lunedì 31 ottobre 2011

Prìnsipi del sangue - Genealogica CVC

~
je sôn ýn prìnsip impëriàl

~








+ Spa ýn spörj na ma famijaČa, ma Lando, Prìnsipi impëriàl ënvît sul bal, Patriziato veneziano
~
SvD
Taggar: , , , , , , , , ,

Natursjäl - Tu est Divina I VI

~
dina gröna fagra ögon
natursjälens strålar bär















~

II
= Tu est Divina

Taggar: , , , , , ,

Liguriskan et Ligurerna i Ligurien - Europas tungomål IC

~
Ligurerna, icke att förblanda med det som nu kallas ligurer, vete man ej heller hvar de hade sin härkomst, men de bebodde den del av Italien som idag bär dess namn och vid Po samt överlag i sydvästra Piemonte og östra Provence. Kanske var även dessa icke-indoeuropeiska eller så var de ett av de antagligen många indoeuropeiska folk som ej belysts nämnvärt under historiens gång. Det arkeologiska materialet och även det lingvistiska är väldigt begränsat och därmed så finnes det en del teorier, till exempel så finnes det vissa som tror att det var ett folk som härstammade direkt från stenåldern och alltså var ett preindoeuropeiskt folk. Detta menar man finnes belagt på grund utav att historieskrivare från antiken berättade att ligurerna var ett småvuxet bergsfolk som bodde i grottor, de läro även hava haft godsmakande öl - men faktum är att man ej vete varifrån dessa människor kommo och de är mycket mer mystiska än vad någonsin etruskerna havandes varit.

De inskrifter som finnes på liguriska är hårt beblandade av keltiska språk, hvilket gör att man ej vet om det är ett indoeuropeiskt tungomål av keltiskt, i en grupp tillsammans med lepontiskan, eller italiskt ursprung eller om det överhuvudtaget inte är av indoeuropeisk härkomst, utan bara blivit kraftigt influerat av dessa och då speciellt galliskan innan den dog ut som självständig språkgrupp - det är en lingvistisk sanning att språk är extra influerbara när de är på väg bort och denna influerbarhet spär enbart på utdöendeprocessen eller försvinnandet in i ett annat språk. Alla sparsamma bevis tyder idag på att liguriskan är ett indoeuropeiskt tungomål, antagligen av gallokeltisk stam, och att spåren mot att det skulle vara ett preindoeuropeiskt språk har sin grund i en önskan därom. Kvar av språket liguriska åtfinnes idag i alla fall endast några få glosor samt några ort- och personnamn, exempelvis säges ortnamnet Genua vara liguriskt, och hvid sådana fall så är det en ganska magnifik överlevelse. Hursomhaver så är toponymen Genua nog indoeuropeiskt med härkomst för orden för antingen ‘mun’ eller ‘knä’, *genu.

~









~~~Tre år sen~~~


~

sabato 29 ottobre 2011

Rätiskan et Räterna, ab Rätia - Europas tungomål IIC

~
Rätiskan, ej att förblanda med rätoromanskan i Schweiz vars folk ehuruväl sägs vara kommen från dessa antika räter, i östra Alpområdet haver även det påtalats som ett icke-indoeuropeiskt språk och här är det lingvistiska materialet väldigt sparsamt, men exempelvis det rätiska ordet tinake har klara likheter med etruskiskans zinake, men om detta är släktskap, lånord eller rena slumpen är det ingen som vet. Vidare genomgående studier har lett till att de flesta numer äro överens om att rätiskan og etruskiskan ingår i samma språkfamilj, benämnd den tyrrheniska familjen.

Räterna bodde emellan Comosjön och Bodensjön, romarna underkuvade dock dessa 15 f.kr. Räterna skrevo med ett modifierat etruskiskt alfabet, men detta är i sig inget ovanligt, vårat egna nuvarande alfabet är även det en modifierad form av etruskernas och det betyder ju inte att vi är släkt med dem eller talar eller över huvudtaget kan deras språk även om vi så hade velat. Men en annan sak som talar för att rätiskan skulle vara ett broderspråk till etruskiskan är faktumet att antika författare sade så och detta kan senare forskare instämma i, då vissa inskrifter är lika etruskiskan, men åter igen så är vissa andra inskrifter inte lika utan antagligen skrivna på ett indoeuropeiskt språk - räterna varo antagligen bilinguella och i stadiet att indoeuropéiseras ur språklig synvinkel. Under senare år så haver man ehuru genom studier för stunden klassificerat den ursprungliga rätiskan som ett språk nära besläktat med etruskiskan, men att räterna fick stora influenser ifrån andra språkområden som då kan benämnas som indoeuropeiska sådana. Som innan påstods så kan de etruskisk-rätiska banden påvisa att före historisk tid inföll, samt innan indoeuropéernas antåg, kan det ha funnits ett flertal olika språk i området, av hvilka givetvis flera kan hava varit besläktade med varandra. Etruskiskan samt rätiskan kan genom kelternas invasion av Podalen ha blivit uppdelade i tvenne språkområden og därigenom distinktserat sig ytterligare än den distinktion som redan fanns med anledning utav den naturliga böjelsen hos tungor att icke vara statiska utan levande organismer i ständig viril virvelsamhet.

~








Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , int

~~~Tre år sedan~~~

- Totem.

