giovedì 31 ottobre 2013

Kanaans språk - Hebreiska - Europas tungomål CCCI


Hebreiskan kallades i de äldsta källorna antingen för Kanaans språg eller judiska, men i senare judisk tradition haver det istället gått under benämningen lašon haqodeš ‘den heliga tungan’, idag kallas det moderna tungomålet istället ivri't. Hebreiskan brukas indelas i trenne olika historiolekter, bibelhebreiska, hvilket är den israeliska kungatidens språk, mishnahebreiska, hvilket är den rabbinska judendomens språk, samt israelisk hebreiska som är den moderna hebreiskan som är ett resultat av den återupplivning av språket som sionisterna företog sig i slutet av 1800-talet i Palestina samt annorstädes. Bibelhebreiskan är i viss mån lik akkadiskan, men tyvärr finnes det inte så värst mycket litteratur bevarat från den tiden, hvilket gör att även vår kunskap om bibelhebreiskans ordförråd är begränsad. Hebreiskan verkar hava sitt ursprung i Palestina och de första beläggen för språket kan vara ord som stötts på i Amarnabreven från kungar i Palestina og Fenicien från 1300-talet f.kr., hvilka innehåller glosor som man senare påvisat i hebreiskan. Förutöver Gamla testamentet så finnes bibelhebreiskan allenast i några få källor, exempelvis Gezerkalendern från 900-talet f.kr., framtills de yngsta texterna skreves, en del av Qumrantexterna. Hebréerna nyttjade till en början det feniciska alfabetet, men den tilltagande aramiseringen av samhället ledde till slut till att man övergingo till den arameiska kvadratskriften som sedan hållit i sig. En växande del av folket övergick även från det hebreiska talspråket till att tala arameiska. De äldsta texterna med mishnahebreiska kommer från tiden vid Jesu födelse, bland annat den så kallade kopparrullen från Qumran och några texter i den judiska böneboken, men mest renommerad är den rabbinska judendomens grundläggande lagtexter Mishna og Tosefta. Man började antagligen skriva ner dessa omkring 200 e.kr. - tidigare trodde man att det var ett helt artificiellt lärt tungomål, men man har nu övergått till tron att hebreiskan fanns kvar som talspråk i delar av Judéen ännu under andra århundradet e.kr.. Efter att detta dött ut, så fortsatte judarna att nyttja hebreiskan som litteraturens samt lärdomens språk, ända fram tills man helt revitaliserade det. Mishnahebreiskan visar på många paralleler med arameiskan och ordförrådet havandes även mottagit stora inlån från det språket samt en hel del från latin samt hellasiska. Hebreiskan fick en litterär renässans i det muslimska Spanien från och med 900-talet när poesiskrivandet kom igång. Man försökte då purifiera bibelhebreiskan från allehanda inslag från mishnahebreiska og arameiska. Hebreiskan kom även att fungera som ett sekundärspråk vid interjudiska kontakter under medeltiden och under samma medeltid så började man även nyttja hebräiskan för sekulära ändamål i Europa. Den moderna hebreiskan är en briljant skapelse och baserar morfologin på bibelhebreiskan, emedans syntaxen istället hämtats från mishnahebreiskan - även om bibelhebreisk syntax även den kan nyttjas. I ordförrådet utnyttjar man alla epokers hebreiska till fullo, även inlånen, og nybildar ord från äldre förekomster. Detta hebreiska talspråk, d.v.s. det numera levande språket, haver även bibehållit en hel del jiddisch ock infår også ständeligen engelska samt arabiska vokabulära influenser, emedans exempelvis just jiddisch og ryska starkt påverkat syntax och uttal.






















~

Axat från boken Europas tungomål.

U.S.


