtgärder för att gynna enskilda individer som ej utför något värdeskapande, som till exempel sjuka, arbetslösa, hemlösa, alkoholister, ensamma mödrar/fädrer som äro hemma med barnen samt åldringar, måste vara en alienerande tanke hos Marx då det enligt Marx “enbart äro arbete som skapar värde”, liksom han tycker att kapitalisten är en profitör. Social intervenering av ekonomisk typ är en omöjlighet om man följer Marxs tes kring mervärdet.

Dessa arbetslösa og andra icke-arbetande utför en belastande exploatering av arbetaren då det krävs ett stort kapital som ju måste tas någonstans ifrån. Och detta kapital går ju bara att införskaffa genom att sätta ett mervärde på den produkten, eller på självaste producerandet samt de inkomster detta giver, som är skapad av de som producerar värde. Alltså blir det en exploatering av arbetaren, detta får ehuruväl ej ske då arbetaren äger hela värdet utav sin värdeskapande sysselsättning.

Det är helt emot Marxs teori om exploatering att genom makt ta medel från de som skapar värde för att ge det till dem som inte skapar värde, det är ren o skär exploatering. Frivilligt givande, d.v.s. äkta solidaritet, är en helt annan sak, men detta kan ju allena beslutas av den som äger värdet, allt annat vore exploatering.

Marxismen kan heller ej överge tanken kring självägarskapet för i så fall faller hela tanken om exploatering, självägarskapet är så att säga den bärande principen för marxistisk teoribildning.

Man skall så tillvida hava så små skattesatser, om några alls, som möjligt i en marxistisk-socialistisk mönsterstat för att exploateringen av arbetaren skall minimeras och för att arbetaren ska få en så stor del som möjligt av den kakan som han producerar. Att det är staten och inte kapitalisten som bör utmålas till exploateringsprofitör ter sig självklart, då det är staten som påyvlar det absolut högsta mervärdet på individen samt dess produkter eller tjänster. Den som arbetar äger helt enkelt sig själv samt det denne producerar i formen utav produkter eller tjänster och alla externa krafter som försöker dra nytta utav arbetarens värdeproducerande sysselsättning äro exploatörer.

Dessa framförda tankegångar ligger som man kan se väldigt nära exempelvis libertarianen Nozicks resonemang om att man äger sig själv samt fritt skall ha bestämmanderätt över denna ägodel, teorin om självägarskap.

I en nyliberalt styrd stat så kan inte skattesatserna vara höga, men vissa skatter krävs för att hålla utomterritoriella fiender utanför territoriet, om sådana finnes, samt för att få bukt med kriminaliteten, d.v.s. sådana som våldför sig på andras självägarskap. Man vill inte ha för höga skatter då det anses kränka individens rätt till sig själv och det den skapar. Man äger sig själv samt det man skapar, om det ej vore så, så hade det inneburit att man hade varit en träl under kollektivet.

Men Nozicks libertarianska tes är mer human än marx arbetsvärdeteori, för man framför att det är inte själva värdeskapandet som är det primära utan självägarskapet, d.v.s. varje individs suveräna status. En såkallad nattväktarstat sysslar ej allena med rättsstaten, med polis, brandskydd, og så vidare, utan även tillhandahållandes mer humant inriktade interveneringar såsom att förhindra svältdöd samt bekostnandet utav akutvård, eller annan vård, där liv står på spel. Vid sådana tillfällen haver även en libertariansk stat rätt att uttaga skatt, i syfte att skydda äganderätten, ägandet av det primära, d.v.s. rätten till livet.

I en libertariansk stat så har dock individen givetvis full rätt att även sälja sin arbetsinsats till behövande, då det är individen som äger denna och ingen stat kan besluta över detta eftersom det är en individuell mänsklig rättighet att få arbeta. Till vilket pris individen säljer arbetskraften är upp till de berörda parterna att framförhandla - och inte upp till staten att varken reglera eller exploatera, då det skulle vara ett direkt förtryck av denna personliga ägodel.

I en libertariansk-marxistisk stat så får den som äger sig själv, samt det den gör, själv bestämma vad denna vill nyttja sina medel till, vad den vill nyttja sig själv till. Allt övertag av skatt är att se som förtryck ock exploatering utav individen, vars arbete blir att beteckna som slavarbete.

~









Marxistisk samt libertariansk skattefilosofi diskuteras i min nyutkomna bok Postmodernisme premillénaire.