~

Cultural revival

~
cultural revival
on Nuku Hiva, island

have a manfeast

~








+ VampyrikuVampyra, Partaja intill Domedagen 2012 - The Dawn of Womenhood

DN, DN, SvD
Tags: , , , , , , , , ,

venerdì 28 ottobre 2011

Vampyra

~
läpparnas omättlighet
hugg tänderna i

sug livets kraft runtomkring
till dig

fallos, som sinne, själ, som hjärta

förvandlas för dig,
till Dig

i Dig














~

+ TigrinnanDin egoismVampyriku
++ Tu est Divina, Erotica

Taggar: , , , , , , , , ,

Kapten Haddocks favoritwhisky

~


i de tidiga Tintinböckerna böljas det whisky en masse, men det kan vara svårt att urskilja hvilka märken det rör sig om, men 1963, i Castafiores juveler groggas det i kristallglasen klart, Loch Lomond gör entré

destilleriet byggdes sedan därefter
åren 1965-66

Loch Lomond är en Highland whisky
gränsandes till Lowlands

mycket långt från min favorit

men för sakens skull
Salute!






















~

+ Captain Calamity, Caol IlaCaol Ila Distillery

Språk i Hellas, i Europas tungomål - Info

~
Grekiskan är en utav de isolata språkgrupperingarna inom den indoeuropeiska språkfamiljen och därav genomgås hela grekiskan under Grekland, istället för som de många övriga språkliga subgrupperingarna under tidigare delar uav bokverket Europas tungomål som inte är geografiskt, utan språkgruppsligt, indelat.

Inom grekiskan, eller helleniskan, framförs således linear A, linear B, arkadisk-cypriotiska, pelasgiska, eteokretanska, joniska, aioliska, västhelleniska, doriska, nordvästhelleniska, pamphylliska, attiska, även kariskhelleniska, lydiskhelleniska, khiosiska, erythraiska, sámosiska nämns, likväl kretanska, peloponnesiska / dimotiki, cykladiska, sydösthellasiska, sarakatiska, nordhellasiska, pontiska, kappadonisk grekiska, hellenoromani.

Vidare inom Grekland anförs balkanoromani, arlijaner, lovariska, judeohellenska, tsakoniska, propontis tsakoniska, pomakiska, slavisk makedonska, lerinska, aromunska, meglenitiska, vèneto di mar, judeovenetianska, judeokorfiotvenetianska, judeosalentino, ladino, arvanitiska, chamerna, armeniskan, maltesiska samt turkiska.

~







Vad gäller exempelvis de judiska språken og folken så minskade de på grund utav Förintelsen med runt 86 % till följd av nazityskarnas mordiska gärningar, både människoförlusten som de kulturella förlusterna är oersätteliga.


SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvDDNDNDNDN

Etruskernas ursprung - Europas tungomål XCVII

~
Det andra etruskiska problemet höre tätt ihop med det första, angående språkets tillhörighet till någonting contra isolationismen, då nycklen till etruskernas ursprung kan lösas med hjälp av språket och viceversa. Man trodde ett tag att man skulle kunna lösa ursprungsfrågan med hjälp av blodgruppsundersökningar i Toscana, men tyvärr så gav denna undersökning ej heller något entydigt svar.

Vissa hellener menade att etruskerna var hellener som hade koloniserat Italien under en tidig epok - detta tedde sig självklart utifrån den helleniska inställningen att det enbart var hellener som hade en förhistoria. De menade således även att romarna egentligen kom från Hellas - de var alltså inte barbarer, en menade till og med att romarna var hellener och att etruskerna var autoktona samt därmed barbarer. Men den (ö)kände helleniske historikern Herodotos haver en mer komplicerad syn och menade att etruskerna skulle ha utvandrat från Lydien i västra Anatolien under det första årtusendet f.kr. och detta skulle då kanske betyda att de möjligen ändock var indoeuropeiska, fast av anatolisk härkomst. Det öppnar för övrigt även upp kopplingen till hattiska ock kaukasiska språk som ovan binämndes. Det var ej enbart Herodotos som föreskrev en sådan historia i antiken utan det var allmänt förekommande, men det var Herodotos som gav den mest detaljerade beskrivningen av deras historia såsom de sågo den - en förfärlig liknelse som man kunde göra utifrån hellenernas synvinkel var att både etruskerna och lydierna gillade att leva luxuöst och detta var en hemsk barbarisk synd enligt de puritanska hellenerna. Han påpekade att under det lydiska styret som leddes av Atys, så bleve det en fruktansvärd hård svält i hela Lydien; han berättar vidare att lydierna försökte komma på olika lösningar kring hungerproblemet och en av lösningarna var att de skulle sysselsätta sig med någonting som skulle få befolkningen att glömma av sin hunger. De kom på att om de spenderade sin tid med olika sporter och spel så skulle denna efterlängtade glömska eller förträgning ske; de spelade hela ena dagen utan att äta och nästkommande dag så åt de utan att spela över huvudtaget - och så här höllo de på i aderton avil ~ etruskiska för ‘år’ som finns belagt över 100 gånger; avil skall det vara när det är en pågående händelse till exempel ‘han levde i sextio avil’ emedan det vid en precis händelse såsom vid ‘han dog när han var sextio avils’ tilläggs ett ‘s’. Hursom, problemen blevo bara värre och konungen beslutade då att dela in lydierna i tvenne grupper samt dra lott om hvilken grupp som skulle få stanna samt hvilka som skola emigrera. Han beslöt att han skulu vara kvar hos de som skolat stanna og hans son, som kallades Tyrrhenus, skulle vara ledare för de som hvar tvungna att bege sig därifrån. De utvalda begovo sig till Smyrna och byggde båtar samt reste iväg og efter många resruter så stannade de vid Umbria i Italien där de bosatte sig och byggde städer samt bytte namn från lydier till tyrrhenier efter ledaren - så är det berättat.

Kruxet är dock att varken det lydiska språket eller de arkeologiska lämningar som finns kvar i Lydien eller i Etrurien har några övertygande släktskapssamband och hela historien verkar vara ett helleniskt påfund - förutom en smärre sak som vi snart återkommom till. Likheterna emellan lydiska, eller lykiska och andra kända mindreasiatiska språk för den delen, och etruskiska i rötter och suffix äro ej fler, utan faktiskt färre i numerärt antal än emellan etruskiska, helleniska samt latin och man kan antagligen hänfalla åt slumpen som förklarelse, eller någon annan icke-släktskapsförklarelse, även om vissa förankrar sina kopplingar på dessa påstådda likheter.