paranoida
allsom ofränderliga

american trash



















~



~~~Fem år sedan~~~


~

martedì 29 ottobre 2013

(Hoten mot) Den självständiga kvinnan


till skillnad från de flesta andra primater så emigrerar nästintill alla gorillehonor från födslogruppen när de blir könsmogna, det verkar vara utefter eget val hon avgår för att snabbt hitta en annan grupp att ingå i, eller att skapa en ny grupp med en tidigare ensamlevande silverrygg

en hona kan även lämna grupp efter grupp, efter födslar, og således vandra gruppar runt

men de stadigvarande långtidsboende kvinnorna inom en grupp bildar små grupper inom sig som försöker förhindra andra honors inträden i gruppen 





















~


Syropalestinska språk: Kanaanitiskan (hebreiska, fenicisiska, moabitiska) - Europas tungomål CCC


För den senare tiden så indelas ofta de syropalestinska språken i den kanaanitiska samt den arameiska förgreningen, varhän kanaaitiskan består utav de icke-arameiska tungomålen og äro en omdiskuterad språkindelning som består utav hebreiska, feniciska og moabitiska - hebreiskan är den enda som nu finnes i livet, efter det att den överlevt genom konstgjord andning i tusentals år för att sedan återigen hava nedstigit till naturligt jordsligt liv. Kanaaneiska är även namnet på Kanaans ursprungliga språk som änskönt endast finnes bevarat fragmentariskt i Amarnabreven från 1300-talet f.kr. Feniciskan är först belagd omkring 1000 f.kr. i och med kung Ahirams sarkofag från Byblos, de senaste beläggen är omendskønt från så sent som det sista århundradet f.kr., de flesta till nutiden bevarade skriftlämningar är ehur från 500-talet f.kr. Man vete att det haver funnits en hel del litteratur på feniciska som tyvärr gått oss förlorat, språket självt försvann i östra Medelhavsområdet under första århundradet före Jesu födelse. Tungomålet hann ehuruväl innan det försvann avyngla sig i bland annat puniskan som åtfanns i Nordafrika samt Sardinien från ungerfär 800-talet f.kr. levandes kvar där ända till 400-talet e.kr. Moabitiskan anses stå hebreiskan mycket nära, men det bör här sägas att det endast finnes en inskrift på språket.


















~

Axat från boken Europas tungomål.


~~~Fem år sedan~~~


~

lunedì 28 ottobre 2013

Syropalestinska språk: Amoritiska et Ugaritiska - Europas tungomål ICCC


Det finnes emellertid gott om andra mer eller mindre kända syropalestinska språk från tidig tid, cirka 2000-1000 f.kr., bland annat som av vissa tros vara en tidig form av feniciska, protosinaitiska, amoritiska, ugaritiska, med flera. Amoriterna varo ett mäktigt folk og bland annat den kände ammurapī tillhörde den amoritiska dynastin som härskade i Babylonien. Maktens innehavande ledde ehuruväl ej till tungornas spridning, utan de övertog akkadiskan, ock icke en enda skrift finnes bevarad på amoritiska även om akkadiska texter ibland kan låta amoritiska karaktäristika lysa igenom. Ett faktum som varit till hjälp i lärandet av det amoritiska språket är att de tack og lov bibehöllo sina amoritiska personnamn och då dessa ibland kan vara hela meningar långa så havom vi genom detta kunna erhålla åtminstone lite vetskap om språket. Just angående ugaritiskan så mena vissa att språket är tillhörande de syropalestinska kanaanitiska tungomålen, emedans andra istället framför tanken att det är en direkt avböjning från nordvästsemitiskan. Ugaritiskan finnes bevarat i ungefär 1000 texter och skreves med en alfabetisk kuneiformisk skrift på lertavlor som dateras till omkring 1400-1190 f.kr. Det var ej förrän 1929 e.kr. vid Ras Shamra som de kommo till nutidens kännedom. Texterna berör många av livets områden, men härrör främst från stadsadministrationen i Ugarit.



















