lunedì 23 gennaio 2017

Rhea Lando - Landologica CCCLIX















~

+ Astghik - my Goddess, Devotional Love


Poro


eciunkore
ekore
















~


domenica 22 gennaio 2017

Formalistisk yttrandefrihet - Postmodernisme premillénaire LXXIV



En genre av totaliserade system som ej hava så värst mycket med politik att göra men ändock haver med systemtillhörighet att beskaffa, även om flertalet politiska företrädare eller idéer gjort frågan till politik och i vissa fall har det till og med skapat kravaller, dödsoffer og regeringsfall, detta i Hellas i början av 1900-talet - d.v.s. språkets utformning, hvilket i allra högsta grad borde vara en individuell sak då det enbart äro individer som för det vidare. Borde enligt mig alltså,  när jag skriver att det borde vara en ‘individuell’ fråga så måhända detta behövs förklaras då de flesta med viss rätthet skulle kunna påpeka att språk faktiskt är ett kommuniceringssätt og denna kommunicering försegås esomoftast emellan tvenne eller flera individer og därmed så kan den i sin sak icke vara indi­viduell, förutom i uniindividuell kommunicering, exempelvis tänkande og dagboksskrivande så stämmer givetvis ej detta utan där ‘får’ ju individen ifråga uttrycka sig hur som helst. Detta är givetvis rätt i sak men enligt mig så har varje individ rätt att både tala samt skriva huru denna än vill, yttrandefriheten bör ej enbart anses gälla innehållet i kommuniceringen utan även formen utav den då innehållet i kommuniceringen kan taga skada om ej formen är anpassad till den som an­vänder sig utav den, men till detta skall läggas tu nästintill självklara saker, d.v.s. i en kommun­iceringssituation så ligger det ofta i talarens samt eller skrivarens intresse att mottagaren förstår det som kommuniceras emedans det i mottagarens intresse ligger i att denna förstår det denna är mottagare utav - detta givetvis enbart om de tvenne parterna äro villiga att kommunicera.















~


Judisk feminism ~ Judisk tealogi - Tu est Divina V






ISBN-13: 978-1542354202
ISBN-10: 154235420X 


Kan inhandlas här samt från de flesta övriga boklådorna på nätet.















sabato 21 gennaio 2017

Asturianu au Asturia





Asturianskan / Asturianu är ett västiberoromanskt tungomål inom den asturleonesiska undergruppen som kanske har uppemot 100 000 nativa talare plus 400 000 sekundärtalare, språket är erkänt men inte officiellt och ses som allvarligt hotat og haver även minskat kraftigt under 1900-talet.

Asturianskan är främst uppdelat i väst-, öst- samt centralasturianska, den sistnämnda är den variant som har flest antal talare med sina ungefär 50 000, västasturianskan är en mer skiljande variant. Centralasturiskan går även under benämningen bablesiska / bable och likheten med det svenska ordet ‘babbla’ är inte en slump, men en så vitt man vet relativt senmodern benämning på asturianun.

Asturianskan har även skrivits ned under seklenars gång og en akademie, Academia de la Llingua Asturiana, fanns i gången tid samt återupprättades 1980. Tyvärr är antalet barn som läre sig språket som modersmål i nedåtgående och det har ingen speciellt framträdande plats i varken den politiska administrationen eller i media, det finns dock radioprogram på språket samt några få tidskrifter, målet är även valbart i undervisningen, og hoppingivande äro att en del yngre författare tagit sig ann tungomålet. En stark rörelse finnes för att göra språket officiellt men det har ännu ej gett önskat resultat.

Tidigare såg många asturiskan som en kastiljansk dialekt men man vet nu att det har en helt egen verifierbar utveckling från latinet i norra delen utav konungadömet Léon under 900-talet, som förövrigt tog över områdena som tidigare låg under konungadömet Asturien, Asturorum Regnum, där språket troligtvis utvecklats utan att ha lämnat spår. Grammatikor og olika former utav skrifter, främst poesi, på språket har funnits och skrivits tidigare samt nyskrivits i modern tid.

Språket bär även spår utav de preromerska språken som fanns i området. Mirandesiskan i Portugal ligger nära asturiskan.















~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.



Do It - Lando - Landologica CCCLVIII














~

venerdì 20 gennaio 2017

Minoiskan med dess Linear A


Det minoiska språket, talat i den minoiska civilisationen på Kreta som varade omkring emellan 1650 till 1450 f.kr, ses av vissa som en distinkt gren utav indoeuropeiskan, emedans andra istället ser språket som en semitisk utpost.