Även om de flesta av de antika författarna höllo med om denna otroliga samt fabliska historia så fanns det vissa som inte gjorde det. Dionysios från Halikarnassos, som var en hellenisk historiker som mestadels var bosatt i Rom vid åren före Europas nuvarande tideräknings början, ansåg att etruskerna var ett folk hemmahörandes, samt ursprungligen, från Italien. Det var han som bland annat menade att etruskerna var autoktona og därmed barbarer, emedan romarna var hellener och därmed civiliserade. En företeelse som ehuru talar för Herodotos annars otrovärdiga historia om etruskernas anatoliska härkomst är faktumet att på den numera helleniska ön Lemnos / Λήμνος / Limnos som ligger nordväst om Lesbos ungefär halvvägs emellan den turkiska kusten och Athosudden, där bland annat munkrepubliken Hagion Oros, även kallat Mont Athos, ligger, så hittade man jēran 1885 i Kaminia en arkaisk stele med icke-helleniska inskriptioner på som har klara likheter med arkaisk etruskiska från 600-talet f.kr., något litet tyder även på nordetruskiska - detta har givetvis debatterats i åtskilliga volymer av forskarna och vissa nutida forskare anser att detta just är lösningen. Det är inte exakt samma språk, men det är ändock intressant att den lemnosiska skriften saknar b, d samt g i likhet med etruskiskan och man skriver till exempel aviś sialchviś om en person som är ‘av fyrtio år’, hvilket har klara likheter med etruskiskans avils machs śealchls som betyder ‘fem-och-fyrtio år gammal’. Hela uttryck, ord og ordrötter kunno jämföras genom de magra bevarelserna av lemnosiskan, men även klara likheter i ordböjningsändelser, exempelvis lemnosiskans -z, -eiz, -zi, -ai, -aiθ, -ale, -as-ial et cetera mot etruskiskans -s, -eis, -si, -ai, -aiθ, -ale, -as-ial. Men återigen, detta betyder ingalunda att de äro samma språk eller ens varianter av samma språk, ty flera av orden eller formerna i språken har ingen knytning till varandra. Materialet äro dogh mygedt torftigt för lemnosiskan, där endast stelen plus några inskriptionsfragment åtfinnes, och relativt torftigt för etruskiskan, hvilket ej är en bra utgångspunkt - men ändock är likheterna förbluffande och det enda mer viktförsedda argumentet för ett östligt Urheimat för etruskerna. Eller så äro det bara några sjömän som tagit sig en bit iväg, detta är i de flestas ögon mer troligt, särledes med etruskernas vidtspridda handelskontakter runtomkring Medelhavet.

De flesta anser ändock att etruskerna varo en icke-indoeuropeisk autokton etnicitet med grofast hemmahörighet på den italiska halvön, som ehuru hade ekonomiska kontakter med östra Medelhavet - men man haver ändock svårigheter med att förklara likheterna emellan etruskiskan og lemnosiskan. Det mest logiska synes vara att någon gång i den tidigetruskiska tiden så foro etrusker från den italiska halvön till ön, i kanske handelsaffärer, och antagligen så stannade åtminstone några där och kanske fick språket lov att utvecklas fritt under en eller några generationer före nedskrivning - angående etruskerna så rörde det sig alltså icke om rörelser från öst till väst utan för några av dem blev det istället en resa från väst till öst. Liknande har skett genom hela historien i alla världsdelars väderstreck.

Hursomhelst, med bland annat grund utav dessa inskriptioner hava en teori vuxit sig starkare om en preindoeuropeisk befolkning med samma kultur og tungomål över hela medelhavsområdet, eller åtminstone östra samt centrala delen som skulle ha utgjort grunden för likheterna i etruskisk-lemnosiskan; en teori är just att etruskiskan och lemnosiskan härrör från ett gemensamt protospråk och denna teori menar även att etruskerna är resultatet av en invandring från öst. En av anledningarna till att många tror att etruskiskan är ett icke-indoeuropeiskt tungomål är att det antagligen fanns andra icke-indoeuropeiska mål i området och då speciellt i västra Alperna och på Sardinien, även en hel del ord i latinet och senare i de romanska målen haver man ej kunnat analysera och man tror att de kunno hava sitt ursprung i ett substratspråk i området - men det är bara etruskiskan som vi havom explicita bevis för att det verkligen fanns och som ävenledes ej trovärdigt kunnat knytas till det indoeuropeiska språkspektrat, förutom även rätiskan norrut. Under 1700-talet växte en ny teori fram som gick ut på att etruskerna hade invandrat norrifrån, men denna teori fick inget genomslag, men även kopplingarna till räterna är nordliga. Vissa menar att etruskerna / etruskiskan, som ett preindoeuropeiskt folk / språk, är kopplade till de så kallade pelasgierna som enligt vissa skall ha bebott hela östra medelhavsområdet och som kommer nämnas smått mer under avsnittet för Hellas. Bland annat meno man att vissa toponymiska företeelser visar detta. Man har nämnt likheterna emellan staden Gyrton i Thessalien, Gortyna på Kreta, Gortynia i Makedonien, Gortys i Arkadien, Kyrton i Boetien, Croton i södra Italien, och i Etrurien åtfinns Cortona, men man måste även taga i beaktande att vissa hellenska författare, t.ex. Herodotos, anför att pelasgier bebott inte bara Hellas med Lemnos, utan även områden i Italien, men flertalet utav de antika författarna som nämner pelasgiernas vistelse i Italien berättar också åtskilligt om tyrrhenierna och många menar även att pelasgierna bodde i ett område nära etruskerna. Att etruskerna skulle vara ett från öster invandrat folk haver man även menat kunnat skönjas angående ett av de så kallade ‘sjöfolken’ som bland annat omnämns i egyptiska skrifter där man nämner ett folk vid namn Trš.w. Detta namn som återfinnes i egyptisk hieroglyfskrift visar klart att det är av icke-egyptisk härkomst, i hieroglyferna står exakt Twrwš’.w med varianterna Twrjš’w samt Twjrš.w, og stavningen förtäljer att det är en syllabisk sådan applicerad på utländska ord där halvvokalerna w, j och ’ kanske visar på ett vokalljud, men likheterna samt jämförbarheten med Tyrs-enoi är ändock icke så slående, speciellt med den mängd analogiska former som förekommer i antika medelhavsnamn. Och även om man kunde slå fast att folken är desamma, så visar det icke om de var ett östan- eller västanfolk - även om vissa östförespråkare anser det. Det enda man får reda på genom de egyptiska nedskrivningarna är att de kom från sjöss – av medelhavsfolken vare det ej enbart etruskerna som behärskade seglarkonsten.

