Prusisk preussiskhet

 

Som språkexempel kan det första (pirmois) av de tio budorden (Staey dessimpts Pallapsaey) givas ifrån den andra förekomna katekesöversättningen på tungomålet.

Tou ni tur kittans deiwans turryetwey

Du icke skola andra gudar hava

~

Läs mer om prusiskan i Europas tungomål.

Innehållsförteckning - Eurasiens språkfamiljer V

Bok III

Gallia Armorica, Gallia Belgica, Keltiberer et alii, Ö-kelterna, Den keltiska kulturen, Tokhariska, s. 876, Indo-Iranska ~ Ariska, s. 894, Mitanniska, Nūristaniskan ø Dardiska, Indoariskan, Romanès, Iranska, Baltiska, s. 962, Balterna, Germanska, s. 973, De germanska ljudskridningslagarna, Västgermanska, Nordgermanska, Östgermanska, Slaviska, s. 1121.

Referenser o lästips, s. 1153.

~

= Eurasiens språkfamiljer

Kurland

den kuriska tungan brukas inlemmas i det östbaltiska skötet
troligare är att det var ett slags mellantungomål emellan grenslon

~

+ Erotica, Europas tungomål

Litauiska et lettiska i Estland - Europas tungomål DXIX

De indoeuropeisk-baltisk-östbaltiska målen litauiska och lettiska finns representerade av 2200 respektive 2000 talare.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Språk i Litauen, i Europas tungomål - Info

För Litauen, i boken Europas tungomål, gäller litauiska, höglitauiska, låglitauiska, samogitiska, suvalkijiska, dzukijiska, prussisklitauiska, nordkaraitiska, litauiska tatarer, ryska, polska, vitryska, ukrainska, jiddisch, judeoslaviska samt romanès.

~

+ Europas tungomål

Balternas urhem - Europas tungomål CNI

Eftersom baltiskan är arkaisk, så antar man att den i likhet med sina slaviska naboer inte haver förflyttat sig över stora territorier för då hadde språken antagligen förändrats mera då de stödt på andra folkgrupper och kanske inkorporerat dessa i sin egen språkstruktur, hvilket torde haft en negativ effekt på arkaismen i tungomålen. Faktumet att det även finnes andra så kallade arkaiska språk en bra bit från de baltiska språkens område emotsäger ehuruväl ett sådant resonemang. Det finnes inga skriftliga belägg för baltiskan förrän preussiska handskrifter skrivna med det latinska alfabetet dyker upp på 1400-talet. Litauiskan finnes ej skriftligt belagd förrän 1515. Även om de skriftliga beläggen är sentida så vete man enligt texterna, till exempel skandinaviska samt anglosaxiska, källor att balterna havandes bebott området sedan åtminstone 600-talet och då hadde de redan förlorat områden i till exempel öster gentemot slaverna - även antika författare omnämner stammar som kan identifieras som baltiska. Man tror att baltiskan förut talades i ett större område än idag, men att det undanträngdes av annalkande slaver från söder samt germaner från väster, hvilket lett till att dagens baltisktalande område enbart äro en sjättedel av vad det var innan dessa anlände. Den norra gränsen haver ej ändrats mycket, men i väster finnes baltiska ortsnamn till väster om Vistula / Wisła, i syd gick gränsen antagligen vid floden Seim och österut antagligen vid floderna Volga, Moskva ock Oka.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, balter, baltiska, Baltikum, språk, Europa, int

~~~Ett år sedan~~~

- PIE *dhĝhóm – ‘jordvarelse’

~

Baltoslaviskan - Europas tungomål CN

Man haver många lånord från de finsk-ugriska språken, då de forntida kontakterna hava varit täta och vissa antar även att det föreligger ett närmare släktskap emellan baltiskan og slaviskan - baltoslaviska. Men detta är inget man säkereligen vet och man vete icke om det bara är så att de många likheterna språkgrupperna emellan kan komma från den omfattande kontakten dem emellan eller om grupperna kan ha tillhört en gemensam protoindoeuropeisk subgruppering och därefter differentierat sig mer och mer tills olika tungomål varefter olika grupper uppstoddo. Förslag har lagts fram som menat att baltoslaviskan uppdelades i protobaltiska och protoslaviska ungefäreligen vid 1300 f.kr. då ett annat indoeuropeiskt folk skullo ha delat dem genom erövring, dessa skulu då ha tillhört den lusatiska kulturen. Baltiskan skulle då enligt denna förklaring ej hava råkat så illa ut av stäppens erövrare och därmed så skulle språken på intet vis utvecklats snabbt, hvilket visar sig genom baltiska språks arkaitet. Andra siffror talar för att det protobaltiska språket talades fram till runt 1800 f.kr. och att det därefter skett en långdragen utveckling till de olika grupperingarna. Att det föreligger en skillnad mellan öst- og västbaltiska kan man se i en ordjämförelse emellan preussiska et litauiska, exempelvis i ‘folk’ wupyan - debesis, ‘sädeskorn’ syrne - grūdas, ‘smör’ anctan - sviestas samt ‘stor’ debikan - didis.

De flesta antar dock att de tvenne baltiska och slaviska subgrupperna har existerat jämnsides under en väldigt lång tid, åtminstone från 500-talet, och kanske tidigare, och att likheterna härrör härifrån och ej genom att de skulle ha bildat en gemensam tidig undergrupp i familjen, men återigen så menar andra att det är odiskutabelt att en baltoslavisk subgrupp skulle ha existerat och pekar bland annat på en gemensam accentutveckling.

~

Axat, samt moddat, från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, baltiska, slaviska, indoeuropeiska, baltoslaviska, språk, Europa, int

