Le clameur på Kanalöarna - Europas tungomål DCCCXXX

 

 

 

Öarna har ehuru genom sin geografiska särställning undkommit de politiska enhetlighetssträvandena under en stat og haver efter denna tidpunkt utvecklat egna institutionella egenheter som varit skilda från både Normandie samt England. Kanalöarnas rättssystem bygger till stor del på den gamla normandiska sedvanerätten havandes mer altestamma rötter än Englands kända ‘common law’. En av de mest besynnerliga egenheterna är det som kallas Le clameur som i praktiken går ut på att om någon känner sig kränkt så skall han/hon i tvenne vittnes närvaro åka till den plats där kränkningen skedde, knäböja samt på franska utropa haro, haro, haro, a l’aide, mon prince. On me fait tort - ‘hjälp mig min prins, man gör mig illa’ - sedan så skall en Fader vår på franska uttalas och den person som ropen riktats emot måste då omedelbart sluta upp med sina kränkande handlingar framtills tinget har dömt i frågan, avslutar den kränkande inte sina handlingar blir han direkt dömd till böter. Le clameur nyttjas frekvent og är ju ett bra sätt att lösa eventuella konflikter innan skadan är skedd.

 

~

= Europas tungomål

Alderneykossornas ö - Riduna, Sarmia et Alderney - Europas tungomål BLIIX

Förutom tidiga stenåldersfolk så haver man funnit att även romarna ockuperade ön, det är möjligt att det var denna ö som de benämnde Riduna, eller så är namnet som påkallas Sarmia, det står ej ordentligt klart än nu. Namnet Aoeur’gny / Äorgny, eller då Alderney, vet man ej heller hvart det är kommen ifrån, om det är av germansk eller keltisk stam, men det kan även vara en efterbildning av ett nordmännsk ord för ‘ö nära kusten’, via Adreni eller Alrene, ändelsen är märkbart ‘ö’. Från tusentalet og framåt under 300 år så styrdes ön utav biskopen av Coutances, men det var kronan som var den officiella ägaren av Alderney och under Henrik VIII så insågs öns strategiska läge varhän en marinbas planerades för ön som genomgick en snabb fortificering. Till skillnad från de övriga normandöarna så styrdes ej Alderney under ett feodaliskt styre, utan istället utav en reguljär administration bestående utav sex magistrater samt en prevôt, d.v.s. en sheriff. Öns befolkning kom under dominion av en guernseyisk familj under 1600-talet, hvilket ogillades av den alderneyiska befolkningen. Men när generationsskifte togs vid i härskarfamiljen ökade acceptansen, speciellt då sonen visade sig vara en duktig pirat som bringade stora inkomster till ön. Piratverksamhet var en legal verksamhet under krig og krig rådde ofta emellan Storbritannien samt Frankrike, så det fanns stora möjligheter att tjäna pengar under 1700-talet. När de napoleonska krigen tog slut gick det däremot sämre för den alderneyiska befolkningen, som förövrigt kallas för vaques ‘kossor’ av andra normander, framtills dess att turismen kom igång efter andra världskriget. Innan dess var fattigdom samt utflyttning legio. Angående dessa kossor så hade Alderney en egen koras, alderneykossor, även dessa flyttades för att undkomma tysken sommaren 1940 till ön Guernsey där den dessvärre korsades med lokal boskap. De sista få genuina alderneykossorna slaktades og åts upp av tyskarna. Inte bara tungomålet förintades således, utan även vacquicides begicks.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Auregnaeux / Aurignais språkexempel - Europas tungomål BLVII

Från den normandiska wikipediasidan, skrivet på språket:

L'Aoeur’gnaeux (âorgnais) ’tait la vieule laoungue Nourmaounde d’Aoeur’gny. Ch’té laoungue n’eüst pu. Les draïns craîgnouns à prêchyi en Aoeur’gnaeux, ch’tait d’vaount la prémyire dgeurre, et oupreû la draïne dgeurre, persounne tchi sount arvénuns en Aoeur’gny n’prêchaeiunt daouns leus viar laoungadge.