De saker som vi genom denna korta genomgång kan seom, äro att antingen så äro etruskerna samt lemnosierna ihopkopplade igenom en preindoeuropeisk pelasgisk befolkning, d.v.s. en prototeori, eller så vardo etruskerna autoktona till Italien, men med posibla kontakter med lemnosierna utur hvilka vissa liknelser i språk har kunnat utvecklas och det är denna teori som de flesta lutar åt samt som har mest på fötterna - den lydiska teorin är det inte allt för många som tror på även om den existerar i olika varianter, bland annat så menar några att etruskiska är ett protoanatoliskt språk. Den nordliga teorin haver ej erhuldit något genomslag som innan anmärktes, men även den kan få ett återupplivande då man numera ganska säkert kan säga att rätiska på något sätt hör ihop med etruskiskan, men å andra sidan så kan ju även detta vara ett påvisande om att det fordomdags funnits flera besläktade språk i området före indoeuropéerna anlände. En nyligen presenterad tes går ut på att lemnosiskan är ett altaiskt språk, men hur man kan komma fram till detta står antagligen skrivet i sjöstjärnorna.

Tyvärr så hava de skrifter där etruskerna själva berättar om sitt ursprung kommit bort genom historien. Det är väl känt att etrusker skrev både historiska såväl som religiösa verk på både etruskiska samt latin, men dessa är alla borta, men vi havom kännedom om dem genom att senare latinska författare refererar till dem. Ett annat känt historiskt bortfall, som redan nämnts i förbigående, är det verk om 20 volymer om etruskernas historia som kejsare Claudius skrev på helleniska och till faktahjälp kunde han mycket väl ha sin första fru, Urganilla, som kom från en fin etruskisk familj. Om något av de ovanstående verken hade bevarats för framtiden, så hade detta nu ‘mystiska’ folk kanske inte varit så mystiskt - men det är ändock icke lika mystiskt som flertalet andra folk/språk, väl att benämna i all mysteri.

~







Axat, og moddat, från boken Europas tungomål. Däri kan läsas mer om etruskerna et etruskiskan.