~~~Ett år sedan~~~

- Pubacka

~

De baltiska språkens arkaism - Europas tungomål CIN

De baltiska tungorna hava bevarat ett gammalt og indoeuropeiskt drag av ljud- samt formlära og i och med detta så göre det att dessa tungomål är ytterst viktiga för förståelsen av indoeuropeisk språkhistoria. Som exempel kan man komparera det nu levande litauiskan med de mycket gamla språken sanskrit och latin samt ändå se mycket klara arkaiska likheter, hvilket tydligt kan ses i nedanstående mening som betyder: “Gud gav tänder; Gud kommer att ge bröd”.

Litauiska:   Dievas dave dantis; Dievas duos duonos
Sanskrit:     Devas adadat datas; Devas dat dhanas
Latin:           Deus dedit dentes; Deus dabit panem

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, baltiska, litauiska, språk

~~~Ett år sedan~~~

- उन्मुद्र

~

Zemgaller, Selonier, Galindier - et goliader, Moskvas urbefolkning - Europas tungomål CIIN

Zemgallerna levde och verkade söder om Rīgābukten, men assimilerades med letterna under den sena medeltiden. Selonierna levde öster om zemgallerna och deras språk försvann under den första hälften av 1300-talet, den södra delen lituaniserades, emedan den norra lettifierades. De ovan galindaiska folket hade en namne i öster, det östgalindiska folket som omnämns i tidiga ryska källor, bland annat att den ryska staden Moskva grundades i galindiernas land 1147, samma år som man företog sig en militär kampanj gentemot dem. Man höre aldrig av dessa igen men det är sig troligt att alla inte blivit assimilerade in i rysk etnicitet förrän under 1400- till 1500-talet och ännu in på 1800-talet fanns det människor i Moskvaregionen som identifierade sig som goliader.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, balter, baltiska, Lettland, Litauen, Ryssland, Moskva, zemgaller, selonier, galinider, goliader, int

~~~Ett år sedan~~~

- Dina ådror

~

Suderland alias Jattuen - Europas tungomål CLXXXVII

Under andra århundradet så skriver Ptolemaeus Galíndai kaí Soudinoí, men hans förtäljning slutar härvid förutöver att de benämnes som varandes grannar med germaner, slaver samt finnar, men under 1300-talet fåom vi ånyo information genom Dusburgs Chronicon terre Prussie där det står att galidierna levde i de södra delarna av Preußen och att åt öster om dem levde sudovierna, d.v.s. jatvingierna. Även i de ryska krönikorna åtfinnes ett slaviserat ord för galidierna. Anno 945 nämnes för första gången en jatvingier, men de äro ganska frekventa senare i polska källor, enär man i tyska samt främst latinska källor finner det sudovitiska ordet, men man antar att det finnes en korrelation emellan det sudovitiska ordet samt det jatvingiska og flertalet historiska källor har så skrivit, exempelvis Suderland alias Jattuen. Vissa menar att det sudovitiska ordet nyttjades i väst, emedan det jatvingiska istället var förhärskande i öst, båda med samma folk i åminnelse. Båda orden verkar även enligt vissa vara vattenderiverade på något sätt.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, balter, galidier, sudovier, jatvingier, Preussen, folk, etniciteter, int