+ TaxationSkillnader i sociokultur, Riddarsjäl

DN, DN, DN, SvD
Taggar: politikMarx, Karl Marx, marxism, skatt, skatter, skattefilosofi, mervärde, exploatering, arbetaren, individen, individualism, libertarianism, nyliberalism, liberalismNozick, självägarskap, suveränitet, frihet, filosofi, int

venerdì, 27 gennaio 2012

Licksi

~
protoindoeuropeiskas *leygh-si ‘du slickar’
blir i indoiranskan *leyksi,
men senare sanskritens lekşi
med ett frikativt retroflext s

şi, leka med tunglemmen emellan leggen

~









+ Cerebraliseringअम्बाGudinna, Nouvellique hallandic, Nouvellique, Tungans värld
++ Erotica, Tu est Divina

DN
Taggar: sex, oralsex, oralt, slicka, tunga, munspråk, ord, fonetism, indoeuropeiska, indoariska, sanskrit

~~~Tre år sedan~~~

- Lasa

~

Sikelerna et Sikeliskan - Europas tungomål CXXI

~
Sikelerna, latin siculi, grekiska Σικελοί, var ett annat folk som enligt antika författare talade ett till latinet närstående tungomål och som bebodde östra Siciliens inland, samt delar av Syditalien - de skall även ha utvandrat från Syditalien under sen bronsålder. Enligt vissa uppgifter skall de till och med bebott områden norr om Rom innan de blivit nedjagade av umbriska samt sabinska stammar. Enligt en kontroversiell teori så skall det vara sikeliska og ej faliskiska som står närmast latinet, men teorin är kontroversiell av den anledningen att den inte haver så mycket material att bygga på. Tre inskriptioner, en från Adrano, vid Etna, en från Centuripa som ligger sydväst om Adrano samt en från byn Sciri Sottano som ligger 3 mil från Caltagirone, plus några glosor som finnes bevarat på språket och detta är på tok för lite för att trovärdigt kunna utlysa detta språk som mest närstående latinet, inte ens dess italiska eller heller indoeuropeiska tillhörighet anses av vissa vara fastlagd, även om de allra flesta ser språket som klart indoeuropeiskt. Den enda längre inskription som hittats är den nedanstående som inskripterats på en vas som hittats i Centuripa och kallas därför Centuripa vase varandes från 500-talet f.kr.:

nunustentimhmarustainamhemitomestiduromnaneposduromhemitomestivelhomnedemponitantomeredesvinobrtome

~









Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, språk, Sicilien, Calabrien, Italien, sikeler, sikeliska, italiska, latin, antikenint

~~~Tre år sedan~~~

- לשון הקודש
~

giovedì, 26 gennaio 2012

Gudinnan Er - Tu est Divina I XI

~
Detta är den sanna sanningen. Ni kvinnor är gudinnor, vi skall betrakta er, åtrå er, tråna efter er, dyrka er, som de gudinnor ni äro.

Ju fler kvinnor som känner till sin egen gudinnestatus samt använder sig utav den, ju mer og bättre kommer kvinnor få det, överlag.

Ni kan få precis allting. Allt från all bekräftelse, all kärlek, till all materia, till all makt.

Vartenda liten hjärncell, vartenda liten cell i hela våran kropp, bör totalt inrikta sig på era behov og önskningar, en total önskan om att behaga samt betjäna Er.

Ni äger oss, till fullo samt totalt.

vi är gjorda för att vara er totalt lojala og trogna, att dyrka er essens, att låta er få allt ni vill, hur många ni vill, att eran njutning ock tillfredsställelse är högsta goda.

Allt bör inriktas på att förhöja eran njutning, den fysiska som den mentala, en ganska självklar sak

~










= Tu est Divina



SvD, SvD, DNDN, DNAft, Aft, Aft, Aft
Taggar: Tu est Divina, gudinna, divinitet, åtrå, religion, erotik, sex, förhållande, samhälle, njutning, tillfredsställelse, kvinnan