giovedì 27 ottobre 2011

Vindöga

~
studiumet utav språk
är som kulturell arkeologi

var enaste ord är som ett litet fönster
för karaktärerna utav dess bärare













~

+ Ein stein lyst upp, Grunden för komparativ lingvistik
++ Europas tungomål

Taggar: , , , , , , , ,

~~~Tre år sedan~~~

- Fisning.

~

martedì 25 ottobre 2011

Sicilia mia

~


~






+ Sicilia, lo splendore del Mediterraneo, Sicilia Patria Mia, Siciliens historia og språg
++ Europas tungomål

SvD, DN
Tags: ,

Paleoindianska migrationsvågor

~
Den äldsta tiden i Amerikas historia ingår i det så benämnda paleoindianska stadiet som varade emellan omkring 50 000 till 8000 f.kr. Amerika var i likhet med Terra australis og Oceanien mänskligt obeträdd mark innan vår nuvarande art Homo sapiens anlände, tidigare människoformer sträckte således aldrig sin utbredning hit.

Den vanligaste teorin angående invandringen till Amerika går ut på att invandringen skett via en bred landbrygga, Beringlandbryggan, som varit förekommande under tvenne epoker, 50 000-40 000 f.kr. samt 28 000-10 000 f.kr., en tidig invandring är hos många fortfarande kontroversiellt emedans efterlämningarna från den senare tiden äro mångfaldiga.

Blodsgenetiken hos en del indianer kan antyda att populationsgruppen genomgått en flaskhalsutveckling. Förespråkarna utav denna tes pekar gärna på att blodgruppen O’s frekvens hos nordöstasiatiska befolkningar ofta ligger runt 55 % emedans den är extremt vanlig hos amerikanska indianer, uppemot 95 % täcker den hos sydamerikanska indianer.

Änskönt människan så sent inkommit till Amerika så pekar vissa på att det finnes betydande geoetniska utseendeskillnader fysiskt, facialt og kranialt hos grupper av indianer, hvilket kan ha med olika migrationsvågor att skaffa eller snabb microevolutionär mänsklig adaption og modifiering, å andra sidan åtfinnes specifika drag som är delade och unika för just amerikaner inom den generella mongoloida populationsgrupperingen. Delar av DNA som man lyckats extrahera från en fossilskalle man hittat i Floridas träskmarker och som var 8000 år gammal visar mitokondriska likheter med moderna indianer samt asiater. Eljes antar man utur populationsteoretisk synvinkel att befolkningsökningen varit snabb och den intesiva jakten som man utövade ledde även till att flera djurarter dog ut. Fynd av vad som av vissa forskare tolkats som primitiva redskap har hittats i Toca da Boçeirao / Pedra Furada i Brasilien och Monte Verde i Chile och har daterats så långt bak som hela omkring 35 000 år.


Tvänne migrationsteser

Det finnes två större teser som belyser migrationen in i Amerika, via Bering. Den ena baseras främst på lingvistiska og genetiska bevis påmenandes trenne olika migrationer, den paleoindianska som dåledes var den första samt står för den främsta utav variationen, den na-deniska, som nu är ävenleda en språkgruppering som är centrerad i nordvästra delen utav Nordamerika samt menas hysa släktskap med det sibiriska jenisejspråket ketiska, samt, den eskimå-aleutiska främst numera i de arktiska områdena, som såleda står för den sista invandringsvågen utav den ursprungliga befolkningen. Den paleoindianska bedömes ha härkommit från nordöstasiatiska kustbefolkningsgrupper, na-dene är från inlandet, emedans eskimå-aleuterna sammankopplas med stillahavsbefolkningarna, dessa sista har ankommit ganska sent.

Av dessa tre migrationsvågor skulle vid sådana fall primärt den paleoindianska kunna infalla relativt tidigt, täckandes de fåtaliga tidiga fynden som nämndes ovan, emedans de övriga infaller vid senare tid. Likväl är så fallet för den andra stora kolonisationstesen som mer beräknar att det finnes tvenne migrationsvågor, där den första skedde för runt 20 000 år sedan och skett via en torrkorridor emellan isglaciärerna uppe i nord för att sedan tagit sig ner till söderliggande områden, emedans en ny migration skett efter att glaciärerna avtagit mer markant vid istidens slut samt då gett upphov till de norra nordamerikanska stammarna samt inuiterna og aleuterna. För runt 20 000 år sedan var landmassan maximalt större emellan Asien og Amerika då vattennivån låg runt 120 meter lägre då hvilket påverkade stora områden vid Beringia, vid andra tillfällen så var landkopplingen mindre omfångsrik då vattennivån endast låg emellan 40-60 under dagens.

Problemet med utvärderingen utav de olika teserna, eller andra, är bristen på kvarlämningar under den initiala eller tidiga tiden, av eoner, och det är först från runt 10 000 f.kr. som ett större arkeologiskt material har återfunnits, detta kan naturligtvis tyda på att populationstätheten inte varit så väldans hög, fynden med högre ålder såsom de i Brasilien og Chile från runt 33 000 f.kr. visar ändå på extensiv spridning i tidig tid, klart emotstridandes den traditionella synen om de första amerikanernas migrering.

~







Om de olika aktuella eskimå-inuit-aleutiska språken samt folken skriver jag naturligtvis om i min bok Europas tungomål, så även om det intressanta centralsibiriska språket ketiska, varandes det enda vetenskapligt accepterat asiatiska språket som genetiskt kopplats till indianspråken, i dess fall Na-Dene-språken. Tyvärr är det snart helt slukat av ryskan.

+ Utrotning på AleuternaRyska inuiter på Diomedeöarna, Se aluna


Kvinnans frihet

~
kvinnor har fått bära ofrihetens slöja
länge nog

kvinnor bör få vara helt fria
bojorna måste bort

totalt
länge nu

~








+ Kvinnans frigörelse, Gudinna, Riddarsjäl, Kvinnans frihet
++ Tu est Divina

SvD, SvD, SvD, SvDDN, DNDN
Taggar: , , , ,

domenica 23 ottobre 2011

Troen

~
blott tron äst dig nog
kunnest du dig få, troendes

~








+ Andtid, Människans väsen, Totem
++ Tu est Divina

DN, Dag
Taggar: , ,

De etruskiska numeralerna - Europas tungomål XCVI

~
Man kan uttyda stora skillnader utifrån komparationen av numeralerna samt släktskapsnamn og det är synligt att etruskiskan samt de indoeuropeiska målen antingen är obesläktade eller åtminstone stående väldeligt långt ifrån varandra.