Jatvingiskan et Jatvingierna - Europas tungomål CLXXXVI

Jatvingiskan, som var nära besläktat med preussiskan, dog ut på 1500-talet eller redan i slutet av 1400-talet och ortnamn i nordöstra Polen samt södra Litauen äro det enda som består intill denna dag. Dessvärre verkar ett större dokument ha funnits kvar på jatvingiska som en man i Vitryssland på 1970-talet inhandlade från en präst, men ett bråk med sin mor resulterade att hon eldade upp detta ovärderliga lingvistiska monument. Tack vare några anteckningar från samlaren så har experter verifierat autenciteten på handlingen, eller åtminstone det delvisa innehållet däri. Enligt vissa så lågo jatvingernas centrum i närheten av den polska staden Suwałki. Dödsstöten för de jatvingiska samhällena utfördes utav de tyska riddarordnarna som under slutet av 1200-talet satte skräck i området, hvilket bland annat ledde till att jatvingiernas siste ledare, Scurdas, 1283 flydde fältet.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, baltiska, jatvingiska, jatvingier, balter, Polen, Litauen, språk, folk, utdött, int

~~~Ett år sedan~~~

- Anna.

~

Kurernas kuriska i kungarnas Kurland - Kursenieki - Europas tungomål CLXXXV

Kurerna var ett östbaltiskt folk som bodde i västra Lettland samt nordvästra Litauen, men som under den sena medeltiden integrerades med zemgallerna och som runt år 1600 förlorade sitt tungomål. Men i likhet med preußiskan finnes det bevarat i ortnamn og geospråkliga varianter, till exempel i lettiskkuriska och samogitiska eller låglitauiska. Kuriskan har även lånat ut en del ord till främst baltsaxiskan, hvilket således blev en återvändsgränd, liviskan, litauiskan samt lettiskan - kurerna hava även givit namn åt den historiska regionen Kurland. Tungomålet är utdödt men den etniska grupperingen kursenieki som är i blotta antal nio bedömes vara av kurisk härstamning idag, men kopplingen är smått osäker, bland annat den kända Immanuel Kant var paternalt kursenieki. En annan egenhet som överlevt är de kuriska kungarna som varo kurisk nobilitet som bodde i sju byar och som fick behålla sina privilegium genom tiderna av att undslippa skatt och militär värnplikt, samt hava fria jakträttigheter. Adelsprivilegierna förlorades 1854 men de fortsatte räknas som en egen etnicitet i folkräkningen 1863 var de var i antal 405 samt bibehöll en distinkt etnospråklig varietet. Även om själva den kuriska stammen för länge sedan förintades så assimilerades inte nobiliteten in förrän under 1920-talet.

Den första omnämningen av kurerna är genom Rimberts Vita Anskarii som skrevs cirka år 875, hvilken nämner att en av de sveiska kungarna gjorde en expedition för att underkuva just Kurland - Nestorskrönikan några hundra jeeran senare nämner dem likaså. Kurerna var ökända som virila krigare, pirater samt goda sjömanskap, bland annat hade man temporära bosättningar på Gotland, Bornholm og i Östgötaland. Angående den kuriska tungan så brukar man inlemma denna i det östbaltiska skötet, men troligare är att det var ett slags mellantungomål emellan grenslon. Det har ehuru ej alltid varit så, utan förut så tvistade de lärda om var man egentligen skola inlemma kurerna i – de uraliska finskugriska eller de indoeuropeiska baltiska förgreningarna, nu står det ehuruväl klartydligt att det alltjämt röre sig om en tunga tillhörigt det baltiska navet.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, kurer, kuriska, Kurland, balter, baltiska, språk, Lettland, Litauen, int

Preussiskans utdagelse - Europas tungomål CLXXXIV

Preussernas nedgång har med expansionen av germanerna samt slaverna att göra. Vikingarna fanns i området, men de verkar ej hava orsakat preussarna någon större skada, utan det var alltjämt kristendomens expansion, de annalkande germanska riddarordnarna samt de slaviska polackernas inflyttning som påbörjade en långdragen kamp om överlevnad, denna kamp kulminerade emellan 1200- samt 1400-talen. Saxare togo över och flyttade in från väst, polacker från syd og litauer ifrån nordväst, de flesta utav de ursprungliga preussarna assimilerades in i de ankommande folken og dessas tungomål bildades under en kort tid mixade folk och i viss mån mixade mål - och till slut kring 1700, eller mycket strax därefter, så hade de försvunnit under de nya herremålen. I slutet av 1600-talet så talades preussiska av åtminstone några få individer i några få byar, men det var inte längre något allmängiltigt språk och det är ju på detta sätt som många av dagens språk håller på att tystas för alltid. Det är främst i Samland samt Pommern som några ord finnes bevarade i de idag talade språken och man får hoppas att standardiseringar och centraliseringar inte går för hårt åt dessa specifika drag; det var även i Samland som det gamla baltiska språket höll ut längst. Det finns vissa små försök till att återskapa och revitalisera språket i modern tappning. Så som anglifierad turist bör man då kanske behärska Kaīls, bilāi tū Ēngliskan?

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, baltiska, preussiska, Pommern, Samland, Kaliningrad, språk, språkdöd, språkrevitalisering, int

