~
glansen i ögona mina
bortom varo
själen i mig dött hava
ut på resande väg
där drömmarna så gingo
jag är att karaktärisera
som avdagad
bortom denna dagen
livet har mig lämnat
själen har mig förflugit
bara skalet finns mig kvar
hoppas dess fortlevning
ej bliva så lång
då mitt liv
redan ingående är i historien fång
tillsammans med ödets sång
~
Andra skribenters tankar om religion, livet, döden, mörker
6 commenti:
Det låter smärtsamt. Den vandringen i jordelivet hoppas vi inte finns att finna. Tack för din värmande kommentar. // maluca
Stark och mycket vemodig klang på denna skrift, en önskan om att lämna det jordeliv som finns idag, låta själen få släppas fri, sväva vidare mot nya vyer som komma ska ...
ditt språk här ger texten den karaktär som lyfter den lite ovan sig själv.. Riktigt snyggt tycker jag! // John
Du har ett annorlunda sätt att skriva än det jag är van att läsa. Å då ska du veta att annorlunda för mig är positivt :-) Kramar...
njutbart att läsa maestro, du eggar sinat sinne att pröva dina vingar och se vart de leder hän. Må väl !
Den här tycker jag enormt mycket om
den vemodiga tonen som så innerligt berör..talar den strävan om allas vår vandring
kram från Bodilan
Posta un commento