Situationen för romerna i Kosovo - Europas tungomål DCCCXXXXVII

 

 

Hur många som levde i Kosova innan konflikten blossade upp ordentligt där är osäkert, men siffror nämner omkring 120 000, av dessa har runt 100 000 flytt det ideliga förtrycket hvilket eskalterade under det internationella styret. Andra uppgifter göro gällande att hela 230 000 romer flytt från Kosova. Av de emellan 5000-30 000 romer som beräknas finnas i Kosova idag, är de allra flesta bosatta i de serbiska enklaver som finnes kvar, i läger för internflyktingar, isolerade byar eller någon enstaka stadsghetto. Deras ekonomiska, materiella, samt humanitära status är under all kritik. De kan oftast ej ens röra sig utanför sina områden utan att bli ordentligt antastade med minst tillmälen, eller hot, stenkastning eller annat mer brutalt våld, till og med granatattacker har skett. Vissa förbättringar verkar ha skett hos de albansktalande ashkalierna / hashkalli.

 

~

= Europas tungomål

Romer samt egyptier i Kosovo - Europas tungomål DCCCXXXXVI

 

Det finnes, eller fanns, även en hel del romanitalande i, främst västra, Kosovë, men siffror är svåra att angiva, inte minst med anledning utav den turbulens som varit senaste decennierna, men även före detta. Romerna som grupp har funnos i landet sedan 1400-talet. -Indoarisk-centralindoarisk-romani-balkan finnes representerat genom arlijatalande samt dzambazitalande individer där de förstnämnda ibland kallats ‘vita zigenare’, og genom det -romani-nordromanska sintiska språket som i sin serbiska variant kallas serbisk romani som skall talas av omkring 30 000 sinter. De olika romanispråken är främst härskande i Kosovë og i södra Serbien - tillsammans så beräknades de kanske ha 100 000-130 000 talare. En del av romerna i Kosova är så kallade egyptier (se främst Makedonien), de själva hävdar att de är runt 100 000 i Kosovë menandes att de ej varo romer utan just egyptier, hvilket omgivningen ej håller med om. Vissa historiska samt arkeologiska fakta kan ehuruväl tala för en viss egyptisk koppling varvid vidare studier i ämnet skulle kunna ge intressanta resultat, mixbefolkningar är ju heller ej något ovanligt. Att de de facto är avskiljda från övriga romer är ehuru en realitet varvid ett erkännande utav dem som en egen minoritet kan ha viss rättmätighet, hvilket även Makedonien insett. När de serbiska politikerna haft en benägenhet att erkänna sin egyptiska minoritet har det nästan alltid varit i syfte att statistiskt minska det albanska befolkningsantalet. Egyptierna har sedan kommit att bli de verkligen bortglömda offren, romerna har åtminstone förts på tal, i Kosovakonflikten, då de blivit offer för albanska övergrepp, en del har flytt till främst Makedonien där de varit mer välvilliga gentemot dem.

 

~

= Europas tungomål

Romska folk i Italien – Europas tungomål CCMLVI

 

 

 

Dessa sista är ej medtagna i följande lista utav etniska grupperingar som haver lång historisk hävd i landet, alla har även egna språk mer eller mindre varierande från varandra: 2800-3500, eller uppemot 15 000, sinti piemontesi / sinti pimuntezi / piemontákeri som bor över hela Piemonte og befunnits i regionen sedan minst 1400-talet samt verkar hava anlänt från Frankrike bärandes ofta franska namn som Du Bois, La Forêt, La Fleur, De Barre og De La Garenne, levandes delvis nomadiskt, medels språket piemontesisk sinti varandes fyllt med franska, provençalska samt, inte minst, gammalpiemontiska inlån, i vissas tal så långt gammalpiemontiskt övergått så att språket snarast är att beteckna som sådant; sinti lombardi, som bor i Lombardiet, Emilia, samt delvis på Sardinien, og sinti veneti, där dessa lombardiska samt venetiska sinter ofta sammanfogas som en outspunn från österrikiska sinter som romaniserats men ännu med många tyskklingande lånord som berg från ‘berg’ og glase från ‘glas’, språket är ehuru i kraftigt avtagande även om måhänt viss uppväckelse bland evangelister skett; sinti mućini, ses som den lägsta gruppen utav de lombardiska sinterna emedans mucinimålet är mer lombardiskt än lombardisinternas egna samtidigt som sinti mucini är mer rörliga emellan Lombardiet, Emilia, Ligurien og Piemonte, ehuruväl som vyandes patraskigt fattigmannafolk; sinti emiliani som bott kring Bologna i sex sekel i viss bibehållen nomaditet; sinti marchigiani i Marche där de varit sedan 1400-talet; sinti gàckane / taich, kommo ifrån Tyskland vandrandes in via Frankrike före samt strax efter år 1900; sinti estrekhària / sinti estraixaria, från Estraixo som är romani för Österrike, från Österrike-Ungern nu boendes i Sydtyrolen men ej talandes tyska utan deras språk är en blandning utav romani samt lokalt romanskt språk, samt sinti kranària; sinti krasària, som alla trenne kommit innanför Italiens gränser genom 1918 års gränsdragningar uppe i nord men som delvis kan hava bebott Tyrolen sedan 1400-talet; rom calabresi, talrika, men ofta fattiga, i hela Calabrien og Sicilien utgörandes ett viktigt befolkningselement sedan minst år 1550 härstammandes antagligen från samma invandringsvågor som arberesjerna, samt av tradition verksamma inom mul-åsne- og hästbranchen men även inom andra agrikulturella eller domestica verksamheter, även benämnda så, som en huszigenare, ‘zingara di casa’ eller ‘del villagio’, deras språk går ofta under benämningen ammasckante; rom napoletani eller napulengre som bor i Napoli samt i hela Campanien, dessa napulenghere är välintegrerade i den napolitanska kulturen samt talar främst, eller helt, napolitanska, de må ha sitt ursprung från den spanska tiden og Iberiska halvöns caló; de seminomadiska rom abruzzesi som anses härröra från migration havsvägen under sent 1300-tal samt numera funnen i Abruzzo, Molise, Lazio, Puglia samt Marche, plus åtminstone en klan i Milano, och är de numeräraste og likväl de ekonomiskt starkaste samt socialt väletablerade i omgivningens samhälle, samt bibehållandes en stark kulturförankring, inklusive arkaisk språkvirilitet i det distinkta språket, oförståeligt för andra, som i sig finnes behandlat samt nyttjas aktivt i åtminstone orala framställningar, änskönt deras bofasthet med vissa bibehållna nomadiska drag, tdigare var de hästhandlare men det äro ej det vanliga idag bland befolkningen; ròmje cilentani i Cilento med en för dem stor koloni, om 800 personer, i Eboli må varandes ankomna ifrån Grekland samt äro fortfarande aktiva i metallhantverk i enlighet med sin tradition; de väldigt bortassimilerade ròmje basalisk / rom lucani i Basilicata og däri kända som tidigare hästhandlare men nu välintegrerade i den syditalienska ekonomin; ròmje pugliesi i Puglia, och då främst i Salentoregionen, antagligen kommandes från Sydbalkan, även dessa väldigt integrerade; samt tre grupper inkommandes under 1800-talet till Italien; rom kalderasa; rom lovara; et rom churara ‘svärdmakarna’. Från 1960-talet har man även erhållit några familjer kaulja – nordafrikanka romer – från Algeriet, samt deras ännu mer senareanlända namne qawliya från Irak. Dessa skall främst bo i Rom och pratar två olika former av romsk arabiska.

 

~

= Europas tungomål