Svenska...............Etruskiska..........Latin.............Protoindoeuropeiska
ett.........................thu....................unus.............*oinos
två........................zal / esal............duo...............*duwo
tre.........................ci......................tres...............*treyes
fyra.......................śa......................quattuor.......*kwetwores
fem.......................mach.................quinque........*penkwe
sex........................huth...................sex..............*s(w)eks
tio.........................*śar...................decem..........*dekmt
broder...................ruva...................frater...........*bhrater
dotter....................sech...................filia..............*dhugəter
son........................clan....................filius.............*sunus

Just śar är man ganska säker på, men andra mindre säkra numeraler är 7) semph, 8) cezp, 9) nurph, hundra emedans siffran tusen fortfarande ärom oss okänt. I högre numeraler så använda man sig av ett relativt ovanligt system som troligen også havandes gått i arv i latinet og senare givetvis till dess arvtagare, varvid det ej äro så ovanligt längre; man substraherar siffrorna, till exempel thun-em zathrum, hvilket betyder ‘nitton’. Man tar alltså tjugo, zaθrum, minus ett för att räkna fram nitton, men detta används exempelvis även i sanskriten, där 19 både kan heta navadaśa eller ūnavimśatih - det sistnämnda betyder givetvis ‘tjugo minus ett’, så något etruskiskt unicum är det icke frågan om. Det finns lite olika teorier kring vad olika numeraler betyder, en teori går ut på att mach, alltså ‘fem’, egentligen skulle betydda ‘ett’, måhänt symboliserades antalet fem i singularis såsom tidigare nämnda fist, men detta är en omöjlighet då en inskription lyder huśur mach acnanas, hvilket betyder ‘han hade mach barn’, en etta är dock omöjligt att här sätta in, då huśur, ‘barn’, är i pluralis och numeralen kan då givetvis icke indikera singularis - om inget antikt stavfel gjort sig gällande.

~







Axat, o moddat, från boken Europas tungomål, läs mer där kring etruskiskan samt etruskerna.

Taggar: , , , , , , , , , , , int

sabato 22 ottobre 2011

Salve Regina - Слався Царице – Min musa Maria X - Genealogica CNIV

~


~








+ Cappella Lando, Min musa Maria VIII, Homo sapiens biblica femina
++ Tu est Divina

DN
Tags: , , , ,

Fängelseliv

~
att varje levande språk är lik färgat som skimmret i ett skvalpande hav i skenet av solens strålar, när frihetens virvlande tunga når extasen i dess låto, är den fagraste stämma som finns

dödas så lätt, när idiotens kodifiering låter tungan i fängelse gå

~








+ Yttrandefriheten, Livssynen, Inskränkthet

DN, DN, DN, DN, SvDSvDSvD
Taggar: , , , , , , , ,

Språk i Schweiz, i Europas tungomål - Info

~
Schweiz är själva mötesplatsen av flera olika språkgrupperingar sedan de ursprungliga helvetiska gallerna og etruskiska räterna förtvinats, sedan har de sedanlevande romanerna bortgangat men finns exempelvis kvar i dagens rätoromanska. Landets språkliga, etniska, samt statsliga historia förtäljs kontextuellt i boken Europas tungomål.

De officiellt erkända språken är parisfranskan, högtyskan, toskanskitalienskan samt rätoromanskan, övriga aktuella språk är schweizertyska, uppdelat på en mängd varianter inom klustrerna låg-, hög- og högstalemanniska, såsom baseltyska, högbaseltyska, östhögalemanniska, centralalemanniska, zürichtyska, stadszürischkan, sjözürischkan, västhögalemanniska, bärniska, patricierbärnesiska, urbanbärnesiskan, inflyttsbärnesiska, mattenänglisch, walsertyska, schweizisk västjiddisch, hästhandlarjiddisch, arpitan / franco-provençaliska, franc-comtois, vaudois, genevois, fribourgeois, neuchätelois, valaisan, ticinesiska, sursilvanska, sutsilvanska, surmiran, puter, vallader, rumantsch grischun, jauer, churwälschiskan, sinte samt jenische.



















~

+ Innehållsförteckningen

Taggar: , , , , , , , , , , int

mercoledì 19 ottobre 2011

Best of Big Wild Cats

~


~






+ Panthera leo - lejonet i den indoeuropeiska kulturen, Leoparden i den indoeuropeiska kulturen, Christian the LionTigrinnan

Exp, SvD, DN
Tags: , , , , , , ,

De tröga o tråkiga åldersgrupperna

~
Äldre personer har svårare förstå roliga historier än yngre, och det beror delvis på den åldrande hjärnans intellektuella tillbakagång

~


visad förklaring
tröga medelålders folk

ja, ni alla vet

~








+ Att språka, Inskränkthet, Ovisst tänkande, Mainstream svenssonskalle, Ung~Dum

DN, SvD
Taggar: , , , , , , , ,

Söderström, P. “Svårt för äldre att fatta skämt”, i Svenska Dagbladet, 7 augusti 2007 s. 16

Språk i Förenade Konungadömet, i Europas tungomål - Info

~
Förutöver en kort historisk genomgång så är de språk / minoriteter som genomgås för Storbritannien i boken Europas tungomål engelska med sin grund i anglosaxiskan som då bestod utav kentiska, västsaxiska, og angliska, där detta sistnämnda består utav merciska og northumbriska, om språken normandiska og anglonormandiska, gammalengelskans sydengelska samt sydöstengelska, väst- og östmidland, plus nordengelska, härefter om nyengelskans engelskengelska, sydengelska, sloanies, cockney, jafaikan, midlandsengelska, nordengelska, scouse, pitmaciska, mak’emska, teesidska, tyke, manc, cumbriska, lancashire, bajan, jamacianska, jamaicansk kreol, rastafarisk jamaicanska, några av de kinesiska jamaicanerna talar dessutom hakka, det atlantiska kreolspråket krio, polari, engelskt rövarspråk, angloromani, skotska, skotsk-engelskt kreolspråk, ulsterskotska, öskotska, nord-, central-, og sydskotska, shetländska, orkadiska, skotskkantiska, geordiska, wenglish, norn, och faktiskt även isländska, färöiska, norska, danska og svenska är genomgående invandrarspråk, i övrigt genomgås jiddisch, judeonormander, judeoarabiska, judeopersiska, skotsk-jiddischa, kymriska / walesiska, kernewekiska / korniska, det sedan länge utdöda britiska med medeltida utlöpare cumbriska som återuppväckts i cwmbraic, språken gäliska, kyrkogäliska, east sutherlands gäliska, beurla-reagaird, galwegisk gaeliska, iriska, kalderesj, lovari, kymrisk romani, armeniska, bengali, sylheti, hindi, urdu, östpunjabi, västpunjabi, gujarati, kashmiri, sydpashto, nordpashto, saraiki, mirpurpunjabi, arabiska, nepali, limbu, gurung, grekcypriotiska, grekiska, turkcypriotiska, italienska, italienska språk, bardiska, bulgariska, ukrainska, polska, kantonesiska, hakka, hokkien, teochew, hainanese, mandarinska, japanska, maoriska, somali, berbiska, franska ock haketia.