Problemen med vår förståelse utav språket ligger i dess skriftsystem, Linear A, ett skriftsystem som vi tyvärr ej ännu lyckats tyda men som i sin tur har likheter med ett skriftsystem som nyttjades ännu tidigare dymedels även hieroglyfiska antoningar. Detta skriftssystem är likväl för knappeligt bevarat, samt antagligen ej heller särledes mångtaligt skrivet, för att man mer trovärdigt skall försöka sig på att tyda det.


Utifrån Linear A utvecklades sedan Linear B, skriften för mykeniskan, därvidalags grekiskans första skriftspråk.













~

Size doesn’t matter - Fifty shades of grey XVIII


since you promise and swear
looking with your eyes that I as always drown in

that size absolutely does not matter
and I have already a fairly large

thus you can keep your former african fuck buddy
with a somewhat bigger then

as long as you so want














~


Totalitarism vs Liberaldemokratism - Postmodernisme premillénaire LXXIII



Lyotard teoriserar vidare kring temat ‘no man’s land’ och menar att “[t]he region is secret because it is set apart. The right to this second existence is the right to remain separate, not to be exposed, not to have to answer to others --- This right should be accorded to everyone and be respected”, han använder sig också här av Nina Berberova som tillägger att en totalitär stat icke tillåter, eller icke vill tillåta, sådana här undflyelser från deras kontroll skrivandes även vidare “[t]here’s no doubt that the masters of general life, whoever they may be, are haunted by the suspicion that something escapes them, that there is something that can conspire against them. They want the entire soul, and they want it to surrender unconditionally to them”.1 Han gör også en hyllning åt liberaldemokratin men menar att det generella samhället ej är intresserat utav denna ‘no man’s land’ utan det som gäller, för sådana som honom själv, är “Publish or perish!” og ‘no man’s land’ är enbart intressant när det exponeras, ej varandes ett ingemansland längre. “It is true that we owe it to others to respect their rights and that they owe us the same. And that we all owe it to ourselves to be respected absolutely. --- What use is the right to freedom of ex­pression if we have nothing to say but what has already been said?”.2 I ett hypotetiskt samhälle där alla hade omfattats av en enda totalistisk tankesätt så hade ingen diskussion eller ytt­randefrihet varit nödvändig då alla tyckte lika men i ett postmodernt samhälle eller, om vi skulom använda oss av citatens kopplingar till liberalism, ett liberalt, där man erkänner rätten till olikhet samt pluralism, är yttrandefrihet ett måste för att samhället skall kunna fortleva med den beteckningen - det finns en raison d’être i själva systemet.








 

Fotnoter
1) Lyotard, “Ligne générale”, i Amnesty International, 1990, här översatt och eftertryckt i idem, 1993:108-109.
2) Ibid:111.



giovedì 19 gennaio 2017

Judeo-Kristendomens essens



den ursprungliga judiska religionen var välförankrad i det semitiska trossystemet, i senare judisk tro , i Gamla Testamentet et al, har man fokuserat troendet på allenast en gudom från den semitiska pantheonen, den kristna lärar har i sin tur centrerat dyrkan på dennes självpåstådda son












~

Målet



kvinnans njutningsvätskor skall flöda
kvinnans njutning skall explodera












~


Essensen


fattighet
hjärtlöshet

vulgaritet















~

mercoledì 18 gennaio 2017

Crozes Hermitage - Laurent Habrard 2013




100 % Syrah


gjort på emellan 30-60 år gamla druvträd ståendes i granitfylld samt alluvisk leraktig terroir i 70 % lutning, till fullo ekologiskt hand- samt hästgjort i norra Côtes du Rhôneregionen givandes ett djupt tätt rödvin, med markerad syra, toner utav vitpeppar, violer, blåbär, lagerblad, timjan et eucalyptus, delikata tanniner i mjuk finstämmig emfas