Auregnaeux var det forna normandiska språket av Alderney. Tungomålet finns ej längre. De sista barnen att tala auregnäiska var före första kriget och ingen har talat det sedan det andra kriget.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Nazistisk ockupation och språkets slutgiltiga förintelse - fallet Alderney - Europas tungomål BLVI

Anledningen till aurignais avdagande är något av en egen historia som är förknippat med andra världskriget, men inte bara tyskarna kan beskyllas utan även öborna själva. Redan 1880 skrev guernseytidningen Le Bailliage att barnen slutat tala aurignäiska sins emellan, då tungomålet ej alls figurerat i eduktionella sammanhang. Kanalöarna var de enda engelsktalande områden som ockuperades av tyskarna och under åren 1940-45 så ingick de i tyskarnas ‘Atlantvall’. Tyska infördes i skolorna og högertrafik blev legio. På dessa små öar befann sig över 30 000 nazisoldater med 114 000 utlagda minor och man hann även med att bygga fyra koncentrationsläger dit franska judar ock krigsfångar från Ryssland, Tjeckien, Spanien plus Belgien fördes, omkring sjuhundra liv fick sätta livet till där som annars främst figurerade som slavläger. Dessa små öar stod alltså i epicentrum av kriget och var sannolikt det mest upprustade området i Europa under de aktuella åren. Alderney var ur militärstrategisk synvinkel den mest intressanta ön med tanke på att den ligger längst norrut, ön är även den av Kanalöarna som ligger närmast Frankrike. Detta gjorde så att nästan hela allmänheten evakuerades därifrån hvilket ofta anses vara inte den enda, men absolut den främsta orsaken till att tungomålet dog ut så tvärt. Skolbarnen evakuerades först og kommo på så sätt att få genomleva en relativt lång period utanför sitt eget språkområde. Endast ett tiotal civila valde att stanna i sitt rike. En konsekvens utav att det var så få civila på ön verkar dessvärre vara att de slavarbetare som tyskarna fört dit fick genomleva ett större helvete än vad som var fallet på de andra mer bebodda öarna. Alderneyborna blevo ej genocidade, utan linguacidade.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Alderney - en ö bland Kanalöarna - Europas tungomål BLIV

Alderney, eller Aoeur'gny, eller riksunderstöddsfranskans Aurigny, är den nordligaste av Kanalöarna, normandiskans Îles d'la Manche, franskans Îles Anglo-Normandes eller Channel Islands som deras engelska namn äro, den omfattar 8 km² och kapitalstaden beheter Saint Anne’s, eller bara La Ville / Town. Alderney är en av de mindre normandöarna, men man har sitt eget parlament samt ett eget domstolsväsende. Det bör kanske tilläggas att alla av Kanalöarna är självständiga enteter och de lyder enbart under den brittiska kronan när så uttrycks explicit. Invånarna på dessa öar är icke medborgare i det Förenade Konungadömet, men ingår i det som kallas Storbritannien. De har således inga representanter i det brittiska parlamentet utan har istället egna sådana – med anledning utav deras inre självständighet samt säregenhet så genomgås de änskönt var för sig. Alderney tillhör dock Bailiwick of Guernsey, men bailiffen har väldigt begränsad jurisdiktion över Alderney. Alderney har i mångt og myge intern självständighet och Kungadömet lägger sig i princip aldrig i, även om teoretisk möjlighet finnes för detta. Det egna parlamentet har oklart ursprung, men har varit i funktion sedan medeltiden någon gång.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Språk på Alderney, i Europas tungomål - Info

Som en av Kanalöarna så råder självständighet på denna ö, fastän det är sammanhörigt med Guernsey. Öns intressanta historia genomgås.

Hursomhaver, i boken Europas tungomål, gällande Alderney, eller Aurigny, så genomgås språket aurignais som i huvudsak dog ut som en konsekvens av Nazitysklands ockupation av ön, förutom att man hade koncentrationsläger här för sina genocidprojekt så begicks således linguacide, men även vacquicide då den inhemska kossarten slaktades bort.