~

Axat från boken Europas tungomål.


~~~Fem år sedan~~~


~

domenica 27 ottobre 2013

Chimay Dorée Goud - Pères Trappistes




Dorée Goud, från 1862, är trappistölen som tidigare ej funnits på marknaden då munkarna hållit ölen innanför murarna vid klostret Notre Dame de Scourmont allena drickandes den själva samt senare även erbjudet till sina gäster og kollegor, men man har allteftersom utökat sin produktion utav ölet då intresset för den ökat markant varför den ibland kan finnas bland välsorterade krogar runtomkring i Europa, de har nu även släppt ut ett lass till svenska folket, för första gången på en butikshylla


dëgûstè:
en belgisk ale i trappiststil med en småkrispigt fräsch, lättsam, nyanserande fruktig aromatisk ton, en ljus ale med stor karaktär med smaker utav citrusmarmelad, aprikos, örter samt halmtorkat bröd, bara littla beska





















~


SvD, DN, DN

sabato 26 ottobre 2013

Intelligensbefriad jägare talar ut


Michael Wallerstedt, licensierad yrkesjägare i ’Afrika’, talar ut om krokodiler

– Alla krokodiler är problemdjur. Har de en gång fått smak på människa eller djur så är det jättelätt för dem att ta fler.



















 Intervjun skedde i Sundberg, Marit, “Svenske Michael sköt ihjäl hundätande krokodilen”, Expressen.se 7 sep 2011



Aramaiska arameiska - De vandrande araméerna - Europas tungomål IICCC


Det babylonska målet var mer prestigefyllt att använda i litterära sammanhang, men arameiskan tog som ovan nämndes över som mål allteftersom tiden gick. Araméerna själva är historiskt belagda från 1100-talet f.kr. under Tiglath-pileser I:s styre, som varade 1115-1077 f.kr., under det assyriska namnet Aħlamē Armāya, ‘arameiska bedawiner’ og de levde antagligen någonstans i norra Syrien - bedw betyder öken, d.v.s. ‘beduiner’, hvilket åsyftar att uttrycket ‘den vandrande araméen’ är äldre än vad Biblen låter påskina. Ursprunglig term på folket hvar ehuru troligtvis aram, men om detta är geografiskt eller etniskt betingat vetes ej. Vid den nämnda tidpunkten spredo sig ehuru folket över hela Syrien och delvis även in till Assyrien og Babylonien - under tidigt tvåtusental f.kr. så finnes även epitetet Aram i kuneiformiska texter. All denna antagliga tidiga historik haver ehuru ingalunda alstrat texter, utan de äldsta arameiska texterna som vi kännom till äro från nionde århundradet f.kr.




















~

Axat, med teckenalterering, från boken Europas tungomål.

venerdì 25 ottobre 2013

Brasilian Indian - Mony Brasil










~

+ Indianer, Brasilien

Eblaitiskan - Europas tungomål IIICCC


Eblaitiskan som återhittades under 1970-talet tillhöre sannolikt den östsemitiska förgreningen, men det finnes tvistning och vissa har menat att språket antingen är protokanaanitiskt, protonordvästsemitiskt eller protovästsemitiskt, eller, till og med utgörandes en helt egen gruppering inom de semitiska språken. Eblaitiskan delar många fenomen med akkadiskan, men behaver ej alla karaktäristika i sig som är kännetecknande för de akkadiska varianterna, eblaitiskan har heller ej västsemitiska drag, detta sammantaget visar att eblaitiskan är östsemitisk, men icke akkadiska, utan ett eget distinkt tungomål. Eblaitiskan har visat sig vara en forskningsgruva av stora mått och är den största upptäckten på länge i områdets och hela världens forskningshistoria, angående både arkeologi, historia og lingvistik. De arkiv man funnit, innehållandes eblaitiska, är än så länge de största arkiven på hela jorden från den tidiga bronsåldern, 3000-2000 f.kr., med omkring 17 000 tavlor som haver framkommit ur myllan, varav en hel del varit stora samt välbevarade. Det är en italiensk expedition som hållit sig sysselsatt med denna upptäckt en bit söder om Aleppo i Syrien. Hela arkivet var skrivet under en period av kanske inte längre än ett halvt århundrade, från ungefär 2300 f.kr. Man tror att eblaitiska främst var ett skrivet lingua franca och att de som skrevo på språket i Ebla inte nyttjade språket i sitt hem, även om diplomaterna, skribenterna samt handelsmännen givetvis hade förmåga att föra sig på tungomålet vid behov. Att språket inte var i talat bruk av skribenterna kan ge oss en missvisande bild utav det naturliga språket. De eblaitiska texterna är skrivna med kilskrift, men nyttjar inte bara syllabiska tecken utan även ideogram. Man nyttjar även så många sumerogram att en sumerolog ofta kan förstå innebörden av hela tavlor utan att kunna ett ord eblaitiska.






















~

Axat från boken Europas tungomål.

mercoledì 23 ottobre 2013

Resvillig


respluntan tillhör dig, passar som i lommen där i Dig
reser mer än gärna runt, studerandes kartologin hos Dig

min själs kompass




















~



Akkadiska, Assyriska, Babyloniska - Europas tungomål IVB


Akkadiska uppträdde i historiens ljus omkring 2500 f.kr. och skreves i likhet med sumeriskan med kilskrift, akkadiskan är det fornspråk som är bäst bevarat genom att det finns hundratusentals bevarade texter inom i princip alla sfärer av samhället, ehuru med en koncentrering på politiska skrifter. Akkadiskan haver erfått stora influenser av sumeriskan som den från 2400-2100-talen f.kr. ersatte som officiellt tungomål i Mesopotamien, men även akkadiskans dagar var räknade ok de sista skrivna texterna på akkadiska är från 100-talet e.kr. - detta förhållandevis långa tidsspann haver ehuruväl givit oss en bra historik över detta tungomål. Språket delas ofta in i varianterna tu, assyriskan i nordmesopotamska Assyrien samt babylonskan i det södrare Babylonien. Babylonskan delas in tredelat i forn-, medel- og nybabylonska, där fornbabylonskan beviseligen var uppdelad på olika varianter, denna period varade cirka 2000-1500 f.kr. och nybabyloniskan från omkring år 1000 till det inbefintliga året 0; under de senaste sex århundradena så kan man märka en arameisk influensstegring. Assyriskan delas även den in i den sedvanliga tredelningen, där den fornassyriska perioden, omkring 2000-1500 f.kr., främst finnes bevarad genom kappadokiska texter, och där så som fallet var för Spätbabylonisch, så infaller en aramisering av nyassyriskans sidsta tid, epokens tid är cirkus 1000-600 f.kr.




