~

Kust


naturens vind vid hav
vågor og stänkt av saltstänkt hav

underbart, för sinnets nav














~


Individualismens samt Självsynens ursprung - Postmodernisme premillénaire LXXII



‘Protestantismens anda’ eller renässansen brukas anges som individualismen eller självsynens ursprung, eller kanske uppsprung, detta skall enligt denna teori ha fått fördjupat intresse under upplysningen, en nyvändning i synen på denna inskränkta og felaktiga historia är förhoppningsvis på gång, bland annat anspelar en intressant skrift på att denna syn går å de minsta tillbaka till 1100-1200-talen och kanske längre, i Europa.1 En gravskrift från 1100-talet får anspela som illustration “Petrus hic iacet Abailardus. Huic soli patuit scibile, quidquid erat” - d.v.s. “Här vilar Perre Abélard. Endast han själv skulle kunna säga vem han var” - d.v.s. om han i giddeniansk termenologi hade funnit sin självidentitet även om han levde i en, enligt Giddens, premodern kultur. För något av en revi­dering kring synen på medeltiden så kan man konsultera Nordbergs bok Den dynamiska medeltiden (1997), vi skrev innan att ett erkännande av individen innebär att man avstår att auktorisera över denna, man låter individen själv bestämma, hvilket exempelvis förekommer i Ramon Llulls (1232/33-1315/16) tankar, till exempel när han låter en förespråkare vardera för judendom, kristendom et islam förespråka sina religioner samt svara på spörsmål från Hedningen, när denna senare skall avklara sin dom, hvilken av dem han kan tro på, så avlägsnar sig de tre utan att höra domen då de anser att det är upp till individen själv att avgöra utan att påtryckas från externheter, ett av ledmotiven för den aktuella skriften är även tolerans samt respekt för annor­lunda troende.2 Elias menar bland annat att denna sorts syn icke utvecklades förrän under 1300-1400-talen i Europa3 - detta är alltså ändå före protestantismens anda men i anklang med renässansen. Lyotard har gjort en intressant kommentar under 1940-talet, även om det ej är direkt applicabelt här: “We are entering into (a) middle age”4 - här sammanförs alltså post1945 med premodernism, enligt 1600-talstesen, og med hjälp utav Nordberg så kan även modernism samt premodernism sammanföras, ty “eftersom vi redan på 1200-talet finner »moderna« tankegångar”;5 Elias med övriga kanske främst tittade på Europa för sina inskränkta teoriseringar og konklusioner men för att vidga det lite, Europa är ju ej hela världen även om många ideligen verkar förutsätta detta, så kunne man även titta på exempelvis Indien og vi märkom då snabbt att Giddens resonemang ej alls är gällande här. Överlag så skall man kunna säga att finns fenomenen namngett i språket så måste ju ävenleda fenomenen og synen havandets funnits i den dåtida verkligheten og om ej i verkligheten så åtminstone i medvetandet - eljes hade ju ej termenologin behövts, eller skapats initialt, för att beskriva någonting. Inuiterna hade inget ord för varken Australien eller lejon förut, men nu havo de givetvis detta då deras omfattningsvärld breddats att inkludera dessa ting, i svenskan fanns ingen term för en dator innan datorn kom i vårt medvetande, og så vidare. Men återigen, bara för att fenomenen ej varit namnsatta tidigare betyder det likväl ej att de ej varit in existens, lejonen fanns fastän inuiterna inte kunde omnämna dem, de fanns bara inte i deras medvetande og sinne. Hursomhaver, i sanskriten finnom vi flertalet termer som anspelar på att den premoderna världen var mer post- og senmodernistisk samt modern än vad Giddens et al vill erkänna, eller förstå, i sitt medvetande samt sinne. Som exempel kan nämnas de som finns i, Monier-Williams, A Sanskrit-English dictionary, under uppslag }p[;TM;n (ātmán) samt derivatan Ātma og de härledningar som gives där,6 det första betyder bland annat “the individual soul, self, abstract individual ... character ... the person or whole body considered as one and opposed to the separate members of the body ... the understanding, intellect, mind ... the highest personal principle of life”, under Ātma åtfinnes till exempel härledningarna “-kāma ... loving one’s self ... -kārya ... one’s own business, private affairs ... -gati ... one’s own way ... -grāhin ... taking for one’s self, selfish ... -ja ... self-originated ... originating from intellect ... -jña ... knowing one’s self ... -jñāna ... self-knowledge ... -tantra ... the basis of self .... depending only on one’s self, independent ... -tçipta ... self-satisfied ... -pūjā ... self-praise ... -maya ... issued out from one’s own self ... -vikraya ... sale of one’s self, i. e. of one’s liberty [man måste äga sin egen frihet för att kunna sälja den - självägarskapstanken är icke ny, under medeltiden kunde man ju även ‘sälja sig till satan’] ... -vçittânta ... one’s own story, autobiography [intressant ur berättelsesynvinklen] ... -han ... one who kills his soul, i. e. does not care about the welfare of his soul ... suicide ...” - samt många, många, flera ord har også med den personliga framstegstron att beskaffa hvilket kan vara viktigt att påpeka med speciell referens till senare diskussion. Det senaste ordexemplet togs med med anledning utav den välkända Durkheim, Självmordet:s tes,7 det finns även många ord i den anförda referensen kring självmord, jag räknar det till 10 säkra samt 3 osäkra olika ord under enbart det senaste uppslaget, men som ses så ses ej positivt på det, og man ser icke heller det ur kollektivitstiska termer utan rent individualistiska, något enstaka ord kan kopplas till sakrala förhållanden men det framkommer icke i de sammanhangen om det är positivt eller negativt betonat. Angående de övriga orden så seom vi klart att självsidentiteten måste varit fullt samt väl utvecklade under den indiskantika tiden. Denna fornindoariska härskade från omkring 1600-600 f.kr. blivandes standardiserad i modernistisk ton cirka 400 f.kr. och har icke ändrats sedan dess, d.v.s. under den premoderna tiden enligt teoretikerna, detsamma gäller ju den hellasiska språkstandardiseringen og till exempel den kinesiska skriftspråksstandardiseringen som toges vid under 300-talet f.kr.8 Man kunne äfven framföra att detta givetvis även höre hemma i hellenernas antik og som sådant så höre det alltså även hemma i en eurocentristisk världsbild likaså, Ascherson skriver: “När grekerna myntade ordet autopsi betydde det självsyn. Det är ett ord som betecknar individual­ism och självständigt tänkande”9 - att de giddeanska, med flera, propåerna kring detta fenomen inte stämmer borde alla vara överens om, og det finnes givetvis långt många fler exempel på detta, exempelvis den kinesiska rörelse under de första århundradena av den häri använda tideräk­ningen fram till lite mer en halva milleniets framåtgåning där man hade en ‘ungdomlig’ syn på sakenas tillstånd förespråkandes frihet og enkelt leverne, antitraditionalism, de var heller ej politiskt intresserade, men var spontanitetsbejakande behavandes likväl kärlek till naturen.10 Att giddeaner og andra delikars inskränkhet äro långtgående i sin förblindning utav varandet runtomkring är ej att förvånas kring, redan Hesekiel framförde varje individs potentialitet, öppenhet, arvssyndsfrihet, personlig ansvar, samt framstegsbefrining, det står var og en att läsa, i Biblen.11








