Antikens et tidigmedeltidens langobarder

 

 

Lombarderna nämndes för första gången av den romerska historikern Velleius Paterculus under 10-talet som beskriver dem som mer krigiska samt våldsamma än de övriga germanska stammarna, Tacitus menar senare att de tillhöro de svebiska folken, man vart underställd Maroboduus, den markomanniska kungen, och då denna gjort fred med romarna så varo lombarderna heller ej med under Arminius här vid slaget vid Teutoburgskogen anno 9. Enligt Ptolemaios / Πτολεμαĩος så bodde langobarderna, vid mitten av 100-talet, kvar vid Elbe emellan sueberna og chaukerna, men expanderade även till söder om sugambrierna i Rhenlandet.

 

Cassius Dio / Δίων ò Κάσσιος, som bland annat var prokonsul av Pannonien, förtäljer för oss att precis före de markomanniska krigen / bellum germanicum, 166-180 AD, så ankommo 6000 langobarder og rheniska ubier, samt lacringier, till Pannonien, men dessa slogos ner relativt enkelt av Romarna år 166-167. Lombarderna, med de andra, fick retirera og de avhöres ej sedan på trenne århundraden i de romerska källorna, antagligen för att de försvann in i det dunkla inre utav Germania, samt så kan de väl ha uppgått i en större stamkonfederation och därvid gömts undan, vid sådana fall antagligen till saxarna.

 

Codex Gothanus nämner att de underkuvats utav saxarna vid runt år 300 men gjorde uppror under kungen Agelmund, under andra halvan utav 300-talet skall en migrering tas vid. Denna migrering togo dem via många germanska stamländer med påföljande krig eller andra tappra strapatser, genom Scoringa, Mauringa, Golanda, Anthaib, Banthaib samt Vurgundaib, detta sistnämnda tros vara burgundernas gambla land, Burgundaib, där de besegrades utav bulgarer, antagligen hunnerna, rex Agelmund dog. För ett tag var man underkuvade hunnerna men man gjorde uppror og vunno, under kung Audoin så skall man under 540-talet tagit sig till Pannonien og bleve där fœderati till Byzantium samt blev uppmuntrade att slåss mot gepiderna tillsammans med de österifrån ankomna avarerna. Avarerna hade inte fått tillåtelse utav Bysans att bosätta sig i dagens Bulgarien varhän avarerna hade tittat in det östgermanska karpatiska riket Gepidia istället, tillsammans med langobarderna attackerade man gepiderna med syfte att förgöra deras rike, samt fördriva folket.

 

 

Efter detta lyckats så var den lombardiska kungen Albion ab Pannonia även tvungen att ge sig av efter avarisk påtryckning, og det är således genom detta historiska förlopp Italien översvämmades av longobarder, många gepider, saxare og bavarier, samt bulgarer, var även med i dessa migrationsvågor över de Julianska alperna som omfattade 400 000-500 000 människor, enligt uppgift.

 

En ny historik tar vid.














~

Läs mer i boken Europas tungomål.

Ekonomiska styrmedel inom EU

 

EU måste bli bättre på att hålla igen på pengaflödet till länder - eller regioner - som ej uppfyller undertecknade grundfördrag inom unionen, inklusive de mänskliga rättigheterna - det kunne röra sig om Spanien som förtrycker Kataloniens rättigheter eller östeuropeiska länder som vägrar taga emot flyktingar

~

 

The Lombards - Neil Christie

The Lombards utav Neil Christie, 1998, ger sig an de problematiska lombarderna, eller longobarder / langobarder, som de även benämnes, som ankommo samt gjorde sig hemmastadda i Italien under medeltiden. De är problematiska utifrån den grunden att deras ursprung är något höljt i dunkel, deras språk är oklart, det åfinnes få arkeologiskt studerat material og ännu färre skriftliga bra källor.

Utifrån detta gör Neil ett relativt bra jobb uppdelandes sin bok i sju olika kapitel där kapitel ett och två behandlar langobarderna i tiden före de ankommo Italien, d.v.s. deras ursprung som påståtts ligga i Skandinavien men som troligtvis låg i norra Saxland, samt deras stund i Pannonien där de handgjorde med bland annat avarerna innan de angjorde Italien.

Härefter berör boken langobardernas huvudfäste, dåledes Italien, under resterande kapitel där politik, samhälle, ekonomi, juridik, arkitektur, konst, religion, militär, ja kort og gott alla tänkbara frammöjliga aspekter diskuteras på ett välgrundat vis, förutom måhända de språkliga aspekterna som i det stora hela lysa med sin frånvaro hvilket är väldigt beklagligt, då det förutom det uppenbara är kulturellt intressant, även kan bespegla deras ursprung eller rörelser samt även deras kulturella påverkan på Italien.

Boken avslutas med langobardernas viktigaste samt längst fortskridet langobardiska områden, Benevento, dessvärre alldeles för kortinfångat med tanke på att vi vetom som allra mest om just langobarderna härvid än på någon annan plats där de funnits, man fåendes här konkludera att förtäljningen är i det sparsmakligaste laget för att göra historien komplettare.