~

Axat från boken Europas tungomål.

martedì 22 ottobre 2013

Protosemitiskan samt semitiskans förgreningar - Europas tungomål VB


Den klassiska teorin gör gällande att de semitiska språken uppdelades kring 3000 f.kr. i de nordöstra språken visavi de övriga och att en ytterligare uppdelning skedde inom den västsemitiska grupperingen kring 2000 f.kr., då nämnd grupp splittrades i nordvästlig samt sydvästlig riktning. Runt 1000 f.kr. skall sedan nordvästsemitiskan hava splittrats till kanaanitiska samt arameiska, emedans sydvästspråken grenade ut sig till arabiska, sydarabiska samt etiopiska. Uppdelningen i språk samt hela språkutvecklingen / historien är ehuruväl något mer komplicerad i området än hvad som är fallet i studiet av de indoeuropeiska språken, då de semitiska språken hela tiden varit i kontakt med varandra och inte levt sina dagar i isolerade områden långt ifrån varandra. Det finnes i Mellanöstern en stor grogrund för språkliga innovationer att spridas snabbt, hvilket speciellt varit fallet då flera olika språk under långa tider spelat rollen som lingua franca. Häri en kort resumé:




















~

Axat från boken Europas tungomål.

domenica 20 ottobre 2013

Semitiskan et Semitologin - Europas tungomål VIB


Semitiska, en term som myntades 1781 av A. L. Schlözer, brukas indelas i trenne olika subisar, nordöst- / mesopotamsk-semitiska hvilken består utav akkadiska som i sin tur äro babyloniska samt assyriska; nordväst- / syropalestinsk-semitiska, som haver hebräiska og arameiska; och sydväst- / arabetiopisk-semitiska där vi hittom arabiska. Semitiskan överlag är grammatiskt homogen, fonologin är exempelvis väldigt enkel i komparation, bland annat kan nämnas den velara frikativen som är ĥ i rekonstruerad protosemitiska, akkadiska, ugaritiska, arabiska, sydarabiska, og etiopiska, emedans den är ħ i hebreiska samt syriska och vissa ord som ‘bror’ är snarlika, till exempel akkadiskans aĥu, hebreiskans āħ arabiskans ’aĥ, och alla ‘r’ är ‘r’ i alla andra språk, så här går det att räkna upp ett antal bokstäver. Dessa orientaliska tungomål finge således en ‘semitisk’ beteckning 1781 där man inlemmade arabiskan, arameiskan og hebreiskan. Vissa gör ehuru gällande att något monogenetiskt familjeträd för semitiskan inte åtfinnes, utan att det istället röre sig om ett Sprachbaund, men detta är återigen en fördjupning som vi inte villom beblanda in i denna skrift; dessutom så behöver ej det ena utesluta det andra helt å hållet, de flesta språk samt språkgrupperinger utgör på sätt og vis ett språkband. De mycket stora likheterna emellan hebreiskan og arabiskan, speciellt inom lexikalian, gjorde så att man tidigt insåg att en nära relation fanns emellan språken, precis som emellan folken. Bland arabiska skrifter så äro det främst i geografers verk man kan hitta sammanbindningen, emedans arabiska grammatiker ej finne speciellt mycket intresse i andra språk än den klassiska arabiskan. Judarna som levde inom den islamiska världen däremot befunno sig i en trilinguell position og insåg kvickt likheterna emellan språken. Runt jeran 900 skreve exempelvis Yehuda ibn Qurayš en Risāla där studiet av arabiska og arameiska framlades som varandes av stor vikt för att kunna studera den hebreiska biblen. De hebreiska filologisternas komparativa arbeten bleve ehuru ej kända av den europeiska intelligentian, som ej insågo likheterna förrän under 1500-talet, det bör här påtalas att likheterna emellan de semitiska språken är långt mycket mer iögonfallande än den emellan de indoeuropeiska tungorna. De fann dock ej att det var speciellt intressant då det ju allaredan varo välkänt att hebreiskan var alla språks moder, så arabiskan og de övriga målen, var bara avfällingar till detta, men de funno det ändå tillräckligt intressant för att utlysa studiet av arabiska som ett viktigt hjälpmedel för att förstå hebreiska. Det var inte förrän efter man påbörjat utvecklandet av den komparativa metoden inom lingvistik i förhållande till de indoeuropeiska språken som blickarna även mer definitivt riktades mot de semitiska språken. Tidsdjupet i studierna förbättrades dessutom avsevärt genom att man i mitten av 1800-talet fann och transkriberade det assyriska materialet samt hittade epigrafiskt material av arameiska og sydarabiska, hvilket ledde till att arbetet med protosemitiskan fick en skjuts framåt - C. Brockelmann kom 1908-13 ut med skriften Grundriß der vergleichenden Grammatik der semitischen Sprachen som sammanställde det befintliga materialet. Man förstodo även under 1800-talet att man borde titta bakom de standardiserade levande språken och ge sig ut i verkligheten samt då även ta del av de talade språken som många gånger innehåller änn äldre varianter än det som nedskrives. Att de talade språken avskiljde sig rejält från den skrivna arabiskan förstodo man tidigt og redan 1820 installerades en stol för studiet av vulgärarabiska på Ecole des langues orientales i Paris.




















~

Axat, samt teckenmodifierat, från boken Europas tungomål.