Norrskensgudinnan i skyn

~

norrskenet drar över skyn fram
spannet för renarna skaver så
gudinnan rider därpå

skenet skaver mörkret
köttet gott ock mört
renen här

lystern likaså




~









+ Aros auroraNorrskensgudinnans renfärd, Lossan y twoaie

DN
Taggar: romersk mytologi, aurora, norrsken, norskensgudinna, gudinna, Sarakka, samer, samisk religion

~~~Tre år sedan~~~

- A writesman

~

martedì, 24 gennaio 2012

lunedì, 23 gennaio 2012

Folkmordet på armenierna i Turkiet

~
År 1839 påbörjades arbetet med att förbättra situationen överlag för Osmaniens olika minoriteter även om arbetet led av ineffektivitet, i den så kallade Tanzimat-eran som skulle modernisera Ottomanska riket. I Hatt-ı Hümayun-ediktet av jeran 1856 proklamerades lika rättigheter för alla oavsett etnicitet eller tro, och dessa fri och rättigheter fastslogs sedemera i konstitutionen, Kanûn-ı Esâsî, av 1876.

Under 1800-talets försvagning utav Osmanien och i inspiration utav de övriga frihetsrörelserna som fanns runtomkring i Europa, och gällande Ottomanska riket i Balkan, så framväxte även en självständighetsrörelse för armenier i hoppet om att skapa en egen stat i sina områden. Från runt 1870-talet och framtills 1914 pressade även många europeiska stater på i den armeniska frågan.

År 1885 utgjorde armenierna omkring 21 % utav befolkningen i İstanbul och det var även här som en av de första massakrarna utav armenier togs vid i kärnan av det armeniska samhället, i Kum Kapu-distriktet där patriarken har sitt huvudsäte. 6000 armenier skall ha dödats där år 1890, en polis likväl. Under åren 1894-96 massakrerades dessutom armenier i östra Anatolien i 100 000-tals, kanske uppemot 300 000, ofta mitt framför ögona på internationella observatörer som kommit dit efter de initiala massakrerna, även istanbularmenierna drabbades men där lyckades västdiplomater hindra vidare massakrar och en del armenier fick fri lejd till fristad Frankrike. Vid ett observerat fall hade runt 3000 armenier tagit skydd i sin katedral och efter att turkiska soldater varit inne och skjutit av en del av de obeväpnade människorna satte man eld på hela byggnaden och brände således inne de resterande, en metod man använde sig av ofta vid även senare genocidering. 1904 og 1905 iscensattes nya sammanstötningar.

En hoppingivande era påbörjades efter att ungturkarna revolutionerade 1908, men de icke-turkiska befolkningselementen fick kvickt grusade förhoppningar och redan jeran 1909 genomfördes våldsamma aktioner mot armenier, omkring 30 000 dog i Adana. Armenierna tillhörde de minoritetsfolk som hade minst vilja till att inkorporera sig efter de turknationalistiska linjerna, bland annat till följd utav konfessionella skäl, men det bör även här påtalas att armenierna ur turkisk synvinkel varit goda turkiska medborgare, bland annat så slogos en hel del av armenierna i den turkiska armén under både Balkankrigen och första världskriget, i det sistnämnda kriget var det runt 250 000 armenier som tog värvning; inget utav detta avhjälpte inför barbarismen som följde.

Under 1915-23 återupptogs genociden gentemot armenierna genom att omkring 1,5-2 miljoner armenier fick sätta livet till och en mångtusenårig armensk kultur försvann härmed i det närmaste i omkring 25 koncentrationsläger. Genociden började med att man särskiljde de armenska soldaterna i den turkiska armén och satte dem i arbetsbataljoner där de svultes, torterades eller sköts, som tack för att de kämpat för den turkiska staten.

Samtidigt som man således gjort sig av med stora delar utav den vuxna manliga befolkningen gav man sig på de armenska intellektuella som residerade i İstanbul under den så kallade röda söndagen och deporterade dem österut där nästan alla eliminerades, några få överlevde. När de armenska samhällena således var fria från ledargestalter gav sig de turkiska myndigheterna slutligen sig på lokalbefolkningarna som massakrerades en masse, ofta först efter att ha fått genomlida tortyr og våldtäkter.

Skillnaden emellan de tvenne periodernas massmordspolitik var att vid det första massmordstillfället var syftet inte att utrota folkslaget utan att decimera dem, emedans man vid andra tillfället var mer inriktad på utrotning i de östra delarna av landet emedans flera områden i väst faktiskt förblev orörda. Sammanlagt så mördade den osmanska staten emellan 1900-23 hela 3,5-4,3 miljoner kristna, huvuddelen av denna massaker stod ungturkarna och kemalisterna för. Ungturkarna mördade emellan åren 1915-18 hela 1,4 miljoner armenier i en massiv samt systematisk slakt, hvilken åtföljdes av kemalisterna som fortsatte dödshysterin som ledde till att man fram till 1923 mördade ytterligare 614 000 armenier, av dessa befanns 440 000 i ryska Kaukasus.

De flesta nuvarande armenierna bor således i İstanbulregionen dit några armenier återkom efter Lausannefördraget, men det finns även några få kvarvarande i östra Turkiet. 1939 när Frankrike lämnade Alexandrettaregionen till fördel för Turkiet skapade detta en flyttvåg till Syrien då runt 15 000 armenier från Alexandrettaregionen snabbt insåg behovet av att flytta från Turkiet. Ungefär samtidigt införde Turkiet varlik vergisi som var en extraskatt som pålades icke-muslimska minoriteter, med speciell betoning på det armeniska samhället. Den som ej betalade, av ovilja eller oförmåga, skickades till östra Turkiet och fick där leva i träldom.

Den turkiska statens officiella linje har hela tiden varit att något folkmord icke existerat, detta även om den osmanska regering som tillträde 1918 faktiskt erkände massakrarna, utredde den och ställde vissa ansvariga inför krigsrätt men när Kemal kom till makten så ville man inte veta av något sådant. Även Hitler förklarade sin politik gentemot polackerna med att ingen ju kommer ihåg folkmordet mot armenierna. Det är tragiskt att Hitler i princip officiellt sett fått rätt.

Även i ännu modernare tid så vållar spörsmålet problem. När USA:s representanthus ville slå fast att armenierna fått utstå ett folkmord så hotade Turkiet med svarsåtgärder, varmed dåvarande president Clinton fick folkmordsstatusen stoppad i sista stund, 42 amerikanska delstater har ehuru erkänt folkmordet som ett historiskt faktum. Representantshuset i USA har åter i februari 2010 slussat igenom en erkännelse utav folkmordets existens, utrikesminister Hillary Clinton framför en utlovelse till Turkiet att hon äskar stoppa det där. Frankrike var inte lika diplomatiskt fegt, utan den franska nationalförsamlingen slog enhälligt igenom att folkmord skett gentemot armenierna 1915-23, hvilket således resulterade i kyligare förhållanden emellan Frankrike och Turkiet. Bland annat drogs Turkiets ambassad från Paris hem och en bojkott inleddes. Då det i Frankrike även är förbjudet att ens förneka förintelsen av judar så har man nu infört samma lag gällande det armeniska folkmordet. Även Schweiz har parlamentariskt fastslagit folkmordets existens, få kan ju detta förneka, till dags dag har tjugoen internationellt erkända stater erkänt folkmordet, samt en del enskilda regioner.


1927 fanns det 123 602 armenier kvar i Turkiet.



~









Om armenier runtomkring i Europa, samt om Turkiet, må läsas mer om i boken Europas tungomål.

+ Armeniernas historia i TurkietArmenierna i Turkiet, Skall Hitler få rätt?

DN, DN, DN, SvDSvD
Taggar: Turkiet, Osmanska riket, kemalister, armenier, västarmenier, folkmord, genocide, politik, int

