Språk i Kroatien, i Europas tungomål - Info

~

Det föredetta romanska, illyriska, liburniska landet Kroatien blev sydslaviskt vid 500-600-talen och språken samt folken nu gällande för landet, i boken Europas tungomål, äro naturligtvis kroatiska, men även, kroatoserbiska, bunjevciska, slovakiska, slovenska, serbiska, rusinska, tjeckiska, italienska, venetianska, istriska, dalmatiska, vegliotiska, ragusiska, veneto da mar, istrorumänska, morlace, latin, balkanromani, swabiska, jiddisch, hebreiska, judeovenetianska, ladino, samt, ungerska.

~







+ Innehållsförteckning

DN, SvD, SvD, Exp
Taggar: Europas tungomål, språk, Kroatien, Hrvatska, kroatiska, slaviska, serbiska, romanska, istriska, venetianska, Istrien, Dalmatien

Veneterna, et venetiskan, i forntidens Venetien - Europas tungomål CII

~

Veneterna kallas även för situlaer, atestiner eller esteer, de tu sistnämnda på grund utav att deras största bosättning lågo vid antikens Ateste som idag benämns Este, det första efter namnet på de bronskärl som de äro kända för og som troligtvis användes till vin; dessa haver hittats ända borta i Österrike samt i Slovenien, hvilket kan tyda på veneternas utbredning eller åtminstone deras handelskontakter. Veneterna varde ett indoeuropeiskt folk, men ej ett italiskt enligt de flesta. Teorierna flödar om deras härkomst, bland annat så menar Illiaden att folket enetoi var veneternas mystiska förfäder. Veneterna inlemmades i romarnas rike, men till skillnad för gällandes etruskerna så skedde detta fredligt, enligt vissa med anledning utav venetiskans likheter med latinet - hur vägen till romanisering än gick, så gick vägen dit.

Veneterna härstammar som man vet från järnålderskulturen Este, som framträdde omkring 900 f.kr., man kan även ha haft någon knytning till liburnierna som fanns i norra Dalmatien och som där ägnade sig åt sjöröveri. Dessa pirater talade ett illyriskt tungomål, men vissa menar på att liburnierna ej var illyrier utan snarare veneter. Kanske veneterna är närstående illyrierna. Man pekar på att veneterna hade en liknande social organisering som dessa liburniska illyrier med ett styrelseskick av hövdingar, men å andra sidan, hur många folk fanns det inte som hade det vid denna tidpunkt? Det finns ju fortfarande folk som har hövdingar som primär maktställning och vissa, som svenskar, har formella hövdingar i form av kungar eller liknande. Det finns ehuru även toponymiska kopplingar emellan liburniernas områden samt veneternas, men toponymiska bevis kan ju även anspela på ett äldre befolkningsskickt än det som diskuteras häri. De flesta anser ej att venetiska kan anses vara ett illyriskt tungomål, men återigen så vetom vi alldeles för lite om illyrska tungor för att med säkerhet utdöma tesen. Veneterna verkade inta en viktig position i dåtidens värld då de fungerade som en länk emellan kulturer norr om Alperna samt kulturer söder om dessa berg, bland annat den etruskiska kulturen, precis som senare tiders veneter haft en intermediär ställning emellan Orienten og Europa.

Språket finnes bevarat i omkring trehundra inskrifter med ett eget alfabet utarbetat från en nordetruskisk förebild; vissa anser att det hör hemma hos italiskan och att det är likt latinet enär andra istället anger en germansk hemort emedans de flesta framförhåller att venetiskan äro utan nära släktingar ehuru tillhörandes den indoeuropeiska språkfamiljen - og därmed så måhända vi ärom begörandes med ytterligare en subgrupp till indoeuropeiskan. Vissa fonetiska drag göre ändock att man lockas till att tro på en italisk ingruppering, om inte annat så kunno de olika protospråken, d.v.s. protovenetiska samt protoitaliska, havandes legat nära varandra och därmed haft liknande utvecklingar som hava påverkat varandra. Inom morfologin finnes tankeväckande förekomster, hvilket kan illustreras med hjälp utav ändelsen *-bhos som ofta använts som illustration för nära släktskap emellan venetiska samt italiska, men om man tittar på den inomdistribuerade distributionen av ändelsen så märker man att inom venetiskan så åtfinnes ändelsen enbart i former från paradigmet av indoeuropeiskans -ŏ-stammar, hvilket är precis ett paradigm där *-bhos ej existerar i italiskan, messapiskan haver dock -bas i ā-stammar; latin har även analogiska element. Ord som är lätt igenkännbara i andra indoeuropeiska språk äro exempelvis meχo samt eik som båda betyder ‘mig’ emedans eχo betyder ‘ego, jag’ hvilket ju till exempel liknar svenskans ord eller gotiskan mik, ik eller hettitiskans uk samt amuk ‘jag’ respektive ‘mig’. De flesta verkar nu vara överensstämmande kring propåen att venetiska icke är ett illyriskt tungomål, det kan snarare vara så att många av de stammar som av vana benämns som illyriska egentligen är venetiska.