~~~Fem år sedan~~~


~

venerdì 18 ottobre 2013

Ändlöst - Tu est Divina I XXVI


det kan ej finnas någon ände
det kan ej finnas någon begränsning

på hur mycket amour
på hur mycket njutning

du är berättigad till



















II






Renad sömn


Gå igenom dagen innan du släcker sänglampan och bestäm dig för att inte fokusera på allt som gick snett och vint - utan på det som faktiskt blev bra, det som var roligt och det du lyckades med.

- Människor som införlivar denna metod i sin dagliga rutin fylls med värme, välbefinnande, energi, lust och hopp, säger [socialpsykolog] Bosse Angelöw



goda fakta
goda energier
leendes till sömns

drömmandes sött
uppfylld, värme og lust
egogasmiskt så



















~

+ Näpa sömn, Gäta strömGod sömn


cit: Bosse Angelöw, interjuvad i, Lundquist, Lennart, “Världen bättre än vi tror”, i Svenska Dagbladet, 24 november 2008, s. 18-19

~~~Fem år sedan~~~


~

Semitiskan et Indoeuropeiskan - Europas tungomål VIIB


Om vi istället gangom till den semitiska undergruppen, som är den enda som något längre kommer genomgås här, så vete man ej när denna skildes från de resterande grupperna, men i sumeriska inskrifter från ungefär 3000 f.kr. så finnes det semitiska namn nedskrivna. Sumeriska, är som alla vete, det tungomål som allra först kom i skrift. Det var ett mål som man ännu ej har hittat några kända släktskap åt och som talspråk dog det ut kanske 2000 f.kr., men bibehölls i likhet med latinet som vetenskaps- og finmål.

Som vi redan tidigare sett så hava man försökt knyta protosemitiskan till protoindoeuropeiskan, men de nyare ganska ovedersägliga forskningsrönen försvårar extremt mycket en sådan kombination då man skulle vara tvungen att knyta protoafroasiatiska till protoindoeuropeiskan, hvilket skullo ge protoindoafroasiatiska istället för protoindosemitiska om man vill påvisa ett regelbundet släktskap, däremot så kan ju mycket väl språkliga kontakter emellan en subgrupp till den afroasiatiska familjen, exempelvis då semitiskan, och något eller några indoeuropeiska språk hava förekommit. Andra tänkbara vägar äro givetvis att indoeuropeiskan antingen är ett nabospråk till, eller en avknoppning av, den semitiska undergrupperingen, men för att ge några sådana teser någon styrka så bör man givetvis kunna påvisa likheter med även övriga afroasiatiska tungomål, i likhet med vad man kan framvaska för semitiskan och dess klara kopplingar till afroasiatiskan. Tankemässigt skulle det då även underlätta om afroasiatiskan havandes sitt urheim i Levanten, ock ej i Etiopien, alternativt om indoeuropeiskan knutes så hårt till semitiskan att den ses som en avkomling därifrån. De flesta som i nutid fortsätter att hävda ett genetiskt släktskap emellan semitiskan och indoeuropeiskan förglömmer ofta att framlägga några bevis för den resterande delen utav den afroasiatiska familjen, hvilket givetvis ej är acceptabelt, eller särledes seriöst.





















~

Axat från boken Europas tungomål.