Etruskiskan - Europas tungomål XCV

~
Man skrev i Etrurien med ett modifierat helleniskt alfabet, som senare fick ligga till grund för det latinromerska alfabetet, och det finnes idag cirka 13 000 inskrifter med detta skriftspråk. De flesta av dessa är enbart enstaka ord, namn eller bokstäver; det finns bara ett dussin texter som omfattar fler än 25 ord, förutom den i sammanhanget välkända Zagrebbindan som omfattar omkring 1200-1300 ord. Inskriptioner har man hittat i Etruria, givetvis, i Latium, Campania, Korsika, Padanien samt i Nordafrika. Enbart Zagrebbindan har en otrolig och unik historia bakom sig som tyvärr enbart delvis är känd. Zagrebtexten var från början en linnetext som under den romerska ockupationen av Egypten slets i strimlor och som sedan användes för att svepa in en mumifierad kvinna. Den köptes senare i modern tid upp av en resande i Egypten och man vete ej var den ursprungligen hittades. Den hamnade efter detta på nationalmuseumet i Zagreb där man identifierade inskriptionerna som etruskiska, det var tack vare Egyptiens torra klimat som gjorde att inskriptionerna bevarades, men huru denna religiösa text hamnade i Egypten fåom vi aldrig veta. Det skall däremot også påtalas att denna ändå långa text på kanske 1300 ord, består av bara ungefär 500 olika ord, då resten är upprepningar samt namn. Att det är många upprepningar har sin klara grund uti att det är en religiös skrift. I sammanhanget bör ehuru även nämnas att hittandet av en fenicisk-etruskisk quasibilinguell text 1964 har varit till mycket stor hjälp för forskningen kring språket, historien samt religionen hos etruskerna. Det är en quasibilinguell text för att det inte, till skillnad från Rosettastenen, är en direktöversättning, utan en på fri hand översatt text från etruskiska till feniciska.

Men man har som sagt cirka 13 000 inskriptioner och detta är väldigt mycket om man relaterar detta till andra icke-latinska mål i Italien såsom umbriska, oskiska eller venetiska och man har ju till exempel ingenting kvar från korsikanerna eller sardinierna, inte ens från självaste latinet havom vi särledes mycket kvar ifrån den arkaiska epoken. Självfallet beror det på var man vill sätta brytpunkten emellan arkaisk samt nyare tid, men de flesta håller med om att det enbart finnes något mindre än tio inskriptioner på arkaisk latin. Detta kan ju kanske illustrera hur mycket längre den etruskiska kulturen hade kommit under denna epok i jämförelse till sina latinska og italiska naboer, åtminstone när det gäller det som häri diskuteras, d.v.s. skriftanvändningen.

Av dessa etruskiska inskriptioner, och man hittar fler hela tiden, så kan man förstå de allra flesta, men det tragiska är att det är ständiga upprepningar av ord och det är väldigt sällan som nya ord upphittas. De allra flesta inskriptionerna består utav egennamn på avlidna, deras ålder samt deras yrke - hur mycket information skolat man få om det svenska språket genom att titta på gravstenar? Givetvis inte mycket, men ändock mer än vad man kanske tror. Av de 13 000 inskriptioner blir kontentan enbart en vokabulär bestående av omkring 250 grundord, där ändock alla icke förstås. Flere ganska elementära ord är borta, exempelvis så vete man ej ordet för ‘make’ emedans ruva ‘son’ är man ganska osäker på, ‘syster’ känner man inte alls till och man haver för inte så länge sedan funnit ordet för ‘fader’ apa. ‘Fru’ hette puia, hvilket man vet genom inskriptioner såsom hon var ‘maka till’ honom (egennamn), men tvärtom står det aldrig och de teorier som innan byggde på att etruskerna skulle ha varit matrilinjära haver föga trovärdighet bland annat på grund utav detta faktum. Kvinnorna verkar ehuru erhaft en friare ställning än bland många andra folk, i religiösa sammanhang stodo även kvinnan nog högt. Vidare heter ‘moder’ ati og ‘mamma’ ativu - ett annat ord som måhända anspelar på vad det var för samhälle är purth, i olika former, hvilket betyder ‘diktator’. Ordet hade dock icke samma betydelse då som nu utan den etruskiska diktatorn hade ungefär samma position som romarnas senare dito hade. Titlen zilaθ, även här i olika former, från roten zil- verkar överensstämma relativt bra med den romerska motsvarigheten praetor. Religiösa ord har man däremot relativt gott om, detsamma gäller numeralerna ock olika familjebeteckningar - detta havandes sin orskak i att det främst är religiösa texter samt gravbefästningar som har hittats.

Alfabetet som etruskerna skrevo på kom som nämnt från hellenernas, eller närmare bestämt antagligen från det västhelleniska alfabet som användes i en hellenisk koloni, Cumae, som låg vid Golfo di Napoli - kanske tidigare än 700 f.kr., cumæborna hade bara något årtionde före infört alfabetet i Italien. Alfabetet kan också ha kommit till etruskerna ifrån den första permanenta helleniska kolonin Pithekoûssai. På etruskiska så är ordet för ‘apa’ árimos, på helleniska är det ehuru i likhet med namnet på kolonin píthēkos, så Pithekoûssai som även är det äldre namnet på ön Ischia, kan mycket väl betyda ‘apön’, och inte nog med det, utan ytterligare ett gammalt ord för ön, det latinska Inarimē kanske haver något med etruskiskans árimos att göra og i sådana fall så betyder ju även det ‘apön’ - Gibraltar hade således konkurrenter, eller så kanske man anspelade på den helleniska befolkningen eller någon annan tidigare befolkning, vem vete. Enligt den härskande synen hos primatologerna så har det ej funnits apor i denna del av Europa sedan omkring för hundratusen år sedan, men även detta tvistas det om med åsyftning på gibraltaraporna som antingen är införda av människan eller en kvarleva från svunnen tid, detta sistnämnda är ej otroligt.