~~~Tre år sedan~~~

- Antisemitiska sionister

~

domenica, 22 gennaio 2012

För dig - Tu est Divina I X

~
på intet annat sätt bör du bli sedd
på intet annat vis bör du bli mött

än älskad för dig, för Dig


~









II
= Tu est Divina


DN, Aft, Exp
Taggar: Tu est Divina, kärlek, innerlighet, basalitet

~~~Tre år sedan~~~

- Gianzu caca

~

sabato, 21 gennaio 2012

Nylatinet, og latinets frånfälle et framtid - Europas tungomål CXX

~
Under nylatinets epok hade ehuru de olika levande språken nästan helt övertagit latinets roll som skriftspråk i Europas länder men under 1600-1700-talen tog franskan över inom diplomatins og finkulturens sfär, hvilket den i en kraftigt förminskad roll än nu intar, där nu det romaniserade germanska tungomålet engelska gjort övertagande instamp, redan förhärskandes på de flesta andra områdena. Inom diplomatin kan man se förändringen ganska klart, i Westfaliska freden skrevos handlingarna på latin, men vid fredskongressen i Utrecht år 1713 avfattades fredsavtalen på franska änskönt man visst skreve in förbehållet att detta icke fick bliva en vana, fastän så, bleve handlingarna för freden i Paris år 1763 likväl författade på français. Inom den katolska kyrkan förminskades latinets roll inte förrän under 1960-talet, men den haver en kvarvarande essentiell roll inomkyrkligt samt som officiell tunga i Vatikanstaten. Inom vetenskaperna är latinet fortfarande ofta grundspråket när man skall bilda namn på arter eller ämnen, även om orden är av ickelatinsk börd så latiniseras dem så att de skall låta som om det äro latin, precis som i riktlinjerna från 1330-talet - för latin är givetvis det mest europeiska av alla språk. Självaste Linné som lade grunden för dagens botaniska systematiska system, med latinet innebundet, påtrycktes i spörsmålet om nyttjandet av svenska i stället för latin i hans teoretiska verk, som alla är på latin till skillnad på landskapsskildringarna hans, hvilket han besvarade avvisande med att de då ju inte hade blivit lästa förutom av några fåtaliga svenskar, genom latinet kunde hela världen ta del av hans excellens. Att skriva på latin innebar även att skribenter sluppo bliva belästa av okunniga obildade pöblar utan bara erfår kvalificerade bedömare vid sin läst.

Åtminstone framtill 1700-talet så var latinet även det talade språket inom vissa miljöer såsom universitet, skolor, kyrkor ock kloster samt fungerade givetvis som lingua franca för sådana grupper när de möttes och kan än så göra i väldigt få, men smått ökande sammanhang. Vid sekelskiftet 1800 hade latinet avskaffats som universitetsspråk i större delen utav Europa, redan under 1780-talet hade den österrikiske kejsaren Josef II avskaffat latinet, till fördel för tyskan, vid universiteten i till honom underlydande länder förutöver Ungern, i Frankrike hade jakobinerna år 1793 stängt universiteten och därvid bommat igen latinet. Som en delvis konsekvens utav revolutionerna i grannlandet övergavs även latinet vid de tyska universiteten omkring 1810, samma skedde senare i Skottland och Sverige som först under 1850-talet gjorde samma, fast språknyttjningen var redan kraftigt beskuren då, i Holland ännu senare, emedans latinet fortfarande ibland ceremoniellt og minimalt eduktionellt nyttjas vid Cambridge og Oxford. I just England sker just nu en mycket stor uppgång i latinkunnandet. Naturligtvis har kunskaper i, samt nyttjande utav, latin, och ännu mer i den obrukliga grekiskan, alltid varit en stark statussymbol som visat på bäraren og förarens briljans, præstat tacere, quam male loqui, men det är väl att märka att latinet aldrig egentligen varit den ekonomiska eller nobla överklassens språk, utan det har primärt varit de lärdes tungomål. Kungadrägg som Gustaf Wasa höge knifva i sin latinska grammatik emedans ignoranta storheter som Churchill rudimentärt äskade patetisera vokativ kasusering utav ordet mensa ‘bord’, paradigmord för första deklinationen, genom att undrandes ställa sig frågan om när i livet man egentligen tilltalade ett bord. Samma diskrepans emellan de lärda och de mäktiga försegås ännu idag i Sverige exempelvis, där politiker och universitetsledningar önskar stänga ner de fåtaligt kvarvarande latinundervisningarna vid universitet emedans de med större insikt i kunskap kungör dess värdighet.