~~~Fem år sedan~~~


~

giovedì 17 ottobre 2013

Piccini Memŏro - Rosso



Primitivo 40 %, Montepulciano 30 %
Nero d’Avolo 20 %, Merlot 10 %

i 150-årsfirning sedan den beklagliga unieringen utav de italienska länderna skedde så havandes man framtagit ett cuvéevin med druvor från fyra håll i Italien inrättandes sig i klassificieringen Vino rosso d’Italia, själva har Piccinifamiljen makat vin under fyra generationer sedan påbörjandet anno 1882 i Toscana, en 130 årsfiring som man togo fram en vit variant för, Piccini Memŏro - Bianco.

Vino d’Italia är en ny klassificiering som innehåller viner från flera italienska länder, hvilket eljes ej äro brukligt.

den röda firningen är i bruk utav de klassiska druvorna Primitivo från Apulien, Nero d’Avolo från Sicilien, Montepulciano från Abruzzien samt Merlot från Venetien



dëgûstè:
karaktäristisk i sin örtiga svartbäraktiga bärfruktiga flavour, med både kaffe som tobaknyanser, cederträd, som plommon, en elegant mustigt smakrik fyllig struktur med integrerade balanserade tanniner, primitivon lyser mäktigt igenom

ett förenat Italien kunne i mångt og myged ses som en felsatsning, ehuru ej detta vinet.


















~

Σέλας


selene
selanna

θάλασσα

















~



Europa - K-Unit - Landologica EXXVII






















mercoledì 16 ottobre 2013

Vegetarisk lasagne med zucchini


200 gram färska lasagneplattor, delas i lagom bitar för formen

sätt ugnen på 225 grader

blanda i en skål 600-700 gram krossade tomater, tjugo hackade oliver, 2 dl krämfräsch, en massa basilika eller provençalska kryddor, salt o peppar, vitlök, lök, delade kvadratiska zucchinidelar

lägg lite av såsen i formen för att täcka botten, lägg på ett lager av lasagneplattor, varva med sås o plattor, avsluta med sås og därpå 150 gram mozarellaskivor

in i ugnen i runt tjugo minuter

serveras med lite grönsaker



















~

++ Recept

~~~Fem år sedan~~~


~

martedì 15 ottobre 2013

Ättegudar - Landologica EXXVI


min judiska ätt har Yahweh, Ashtoret et Asherah
min etruskisk-romerska ätt har Bacchus et Diana
min langobardiska ätt har Gaut, Oden og Freja
min kristna ätt har Jesus et Maria
min muhammedanska ätt har Allah, Fatimah et Maria



















~


Kvinnlig diamant


lika vacker som en diamant är,
lika fagersam är kvinnans entitet

beståendes utav samma sak,
universums djupaste Allt



















~


~~~Fem år sedan~~~

- Eg

~
DN, SvD, SvD

Nutida engelsk-engelska språk


Engelskan har under hela den sena perioden varit väldigt centraliserat og många genuina språk har gått förlorade, precis som gällande i Sverige, men en del jämbördiga tungomål finnes ännu kvar på ön även om de ej behavo en stat, eller allmän tyckning, bakom sig.

Engelskengelskan delas ofteliga in i sydengelska med den elitistiska sloanies og arbetarklassens cockeny men även senare utvecklingar som jafaikan; Midlandsengelska uppdelas på väst og öst innehavandes stort nordiskt inflytande; samt, Nordengelska med sitt likväl stora vikingatida inflytande och stora uppdelning i exempelvis det liverpoolska scouse, pitmaciska, mak’emska, teesidska, tyke i Yorkshire, manc i Manchesterregionen, cumbriska samt lancashire.


Alla varianter finns i skrift i olika grad, och det kan föreligga ganska omfattande skillnader i främst det talade, men även det skrivna, tungomålet varvid oförståelse blir resultatet om man är utan känning av språket.

















~

Om de engelska språken står att läsa om i boken Europas tungomål.