~~~Ett år sedan~~~

- Vindöga

~

De preussiska språken - Europas tungomål CLXXXIII

Såsom ovan skrivits, så finnes preußiskan i olika varianter och detta vetom vi främst genom samländskans samt pommeranskans bevarelser. Som exempel på stora skillnader i samländskan respektive pommeranskan kan exempelvis orden för ‘man’ givas: smoy - wijrs samt ‘djävul’, cawx - pickūls; det finnes flera ord och några av dem kan givetvis bero på externa faktorer, men det giver ändock en antydan om att olika varianter av ett språk utvecklas på olika sätt och med tiden blir allt mindre förståeliga sinsemellan, en fullt naturlig utveckling. Även grammatiska skillnader kan skönjas og därmed så böre man tänka på att i nutida sammanhang så göres ofta sådana definitioner kring ‘dialekt’ gentemot språk, om en geospråklig variant haver eget ordförråd och avskiljer sig grammatiskt så kan det betraktas som ett eget ‘språk’ - preussiskan är alltså till vår kännedom två språk. Detta förhindrar ehuru ej att det i verkligheten kan havandes varit många fler språk som dock inte haver kommit till just våran kännedom.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, Samland, Pommern, Kaliningrad, Preussen, preussiska, språk

~~~Ett år sedan~~~

- Lunärt

~

De preussiska källorna - Europas tungomål CLXXXI

Preußiskan är bättre belagt än övriga utdöda baltiska tungomål, men detta betyder givetvis ingalunda att den på något vis skulle vara bra belagt. De äldsta bevarelserna kommo från slutet av 1300-talet och skreves antagligen vid Prags universitet, men man kan ehuru ej med säkerhet klassificera språket skrivet där som preussiska även om det lutar åt att det rör sig om fornpreussiska, men det kan även vara frågan om något annat numera utdött baltiskt språk. De med säkerhet till preussiskan definierade Elbingers vokabulär från omkring 1400, Grunaus dito og trenne översättningar till preussiskan utav den lutherska katekesen utgöre annars basen för studiet av preussiskan. Elbingers vokabulär är dessutom ej bevarat i orginal utan enbart som en kopia, den innehåller relativt många identifierbara ‘fel’, men den giver ändock en positiv inblick i den pommeranska varianten av preussiska, ej att förblanda med slaviskans pomoranska. Den version vi havom till hands är en sentida kopia av originalet som antagligen skrevs antingen i slutet av 1200-talet eller i början av 1300-talet. Den andra vokabulären skrevs av dominikanermunken Simon Grunau som emellan 1517-26 skrev sin Preussische Chronik som innehåller språkliga aspekter - dock av bristfällig karaktär. Även detta original är förlorat, men vokabulären finnes i flera ej enhetliga kopior. Den första katekesöversättningen toges vid 1545 och spreds i ungefär 197 exemplar från tryckorten Königsberg. Både den första samt andra katekesen kunnom vi tacka den Teutoniska ordens högmästare, sedermera hertig, Albrekt af Preussen för. Samländska var det väsentliga språket för denna skrift och detta tungomål malades ungefärligen i regionen Samland som består av udden i västra Kaliningrad. Den andra översättningen (192 styckna) och den tredje (el. Enchiridion, anno 1561) gjordes båda i Königsberg och skrevs således på samma mål som den första, i den andra tryckta katekesen åtfinnes påståendet att detta är en korrigerad version av den första katekesen. Förutöver dessa bevarelser åtfinnes enbart platsnamn, personnamn og några få fragment. Preussiskan tog givetvis emot influenser från skandinaviska genom vikingarna, slaviska genom polska folk samt, sidst men ej smärst, saxiska genom den massiva saxiska påverkan i regionen.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, baltiska, preussiska, Preussen, Pommern, Kaliningrad, Königsberg, int

Preussiskan, Preussarna und Preussen - Europas tungomål CLXXX

Preussiskan eller fornpreussiskan, som var ett västbaltiskt mål, dog ut omkring år 1700 och finnes bara bevarat i en handskrift, några katekeser, ortnamn, personnamn samt i vissa ord i lokala polska ock saxiska varianter. Denna fornpreußiska är viktig för den indoeuropeiska forskningen, då det var ett konservativt språk främst vad gäller vokalismen. Det ord vi idag nyttjom för folket, språket samt området åtfinnes även i detta utdöda språk, exempelvis i dess adjektiva form prūsiskan eller den adverbiala formen prūsiskai, och det är dessa människor som fått låta döpa dagens Preußen och de bodde i det som kallas Östpreußen emellan Wisła samt Nemunas, men även i äldre tid väster om Wisła i Pommern samt nästan fram till Oder - det var antagligen i dessa områden, främst i de östrare delarna, som preussiskan uppstod från första början. Det preussiska ordet haver blivit komparerat med sanskritens púru·aþ, ‘man, människa’.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, baltiska, preusiska, Preussen, Pommern, Polen, int

