Móchenskan / bersntoler sproch sammanblandas ibland med cimbriskan, men det är tillräckligt avskiljt för att kallas ett eget bavariskt språk både grammatiskt, lexikalt som socialt, det som talas i Férsinadalen, eller då Bersntoldalen, samt äro uppdelat på 1000 palúiska / palaiska, 460 gereutiska og 400 parlörer av florutziska / fierozziska. Nära 2300 totalt i Trentino, enligt siffror från censusen av anno 2001.
Man har visat ett större intresse för språket under de senaste decennierna, bland annat finnes kvartalstidskriften Terra Cimbra, ett cimbriskt institut som sysslar med den cimbriska kulturen samt ett som sysslar med språket, språket undervisas i i byskolorna og flertalet barn lär sig målen. 1602 trycktes den första boken på talet av biskop Mark Cornar från Padua. I likhet med andra minoriteter så har Lega Nord uppmärksammat dem samt stödjer aktivt exempelvis skolundervisning på cimbriska, bland annat har partiet betalat språkkurser anordnade utav Istituto di Cultura Cimbra som är beläget i Roana. Det har även grundats olika cimbriska kuratorium, till exempel Curatorium Cimbricum Veronese, ett Curatorium Cimbricum Bavernese, ett Bayerisches Cimbernkuratorium, emedans man i Salzburg skapat Die Freunde der Zimbern. Det faktiska antalet talare är alltjämt litet och det är omkring 1000-5000 av de runt 30 000 invånarna i de tjugo kommunerna som talar cimbriska eller tautschiska - lusernesiskan har själv allena 350-500 talare, men det får anses som godtagbart för ett språk som dödförklarades redan för 150 år sedan. Väl som den cimbriska parlören uttalade i en tidning: ‘cimbriskan är mera levande än latinet i Vatikanen’.
Enligt deras mytologiska ursprungsmyt som ingen forskare verkar tro på så är dessa cimbrer ättlingar till antikens cimbrer som var en germansk stam som bebodde Jylland, d.v.s. den cimbriska halvön. Det fanns även cimbrer i Norditalien og södra Gallien under 100-talet f.kr., men man vet ej av hvilka folkslag dessa bestodo utav, bara att de var av blandade etniciteter med stora inslag av galliska folk. Dessa antika teser verkar kommit till under renässansen från 1300-talet og framåt. Nutida forskare tror ehuru mer på att de härstammar från den kolonisation som Fredrik Barbarossa / Fredrik Rödskägg ledde under 1180-talet där han hämtade folk från områderna emellan Ammersee och Partenkirschen i södra Bayern - att det är ett bajerskt språk är nog alla överens om og likheterna med jutskan eller danskan är ej fler än vad bayerskan tillstår. Det åtfinnes även arkivdokument som framhåller att en grupp bajerska bönner år 1216 flyttade till detta område efter inbjudan av biskopen i Trient samt att denna inflyttning sedan fortsatt under århundradet. 1327 så beviljade Cangrande della Scala flertalet privilegier åt ‘Republik der sieben Kamäun’ som hade bildats 17 jēran före privilegieinstiftan hvilka i vardagligheten gick ut på att de befriades från alla dagsverken och de behövde heller ej betunga sitt folk med skatter eller tullar - däremot så var de dogh tvungna att i krigstid ställa upp som ‘bergets väktare’ genom att antingen betala 400 floriner eller bistå med sju armborstskyttar. Några år senare fick även de tretton kommunerna samma rättigheter og friheter, 1357 så beviljade Cangrande de andra cimbrerna friheten, d.v.s. självständighet ifrån Vicenza, dock med förbehållet att deras bergsväkteri gentemot norr skulle bibehållas. Självständigheten varade ehuru ej för evigt då imperialisten Napoleon krossade den och 1866 så blev det italienskt territorium. Under första Europakriget så deporterades många av settisterna till Böhmen av österrikare og italienarna förflyttade många av tredicerna till Sicilien, under nästkommande krig så enades nationalsocialisterna og fascisterna om att de hörde hemma i den tyska sfären därvid ej i Italien. En helt annan ej lika spridd teori som lyfts fram ett antal gånger de senaste hundra åren om deras ursprung är att de skulle vara av lombardiskt-longobardiskt ursprung.