~

= Europas tungomål

~~~Fem år sedan~~~

- Goeglad citronhaj

~

Alderney - Aoeur’gny - en del av fögderiet Guernsey

Alderney, eller Aoeur'gny, eller riksunderstöddsfranskans Aurigny, är den nordligaste utav Kanalöarna, normandiskans Îles d'la Manche, franskans Îles Anglo-Normandes eller Channel Islands som deras engelska namn äro, den omfattar 8 km² havandes en befolkning om runt 2400 personer, kapitalstaden beheter Saint Anne’s, eller bara La Ville / Town.

Alderney är en av de mindre normandöarna, men man har sitt eget parlament samt ett eget domstolsväsende. Det bör kanske tilläggas att alla utav Kanalöarna äro självständiga enteter lydandes allena under den brittiska kronan när så uttryckes explicit. Invånarna på dessa öar äro icke medborgare i det Förenade Konungadömet, men ingår i det som kallas Storbritannien. De har således inga representanter i det brittiska parlamentet utan har istället egna sådana, Alderney tillhör dock fögderiet Bailiwick of Guernsey, men bailiffen har väldigt begränsad jurisdiktion över Alderney, fastän man dithän sänder tvenne representanter till ständerförsamlingen. Alderney har i mångt og myge intern självständighet och Kungadömet lägger sig i princip aldrig i, även om teoretisk möjlighet finnes för detta. Det egna parlamentet har oklart ursprung, men har varit i funktion sedan medeltiden någon gång.

Aurignais
~

Språket på Kanalöarna i gemen var i historisk tid en normandisk variant av franskan och det var ej förrän under 1800-talet som germanskans engelska gjorde sitt stora intåg. Bland annat turismen samt det för engelska förhållanden gemytliga klimatet är att skylla för denna utveckling. Engelskan fick alltmer og mer spridning och det inhemska språket på Alderney, aurignais, är nu nära utdött - släktskapsmässigt tillhör aurignais samt normandiskan de nordgalloromanska tungomålen. Några få fraser eller osammanhängande tal finns i åminnet hos några äldre personer, samt så beräknas antalet någorlunda kunniga i språket röra sig om färre än ett tjog individer. Endast några få ord har kommit in i den lokala engelska parlören, exempelvis ordet vraic för algdynga, förutom att de flesta toponymerna äro aurignäiska og i vissa fall även uttalas med sådant uttal än idag, även litterära bidrag är väldigt sparsamt.

Förhållandena är bättre på de övriga Normandöarna.

Anledningen till aurignais avdagande är något av en egen historia som är förknippat med andra världskriget, men inte bara tyskarna kan beskyllas utan även öborna själva. Redan 1880 skrev guernseytidningen Le Bailliage att barnen slutat tala aurignäiska sins emellan, då tungomålet ej alls figurerat i eduktionella sammanhang. Kanalöarna varo de enda engelsktalande områden som ockuperades av tyskarna och under åren 1940-45 så ingick de i tyskarnas ‘Atlantvall’. Tyska infördes i skolorna og högertrafik blev legio. På dessa små öar befann sig över 30 000 nazisoldater med 114 000 utlagda minor och man hann även med att bygga fyra koncentrationsläger dit franska judar ock krigsfångar från Ryssland, Tjeckien, Spanien plus Belgien fördes, omkring sjuhundra liv fick sätta livet till där, öarna som eljes främst figurerade som slavläger. Dessa små öar stodo alltså i epicentrum av kriget og var sannolikt det mest upprustade området i Europa under de aktuella åren.

Alderney var utur militärstrategisk synvinkel den mest intressanta ön med tanke på att den ligger längst norrut, d.v.s. närmast England, ön är även den av Kanalöarna som ligger närmast Frankrike. Detta gjorde så att nästan hela allmänheten evakuerades därifrån hvilket ofta anses vara inte den enda, men absolut den främsta orsaken till att tungomålet dog ut så tvärt. Skolbarnen evakuerades först og kommo på så sätt att få genomleva en relativt lång period utanför sitt eget språkområde. Endast ett tiotal civila valde att stanna i sitt rike. En konsekvens utav att det var så få civila på ön verkar dessvärre vara att de slavarbetare som tyskarna fört dit fick genomleva ett större helvete än hvad som var fallet på de andra mer bebodda öarna.

Alderneyborna blevo ej genocidade, utan linguacidade. Även franskan har dött ut på ön och är ej längre, sedan 1966, officiellt mål i dömet.

Från den normandiska wikipediasidan, skrivet på aurignäiska:

L'Aoeur’gnaeux (âorgnais) ’tait la vieule laoungue Nourmaounde d’Aoeur’gny. Ch’té laoungue n’eüst pu. Les draïns craîgnouns à prêchyi en Aoeur’gnaeux, ch’tait d’vaount la prémyire dgeurre, et oupreû la draïne dgeurre, persounne tchi sount arvénuns en Aoeur’gny n’prêchaeiunt daouns leus viar laoungadge.

Auregnaeux var det forna normandiska språket av Alderney. Tungomålet finns ej längre. De sista barnen att tala auregnäiska var före första kriget och ingen har talat det sedan det andra kriget.

Riduna eller Sarmia

Förutom tidiga stenåldersfolk så haver man funnit att även romarna ockuperade ön, det är möjligt att det var denna ö som de benämnde Riduna, eller så är namnet som påkallas Sarmia, det står ej ordentligt klart än nu. Namnet Aoeur’gny / Äorgny, eller då Alderney, vet man ej heller hvart det är kommen ifrån, om det är av germansk eller keltisk stam, men det kan även vara en efterbildning av ett nordmännsk ord för ‘ö nära kusten’, via Adreni eller Alrene, ändelsen är märkbart ‘ö’.

Från tusentalet og framåt under 300 år så styrdes ön utav biskopen av Coutances, men det var kronan som var den officiella ägaren av Alderney och under Henrik VIII så insågs öns strategiska läge varhän en marinbas planerades för ön som genomgick en snabb fortificering. Till skillnad från de övriga normandöarna så styrdes ej Alderney under ett feodaliskt styre, utan istället utav en reguljär administration bestående utav sex magistrater samt en prevôt, d.v.s. en sheriff.

Öns befolkning kom under dominion av en guernseyisk familj under 1600-talet, hvilket ogillades av den alderneyiska befolkningen. Men när generationsskifte togs vid i härskarfamiljen ökade acceptansen, speciellt då sonen visade sig vara en duktig pirat som bringade stora inkomster till ön. Piratverksamhet var en legal verksamhet under krig og krig rådde ofta emellan Storbritannien samt Frankrike, så det fanns stora möjligheter att tjäna pengar under 1700-talet. När de napoleonska krigen tog slut gick det däremot sämre för den alderneyiska befolkningen, som förövrigt kallas för vaques ‘kossor’ av andra normander, framtills dess att turismen kom igång efter andra världskriget. Innan dess var fattigdom samt utflyttning legio.

Angående dessa kossor så hade Alderney en egen koras, alderneykossor, även dessa flyttades för att undkomma tysken sommaren 1940 till ön Guernsey där den dessvärre korsades med lokal boskap. De sista få genuina alderneykossorna slaktades og åts upp av tyskarna. Inte bara tungomålet förintades således, utan även vacquicides begicks.

~

Om denna ö samt om de andra Kanalöarna står mer att läsa om i min bok Europas tungomål.

Taggar: Alderney, Guernsey, Kanalöarna, Normandöarna, Normandiet, Storbritannien, öar, östater, smånationer, språk, språkdöd, aurignais, aurignäiska, normandiska, alderneykossor, andra världskriget, Tyskland, koncentrationsläger, kossor

DN, int

