De salentinska italohellenerna är antagligen inga ättlingar från Magna Graecia utan härrör troligtvis från det Bysantiska riket talandes ett koinéavrunnet språk, emedans emellertid aspromonterna kan härröra från en prebysantinsk tidigantik koloni - tyvärr så är det dessa magnagræcer som har integrerats mest, idag finns runt 50 människor som kan språket og samtidigt varandes under 35 år gamla, samt kanske omkring 2000 totalt, däremot är det många fler unga som lär sig grekiskans standardgrekiska. Den calabriska grekiskan har alltid varit ett talets språk och ännu framtills 1500-talet var språket väldigt vanligt i Calabrien, särledes södra, men sedan dess har den kalabriska grikon utkonkurrerats utav calabriskan som ehuru upptagit stora substratiska influenser från grekanikanskan gällande både grammatik som lexikon. Aspromontehellasiskan är også relativt olik den officiella hellasiskan, och enligt vissa finns det doriska element i talet som i vissa fall även är förekomna i just tsakoniskan, en påvisning om dess antika börd. En distinkt sak är även att man faktiskt övergett det grekiska alfabetet någon gång i tiden och nu istället skriver med det latinska, men det finnes ändå mycket litet litteratur på språket. Kommunen Bova gav 1979 ut en pamflett med titlen La Glossa di Bova og år 2005 har en grammatika utgivits på språket av Filippo Violi, viss lokalhistoriska narrationer samt lite poesi finnes även att tillgå, särledes från de senaste decennierna, en konsekvens utav språkets rurala og pastorala historik, folkmusik finns det gott om även i nutid. Två magasin skriver delvis numera på språket og regionen ger visst stöd till dessa. En annan teori går ut på att de främsta av de kvarvarande helleniska elementen kommit från det grekiska fastlandet när slaviska befolkningselement tryckte på där, men troligast är kanske att de härstammar från alla dessa olika immigrationsvågor med start i antiken.