~~~Ett år sedan~~~

- Åland og Åländskan

~

Baltiska språken - Europas tungomål CLXXIX

De baltiska tungomålen äro beståendes utav lettiska, litauiska, preussiska, kuriska, jatvingiska / sudoviniska, galindiska, zemgalliska samt seliska. Det äro bara lettiska og litauiska som finnes med oss än idag, och dessa kommo att genomgås i ett senare avsnitt men tillhöre den östbaltiska grupperingen, eller egentligen en medelbaltisk då den reellt östbaltiska förgreningen höllo sig borta vid Moskva ock Kiev, i formen av folken östgalindians samt dnieprbalterna, dessa sistnämnda försvunno nog via assimilation redan under 1100-talet.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, baltiska, balter, Baltikum, språk

Slavernas expansion - Europas tungomål CIIL

 ~

De folk som drogo västerut slogo sig ned i de områden i Centraleuropa som germanerna tidigare levat i och på 600-talet så varo de framme vid Östersjökusten og floden Elbe, ungefär vid samma tidpunkt nådde grupper Kreta och det helleniska fastlandet samt övriga Balkan, allt detta dokumenterades relativt bra av östromerska författare, men det dröjde ända tills 700- och 800-talen som de nordligare baltiska samt finsk-ugriska områdena besattes av slavisk befolkning. Iordanes och andra berättade att de slaviska stammarna sclavini samt antes kom från norr om Donau till ett område fram till Djnepr, den tidigare stammen veneti från 100-200-talen har man dock icke på ett trovärdigt sätt lyckats lokalisera. Det var genom denna spridning som baltisktalande folk fick avsevärt mycket mindre territorium och språken, i territoriell mening, förlorade sin position - antingen flydde de, eller, mer troligt, så assimilerades de av den annalkande slaviska befolkningen. På Balkanhalvön som de också beträdde assimilerades ofta ursprungsbefolkningen, emedan de själva assimilerades med den ursprungligare befolkningen i Albanien og Rumänien. De trängde också in i södra Balkan, alltså Hellas, under 500-600-talen och där kom de att utgöra ett stort befolkningselement, om inte i majoritetsställning. Slaverna hittades ända ned till Peloponnesoshalvön ock Kreta. Det var först under 600-talet som det Byzantiska riket och dess administratörer påbörjade en rehellenisering av Hellas genom uppkomsten av rika kloster, städer samt feodaler, och detta pågick sedan under sexhundra jeeran och fick det helleniska resultat som vi kan se än idag.

Om dessa tidiga slavers samhällsstrukturer vetom vi ej mycket, förutom att de hade furstar och bildade konfederationer sinsemellan. Men man vete inte om det var en enhetlig slavisk befolkning som existerade eller om det var flera etniska grupperingar - det senare vill gärna olika slaviska forskare med anknytning till dagens nationalstater hävda och det är även mer troligt än panslavisternas idéer, bland annat så förtäljer de tidigare källorna om en större mängd stammar än vad det finnes slaviska folk idag.

~

Axat samt moddat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, slaver, slaviska, panslavism, Europa, språkspridning, folkspridning, Balkan, Grekland, Kreta, balter, int

~~~Ett år sedan~~~

- Smak av dig

~