~~~Ett år sedan~~~

- Festa della donna

~

Le clameur de haro

~

Kanalöarna – Normandöarna - har genom sin geografiska särställning undkommit de politiska enhetlighetssträvandena under en stat havandes utvecklat egna institutionella egenheter som varit skilda från både Normandie samt England. Kanalöarna är självständiga riken, underställda kronan, ack ej direkt Storbritannien.

Kanalöarnas rättssystem bygger ännu till denna dag till stor del på den gamla normandiska sedvanerätten havandes mer altestamma rötter än Englands kända ‘common law’. En av de mest besynnerliga egenheterna är det som kallas Le clameur de haro som i praktiken går ut på att om någon känner sig kränkt så skall han/hon i tvenne vittnes närvaro åka till den plats där kränkningen skedde, knäböja samt på franska utropa haro, haro, haro, a l’aide, mon prince. On me fait tort - ‘hjälp mig min prins, man gör mig illa’ - sedan så skall en Fader vår på franska uttalas och den person som ropen riktats gentemot måste då omedelbart sluta upp med sina kränkande handlingar framtills tinget har dömt i frågan, avslutar den kränkande ej sina handlingar blir han direkt dömd till böter.

Le clameur nyttjas frekvent og är ju ett bra sätt att lösa eventuella konflikter innan skadan är skedd.

~

De olika Kanalöarna, deras ställning, historia, samt språkliga situation, genomgås i boken Europas tungomål.

Taggar: Kanalöarna, Normandöarna, rättssystem, clameur de haro, ära, heder, Jersey, Sark, Guernsey, Alderney, int

~~~Tre år sen~~~

- Erotiku

~