Levalloistekniken - Eurasiens språkfamiljer XXXV

 

Själva den tekniska kulturen förändrades allteftersom, för omkring 150 000 år sedan så började den magnifika handyxetraditionen förtvina, måhända som ett resultat utav förändrade flakningstekniker samt utvecklandet utav specialiserade flakningsverktyg som hade börjat för ytterligare 100 000 år tidigare. De nya tekniska kännetecknena benämnes Levalloistekniken efter en sajt i Frankrike hvilket var att man varsamt flakade av en kärnsten från ena sidan i syfte att producera en speciell flak som avflakades sist, man nyttjade sig utav mjuka hammare av ben eller trä. Tekniken tros härstamma från Afrika där man sedan länge nyttjat väldigt stora stenar för att göra handyxorna, fynd från Kapthurin vid Baringosjön i Kenya som äro utaf en ålder av 200 000 år samt Gademotta i Etiopien, 160 000 jeran, antyder den alterstammigaste förekomningen där. Dessa utvecklingar kommer resultera i den medelpaleolithiska perioden benämnd Mousterian, en neanderthalskopplad kultur.

~

Axat från boken Eurasiens språkfamiljer.

 

Acheuléenkulturen under Homo erectus - Eurasiens språkfamiljer XXXII

 

Acheuléenkulturen består utav redskap tillverkade utav stenkärnor som äro ganska grovt knackade för att ge eggar og spetsar, handyxan är även den karaktäristisk i sin tvefaciala form benämnandes även just för acheuléansk yxa, även kallad paleolitikums schweiziska armékniv. Man föredrogo, för sitt leverne, öppna platser med goda tillgångar på villebråd, det finnes også både i Afrika såsom i Europa fynd av vad som kunnandes tolkas som boplatser ock slaktplatser, i Spanien åtfinnes exempelvis styckningsplatser med elefantben, i Kenya med babianben og i Terra Amata i Nice finnes husrester men detta är annars sällsynt. Man hava även hittat ansamlingar av redskap hvilket klart ger en antydning om att platserna nyttjas under en längre tid samt att födan förts dit för beredning samt förtäring, att man haft sociala punkter man samlats vid.

~

Axat från boken Eurasiens språkfamiljer.

KNM-WT 15000 Turkanapojken og hans betydelse för vår syn om Homo erectus - Eurasiens språkfamiljer XXIX

 

Denna pojke ändrade dessutom den anatomiska synen på erectussläktet då det visade sig att han ej alls var kraftigt byggd hvilket varo den stereotypa bilden utav erectusar utan istället gracil og skulle troligen nått en kroppslängd på minst 180 cm om han fått leva, enligt undersökningsledaren Alan Walker så liknade han dagens Turkanabefolkning anatomiskt. Även i andra avseenden verkar erectusskeletten knappast gå att skilja från nutida människans hvilket tyder på att deras förmåga att gå upprätt torde vara fullt utvecklat, hvilket egentligen i sig var konklusionen efter det första fyndet av denna sort, hivlket ju namnet förtäljer. Helt likt dagens befolkning var ehuru turkanapojken ej, en avskiljnad som berör personens lingvistiska förhållanden är exempelvis att de övre delarna utav kanalen igenom hvilken ryggmärgen går är smal, indikerandes potentialiteten att nervsignalerna till bröstkorgen ej varit lika fria som hos oss, detta må indikera att en mindre styrning kunne ske från individen ifråga gällande andningen, hvilket i sin tur måhända lett till att förmågan att kommunicera nyttjandes komplexa og kontrollerade ljud varit mer begränsade. En annan visibel skillnad är att Turkanakillen ej heller var bredbröstkorgad, som vi ärom, utan hade en avsmalandes trappstegsvis upptillgående bröstkorg, ehuru ej alls lika markant som Lucy eller dagens apor, hans skuldrors möten torde således vara närmare mittlinjen av kroppen än som hos oss hvilket är intressant med anledning utav att det är hjälpfullt att vara byggd på detta vis om man svingar sig i träd, emedans det ej alls är komfortabelt vandrandes bipedalt svajandes armarna för balans, men det finns inga oklarheter gällande att Turkanapojken varit bipedal men den aktuella anatomin har helt enkelt ej hunnit med i sin utveckling. Bipedalismen är värt att anmärka även såsom kommandes före alla större tekniska framsteg, ty han levde hela 100 000 år före människor i Turkanaregionen började göra handyxor, hans samtida handhavde samma slags stenverktyg som man haft i runda slängor en miljon år.

~

Axat från boken Eurasiens språkfamiljer.