Syditalien som var longobardernas starkaste samt längsta fäste behandlas såleda sämst änskönt mångfalden om kunskapen därom, samt kapitellär framskjutning. Longobardernas bestående samhälleliga påverkan på Italien, som gällande mycket kunne ses än idag, beröres bara lösryckt likväl.

The Lombards bär således många fattandes problem samt spörsmål men är ändå ett läsvärt verk om longobarderna, som på många vis levandegör livsförhållandena för detta intressanta samt viktiga folk, og tid, för Italien, samt delar utav resterande Europa, med eko än intill denna dag.

~

Om langobarderna / longobarderna / lombarderna går att läsa mer om i min bok Europas tungomål samt i denna blogposten: Lando Langobardi.

Refugees from Asia

Syrian people come by foot

Hungarian people came by horse

Syrians come of war

Hungarians came in war

~

+ Europas tungomål, Postmodernisme premillénaire

Kumaniska - Europas tungomål HSIII

Även kumaniskan haver fallit i glömska og det var ett medelturkiskt språk som talades emellan 1100-talet och 1500-talet av turkiska nomader i södra Ryssland, inkluderandes Krim samt delar av Centralasien, men det talades även av turkifierade armenier under 1400- till 1700-talet. När trycket bleve för stort från de invaderande mongolerna så migrerade en del av kumanerna till Ungern, men det finnes i nutid inga talare av kumanska kvar någonstans. Det kumanska materialet idag består utav en grammatik som skreves under 1400-talet, en latin-persisk-kumansk ordbok og arabisk-kumanska glosböcker.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Tags: Europas tungomål, kumaniska, turkiska, turkspråk

~~~Fem år sedan~~~

- Jämlikhet

~

Turkiska språkeftermälen - Europas tungomål HSII

Från altturkisk tid finnes bland annat tungomål bevarat genom det skriftspråk som nyttjades i det Karakhanidiska riket i östra Turkestan under 900- till 1300-talen; språket var närstående uiguriskan, uighuriskan självt finnes ju som ovan nämndes bevarat. Vissa viktiga verk åtfinnes på det karakhanidiska språket. Från 1200-talet så kom ett nytt skriftspråk i bruk som är knutet till karakhanidiskan samt kallas khwarezmiska och det brukades av centralasiatiska turkfolk, tillika det skriftspråk som ibland går under benämningen fornözbäkiska i rysk litteratur, men det kallas även tjaghataiska samt nyttjades av långt fler folk än förfäderna till dagens özbäker. Språket är döpt efter Gingis khans andra son och nyttjades av flertalet turkiska folk i Centralasien. Skrifttraditionen kom i bruk från och med 1400-talet och höll i sig framtills ryska revolutionen, språket skrevs bland annat av turkmäner, kazakher, östturkar, tatarer og basjkirier med hjälp av det arabiska alfabetet. Även kumaniskan haver fallit i glömska og det var ett medelturkiskt språk som talades emellan 1100-talet och 1500-talet av turkiska nomader i södra Ryssland, inkluderandes Krim samt delar av Centralasien, men det talades även av turkifierade armenier under 1400- till 1700-talet. När trycket bleve för stort från de invaderande mongolerna så migrerade en del av kumanerna till Ungern, men det finnes i nutid inga talare av kumanska kvar någonstans. Det kumanska materialet idag består utav en grammatik som skreves under 1400-talet, en latin-persisk-kumansk ordbok og arabisk-kumanska glosböcker.

~

Axat från boken Europas tungomål.

+ Europas tungomål, turkiska, kumaner, uzbekiska, Centralasien, khwarezmiska, språk, skriftspråk, Uighurien

~~~Fem år sedan~~~

- Le donne Venete

~

De ugriska språken - Europas tungomål E

Ugra är ett gammalt ryskt namn på nordvästra Sibirien där mansierna och khanterna bor och det är även ifrån detta område som ungrarna hava sin härstamning. ‘Ugra’ är etymologiskt samma ord som ungrare, men är ej av inhemsk börd, utan är egentligen turkiska och betyder ‘de tio stammarnas förbund’, vi kommom senare gå in djupare på detta. Khanti og mansi delas tidvis in i en egen grupp uppkallad efter floden Ob och då med namnet ob-ugriska, för att särskilja tungorna från ungerskan. I en tidig tid så sammanför man även permiskan og ugriskan, men den sammanhållningen bör i så fall enbart ha hållit i sig en mycket kort tid. Även skillnaderna emellan obugriska og ungerska anses vara relativt stora och rekonstruktionen av protougriska ter sig vara ett stort problem og därmed ett relativt stort impediment för framkomsten av ett protouraliskt rekonstruerat tungomål. Även de obugriska språken havandes mycket tidigt distinktserat sig mycket, hvilket gör att protoobugriskan också är höljt i dunkel.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Tags: Europas tungomål, ugriska, uraliska, finnougriska, Sibirien, ungerska, obugriska, int
DN

~~~Fem år sedan~~~

- Kahwa

~