Genom Linné lades även grunden för latinet inom botaniken och systematiken såsom ovan skreves, detta har sedimenterats och det är numera sedan 1959, i Code of Botanical Nomenclature, fastslaget att alla växtbeskrivningar skall vara författade på latin, emedans ytterligare resonemang fritt får författas på andra tungomål. Naturvetenskapliga ämnen överlag, som nu ofta är helt engelsktaliga, var de som höllo fast hårdast vid latinet emedans de gamla humanistiska ämnena som tidigare vurmat hårt för nyttjandet av latinet under renässansen ganska kvickt gick över till de olika folkbärande tungomålen, förutom inom vissa specialiserade ämnen där latinet lämpade sig extra väl. Men även inom naturvetenskapen försvann latinet snabbt förutom i matematiken där den höll ut intill 1800-talet samt då botanik og medicin där den ännu starkt håller bastioner, ehuru ej i avhandlingar eller annat dylikt material.

Inom den politiska sfären utlyser vissa länder sig, förutom dagens Vatikanstat, då man i Ungern lät latinet vara officiellt och administriellt språk framtills man 1844 slopade det till fördel för ungerska men inte utan protester, i den kroatiska lantdagen i Zagreb höllo man ut ytterligare trenne år, adlen ännu längre, även nobiliteten i Polen höllo den latinspråkiga fanan högt. Latinet hava även hållit sig kvar inom, förvisso minskade, sfären av poesi, latinpoesin, där latindiktare sedan antiken och fram till ännu idag författar verser og diktning på detta välborna språk som allt färre kan läsa, i Holland finnes exempelvis en poesitävling som startades under 1700-talet ännu kvar. Latinet har faktiskt överlag erfått något av en renässans i Europa och det finns numera en hel del föreningar och klubbar som helt driver sina spörsmål på detta ärevördiga språk, sedan 1989 sänds radio på latin inte bara från Vatikanstaten utan även från Finland, givetvis finnes det en hel del som menar att latinet är det självklara språket för den Europeiska unionen att föra sig på så att man slipper alla översättningskostnader samtidigt som man inte ger extra fördelar åt någon speciell europeisk befolkning eller något visst språkområde genom utnämnandet utav något av deras nuvarande språk som officiellt tungomål. Det finnes ju annars förslag på att allena de största språken skall få talas i EU-sammanhang, hvilket naturligtvis skulle vara extremt diskriminerande mot de övriga utav unionens medborgare. Germanska, slaviska, baltiska, hellasiska, keltiska, maltesiskans semitiska, uraliska, framtida turkiska, medborgare samt stater kanske dock skulle anse sig vara diskriminerade gentemot de romanska områdena om latinet skulle nyttjas. Det är bättre att man låter alla översättningskostnader betalas utav de enskilda länderna så får de själva välja hvilka språk som de vill översätta från, samt att alla från EU-håll skall vara garanterade att få föra sig på sitt eget språk. Kommer en samisk, eller sardisk, talare in i Europaparlamentet anser jag det vara naturligt att han eller hon skall få föra sig på sitt eget språk, naturligtvis behöver det inte finnas tolkar till alla andra språk utan man kan givetvis nyttja ett brospråk för vidare översättning, om detta är svenska, engelska eller latin har däremot mindre betydelse. Man kan ju förvisso låta EU finansiera ett institutionaliserat brospråk som sedan de olika staterna med språken får översätta ifrån, detta bliver mycket billigare samt enklare, detta brospråk skulle naturligtvis med mycket stor fördel kunna vara just latin. Angående enhvars deltagares rätt att tala sina egna valda språk så gäller detta givetvis även latin precis som det skall vara gällande för alla andra stora eller små språk. Det är den mänskliga rättigheten att få föra sin talan på sitt eget språk, eller det man anser vara det, som är det viktiga. Ju mindre språk, desto viktigare måhända. Latin är just nu, ett särledes litet tungomål.

~









Axat, o moddat, från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, latin, språk, vetenskapsspråk, diplomatspråk, naturvetenskap, botanik, nylatin, EU, Europa, historia, Sverige, Ungern, Kroatien, Vatikanstaten, Latium, italiska, int