~

 

Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, veneterna, venetiska, Venetien, Veneto, illyriska, liburniska, italiska, Istrien, Slovenien, Dalmatien, Illyrium, språk, forntiden, antiken, indoeuropeiska, int

~~~Trenne år sedan~~~

- USA:s första mulattpresident - the blended USA

~

A pedestrian’s life in Italy

~



~


+ Gatorna i Venedig
++ Motorini - Sanità - Napoli, Ordo ab Chao - Napoli, Regelstyrda robotar

SvD, SvD, Sds, Gp, DN

Andra om: Italien, Trieste, Napoli, Neapel, trafik, bilar, trafikanter, gångare, fotgångare

Venetianska ~ Vèneto ~ Venexiàn

~
Venetiska / venetianska / vèneto / venexiàn talas i Venetien som ju ligger i nordöstra delen utav Italien ingåendes i det galloromanska bältet utav språk som är väldigt avskiljda lingvistiskt samt historiskt från de italoromanska språken som via toskanskan bildar grund för italienskan. I de galloromanska språken ingår även exempelvis, piemontiska, lombardiska, occitanska, franska, arpitan, samt en del till. Namnet galloromanska härstammar från att de alla är vulgärlatinska språk som haft sin utveckling på galliska substratspråk, alltså kontinentalkeltiska tungomål.

Vissa menar även att vissa fonologiska drag kan ha sin härkomst från gallokeltiska språk som talats i området men det finns skral bevisförning för detta, även om det bör ses som ett tänkbart scenario.

Venetianska har ungefär 2-4 miljoner talare, det finns även uppemot 500 000 talare utav taliska i Brasilien hvilket till stora delar är bibehållen venetianska som även spridit sig utanför den etnohistoriska ursprungsgruppen. Venetianska har även tidigare spridit sig till den grekiska övärlden, samt till Turkiet, men finns inte nu längre knappt kvar där, likväl är så gällande i Istrien som av hävd talat venetianskgrundat tungomål.

Språket är väldigt olikt standarditalienskan och används vidliga, den 28 mars 2007 blev venetianska officiellt språk i regionen genom ett nästan enhälligt beslut, detta efter att språket blivit förtryckt av politiska instanser i 140 år, sedan Venedig intvingades i den italienska staten. Den italienska staten erkänner inte venetianska som ett språk, detta fastän det inte ens ingår i samma romanska undergren som ‘italienskan’.

Språket är uppdelat på en mängd varianter men dessa är i sig inte så avskiljandes ifrån varandra så att parlörerna har några större problem i förståelsen sins emellan, det språk som ehuru talas ute i själva Venedig går som oftast under beteckningen venexiàn och en annan variant som är extra nämnvärd är triestinskan / triestìn som talas i Trieste samt har stora friulanska influenser, samt slovenska og grekiska, i sig hvilket gör det extra distinkt. Vissa av de venetiska varianterna är även ladinskvenetiska hybridspråk, ladino är ett rätoromanskt språk.

Den äldsta bevarelsen på något som liknar venezianska och som kommit att kallas det äldsta dokumentet med fornitalienska är Indovineło Veronexe / Indovinello veronese från slutet av 700-talet eller början av 800-talet och denna har klara venetianska och veronesiska kännetecken - där flertalet av de karaktäristiska dragen faktiskt fortfarande är i bruk.

Den skriftliga guldåldern för språket började annars vid 1200-talet och nådde till och med status av lingua franca under 1500-talet, hög position höll språket sig i framtills slutet av 1700-talet och destruktionen utav den venetianska staten hvilket bäddade vägen för toskanskans övertagning i kolonial stil, symboliskt ändfört via Italiens annektering av Venedig år 1866.

Man hade förvisso en folkomröstning huruvida Veneto skulle ingå i det redan sedan fem år skapade Italien eller ej, men denna kan man ta med en nypa sovjetiskt salt, pur 0,01% röstade emot.

Venetianska har ehuru fortsatts att nyttjats i skrift men i mer poetisk och mindre stil, sedan dess, då toskanskans standarditalienska varit grunden för skolverksamheten och de politiska administrationerna sedan Italiens skapande, och särledes sedan Mussolini intvingat italienskan i samhällets alla vrår i sin nationalkulturella enhetlighetsdröm, ungefär samma som de flesta svenskister framför. Hursom, från och med 2007 så har språket återigen blivit officiellt i Venedig, även om detta må bara ha symboliska konsekvenser så ack så viktigt för ett så historiskt viktigt språk som den ärovördiga venetianska tungan.

Just Veneto är för övrigt antagligen den region i dagens Italien som har starkast federalistisk eller självständighetsspörjande opinion, vissa venetistiska, emellan 30-40 % röstar ständligen på endera av de partier som förespråkar större, eller hel, frihet från Italien.

Att erkänna ett folks språk är annars en bra väg att gå, för att få respekt.

















~

Om venetianskan bör man se vidare min bok Europas tungomål.

+ Rixultato stòrico, Łe donne Venete, Veneto referendum.
++ Venedigs judar, Ghettaiolansk Ghettoprisning, Tevinà.