 
Fotnoter
1) Gurevitj, Den svårfångade individen, 1997.
2) Se t.ex. Nordberg, Eldsjälen från Mallorca och andra medeltida skribenter, 1998:107, i en annan skrift har han dock en fördomsfull syn på islam, s. 116.
3) Elias refererad i, Layder, 1995:115.
4) Lyotard, “Nés en 1925”, i Le Temps Modernes, 1948, här översatt samt eftertryckt i idem, 1993:86.
5) Nordberg, 1998:116.
6) Monier-Williams, 1995:135-136.
7) Se, Durkheim, 1993.
8) Gernet, 1997:106, 32.
9) Ascherson, Svarta havet, 1997:73.
10) Gernet, 1997:206.
11) Albrektson och Ringgren, En bok om Gamla testamentet, 1999:66-67.



martedì 17 gennaio 2017

Gran Appasso - Puglia Rosso Passito



70 % primitivo / zinfandel
30 % negroamaro

ett välsmakande mustigt puglianskt kompakt kraftfullt rödvin af komplex fyllig fruktig og kryddig karaktär med toner utaf fat, vanilj, choklad, björnbär samt plommon


för billig penning, mycket gediget vin












~

Kvinnors andlighet


Du är absolut ej ensam bland kvinnorna att känna någonslags koppling till något annat, det är för att ni kvinnor är gudinnor og har og består utav universums allt, den heliga kraften. Kvinnan är besjälad av universums helighet, Gudinnan. Det är även vanligt att det är en känsla som växer hos kvinnan, särledes efter hon fått barn då hennes livsenergier framkommer på ett direktare sätt än annars. Kvinnan som skapelse är långt mer komplexare og djupare än mannen, det är bara kvinnan som är divin, gudinnelig.