~~~Tre år sedan~~~

- Din

~

giovedì, 19 gennaio 2012

The Tourist - Recension

~
varken handling eller utförandet kan bekallas varandes särledes bra, eller ens godkänt, även själva skådespelarinsatsen, med Johnny Depp i bräschen, var mest deppig att bese, karaktärerna som spelades ännu mer

uppslag av drummelpoliser à la kassa thrillers från 1960-talet gör filmen snarast till en amerikansk drummelkomedi, ej en thriller, og som sådan funkar den gott

men detta är bara genrekritik

Venedig, med sina över 20 miljoner turister per år samt mer än väl välkända många historiska byggnader omstuvas totalt, ofteliga, geendes en väldeligt inkvalitativ amerikansk aura

en B-film

~









+ Johnny Depp, The Tourist, in Venice, Rec: Män som hatar kvinnor

Aft, Aft
Taggar: The Tourist, Johnny Depp, film, filmrecension, skräpfilm, B-film, Venedig, Venezia

Språk på Guernsey, i Europas tungomål - Info

~
Det självständiga fögderiet Guernsey genomgås utifrån sina historiska aspekter, i boken Europas tungomål, samt gällande de språk som är aktuella för öriket, d.v.s. guernesiais samt engelska, men även franska og portugisiska.

~





+ Innehållsförteckningen

SvD
Taggar: Europas tungomål, Guernsey, guernesiais, språk, Kanalöarna, Normandöarna, normandiska