Detta är för att du i ordets djupaste innebörd är en gudinna, og ju mer upphöjd du som kvinna blir, ju mer i direkt kontakt med din självhet du kommer, desto mer kommer du känna detta samt njuta i ännu högre grad. Kvinnan bör för att kunna leva og verka utefter sitt gudinneskap vara totalt allsmäktig, ni är universusm starkaste kraft.


vi skall dyrka er, innerligt













~


Sång


galna dikter
galna sånger

från hjärtat

















~


lunedì 16 gennaio 2017

Gudinnedroppar


en gudinna är gudinna i alla läger
oavsett huru hon är

syndig å kåt
må lustodropparna flöda

vi drickom dig som nattvard














~


Disintegrerad fragmentariserad befrining - Postmodernisme premillénaire LXXI



Lyotard påpekar i en annan sektion att flertalet andra författare anser att denna stora-berättelse-nedmontering skapar “dissolution of the social bond and the disintegration of social aggre­gates into a mass of individual atoms” men denna domedagskritik anser Lyotard vara obefogad då “no self is an island; each exists in a fabric of relations that is now more complex and mobile than ever before”.1 Samhället revideras icke på grund utav att samhälleliga og allomfattande regler raseras2 då varje individ ändock höre till samhället samt de relationer som denne verkar i oavsett totaliserande system eller icke, fast då på mer frivillig basis enligt Lyotard. Delanty framför: “Whereas critical theorists such as the Frankfurt School or Habermas see fragmenta­tion ... as a negative characteristic of contemporary society, postmodernists on the whole tend to see fragmentation in more positive terms as offering more choices to the individual. Post­modern society can thus be liberating”.3 För att fortsätta i denna individualis­tiska diskussion så menar Giddens att “the search for self-identity is a modern problem, perhaps having its origins in Western individualism --- The idea that each person has a unique character and spe­cial potentialities that may or may not be fullfilled is alien to pre-modern culture” - Giddens på­pekar vidare att individen og individualiteten antagligen alltid funnits men att det är individua­liseringen, självet samt självidentiteten som äro relativt moderna, eller då senmoderna, företeelser.4 Vi kommom senare att se att förståelsen kring varje individs jämlika värde är mycket äldre än Giddens ignoranta resonemang tillåter, tack og lov för detta.









Fotnoter
1) Lyotard, 1997:15; Även Elas verkar framkomma med samma tanke, refererad i Layder, 1995:115.
2) Här åmenas icke specifikt statliga eller andra offentliga lagverk, regler, social intervenering eller andra göromål utan även mer allmänt olika systems regler, før exempel den konservativas, eller för den delen den marxistiska, stötteregel om historiens binderegel eller triviala saker som reglen, uttalad eller ej, att man icke får klappa händerna i svenska kyrkan även om annorstädes et annorkyrkor rent utav uppmuntrar sådant beteende, eller att man skall taga varandra i händerna vid hälsning, i Sverige, eller den förut outtalade reglen om att man skall Nia, hvilket egentligen är Ia, emedans det nu omvänts till en regel om Dua samt att det varandes fult att jaga i exempelvis akademiska texter - i Sverige, enligt vissa. Språkvårdaren Westman har konkluderat “[d]äremot finns verbet dua och även verbet nia av ni [finns verbet ‘dua’ av ‘ni’?]. Något verb *jaga till jag finns dock icke, vad det nu skulle kunna betyda”, Westman, Språkets lustgård och djungel, 1995:86-87 - detta ord har således införts ovan og det westmaniska problemet kring betydelsen havom vi således löst, ej så svårt. Fenomenet jaga är ehuru inget nytt, givetvis, för varje gång man säger eller skriver i jagform så jagar man, om detta är positivt eller negativt i akademiska publikationer kan diskuterats, og göres exempelvis i historisk vetenskap, man kopplar även i viss mån utvecklingen till postmodernismen men detta låtom vi bestå utan kommentarer, den intresserade kan ack åtitta exempelvis Magnusson, “Finns det något utrymme för en historia som vetenskap i framtiden?”, samt, Jansdotter, “Ett steg framåt, eller två steg tillbaka”, i Historisk Tidskrift, nr. 1 1997:30-42, resp. 43-45; eller för en fortsättningsdebatt, Rönnbäck, “Kasta inte ut barnet med badvattnet ...”, et, Magnusson, “Genmäle till Josefin Rönnbäck”, i Historisk Tidksrift, nr. 1 1998:46-49 resp. 50-52; eller angående sociologin se, t.ex., Game & Metcalfe, Passionate Sociology, 1996:112-114. Jag jagar mig ut från resonemanget nu.
3) Delanty, 1997:102 även p. 104; Jämfr. Alvesson ø Sköldberg, 1994:242-243, se även Kumar, 1999:102-103, 108-109.
4) Giddens, 1997: för citat p. 74 i övrigt pp. 74-80.