Från första början använde etruskerna enbart tecknen som en dekoration på sin keramik och dylikt, men det dröjde ej särledes länge innan etruskerna förstodo nyttan av denna mänskliga uppfinning och började nyttja den. Man modifierade alfabetet en aning, bland annat så togo en bort vissa tecken som icke hade någon fonetisk hemmahörighet i det etruskiska målet, exempelvis så finnes ej ljuden för b, d, g eller o i etruskiskan, på samma sätt fick man komplettera bokstavsraden för de ljud som inte fanns i hellasiskan, och därför har etruskiskan särsklida s-tecken då de behaver olika ljud. Hellaserna nyttjade enbart ett tecken, men fenicierna hade även de tre styckna och det bleve dessa tecken som etruskerna också kommo att använda; detta kan ju bland annat tyda på att det var fenicierna och inte hellaserna som fick ge sitt alfabet till etruskerna. Man vete att nära kontakter skedde emellan individer tillhörande de olika folken, etruskerna bör ju å det minsta fått influenser från båda hållen, eftersom s-tecknena visar på detta. Hur man skrev texten förändras över tiden, men i generella drag så kan man säga att först skrev man från höger till vänster og ibland under arkaisk tid använde man sig av boustrophēdón eller som oxen plöjer, den första raden kanske går från höger till vänster emedan den nästföljande skrivs från vänster till höger; men under senare epoker så går man över till vänster-höger systemet och detta antagligen på grund utav ett latinskt inflytande. En annan egenhet som man hade i den tidigaste epoken, hvar att man skrev med scriptio continua, man hade alltså inga mellanrum emellan orden, men detta övergav man som tur var snart.

Med bakgrund i de bevarade inskriptionerna, så hava man kommit fram till att etruskiskan inte är ett indoeuropeiskt tungomål, utan i likhet med baskiskan antagligen ett språk som talades före indoeuropéernas ankomst till södra respektive sydvästra Europa. Det är så att säga ett preindoeuropeiskt språk - som kanske hade överlevt om inte Romarriket genomfört den homogenisering som dem gjorde, i likhet med flertalet senare statsuppsättningar. Genom studium av språket så haver man kunnat konstatera att tungomålet har gått igenom åtminstone två utvecklingsfaser, en gammaletruskisk samt en neoetruskisk, och denna särskiljning bygger främst på en fonologisk förändring som kan skönjas i det skrivna materialet före språkets utdöende. En har även sett att olika varianter av språket havo existerat - konstigt vore eljest, men det är ju bra att detta även kunnat skönjas i det skrivna språket. Hade man haft ett standardiserat skriftspråk, så hade vi aldrig fått reda på det reella faktumet att det fanns geografiska varianter. Exempel på en ändring från äldre till nyare etruskiska kan vara genitivändelsen som i arkaiska former är -a och i neoitiska -al, man tappade även vokaler, turuce blev turce, og diftonger monoftongerades, zuslevai bleve zusleve. Man behandlade låneord på specifika vis, speciellt när de innehöll ljud som ej fanns i etruskiskan, men en intressant sak är att man observerat att de hellasiska låneorden, både när det gäller bland annat tekniska termer samt namn på gudar og hjältar, kommer från den doriska språkfloran, hvilket antagligen omöjliggör Pithekoûssai och Cumae som lånebas, utan man kanske erhållit influenserna från Korint med dess dotterstad Syracusae på Sicilien, som vart doriska.

Vissa ord har också lyckats taga sig in i efterföljarnas tungomål och det kanske mest använda etruskiska ordet idag är person som vi fått via latinets persona, hvilket i sin tur fått det från etruskernas Phersu, skrivs vanligen Φersu; det hade ehuru ej samma betydelse som idag, det är först genom Cicero som ordet har fått sin nuvarande betydelse. Den förutvarande betydelsen var ungefär en ‘rollfigur i en pjäs’, men före det fick denna mera allmänna betydelse så hade det en annan. I det etruskiska samhället så var det en specifik figur i en atletisk tävling som hade en speciell mask samt klädsel och dennes beteckning var Phersu, det är alltså väl att anmärka att den vanligt hörda folketymologiska förståelsen att ordet skulle komma från latinets ‘per sona’, är helt felaktig.

Förutom baskiskan så har många andra språk komparerats eller givits som förslag som möjliga brödraspråk till etruskiskan, par example hebräiska förståss hvilket ju alla språk ansågs komma ifrån, men även, arabiska, etiopiska, turkiska, hettitiska, kariska, albanska, keltiska, germanska, latin, helleniska, thrakiska, sanskrit, armeniska, kaukasiska språk, finsk-ugriska, egyptiska, dravidiska, aztekiska samt även kinesiska, då antagningsvis mandarin. De flesta som vill koppla språket till något annat, vill gärna se att det kom från Anatolien, så som historien förtäljer, emedan andra menar att man fått fram en skaplig mängd etymologiska överensstämmelser emellan östkaukasiska samt etruskiska. Om så vore fallet, så kan det dels tyda på att det språkspektra som östkaukasiskan utgör, varit mycket vidare spritt i fordom tid och kanske utgjorde talarna utav de folk som fordomdags bodde i Sydeuropa, eller så kan det tyda på att etruskerna faktiskt kom från Anatolien. Dels så ligger ju Anatolien relativt nära Kaukasus och dels så vetom vi att exempelvis hurrouratiskan är ett östkaukasiskt språk, somliga menar även att hattiskan är ett sådant.

~








Axat, samt moddat, från boken Europas tungomål, mer om etruskerna et etruskiskan står att finna där.

SvD
Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , int

martedì 18 ottobre 2011

Sakrofon - Tu est Divina I V

~
mannen skall bejaka, behaga, samt betjäna
kvinnan bör få allt hon vill, vi bör ge henne allt hon vill

det är så naturligt det kan bli
kvinnans njutning är sakrofan














~


= Tu est Divina

Taggar: , , , , , , , , , ,

Steve, är du för könskvotering?

~
nej, jag anser att person som är bäst lämpad skall få alla positioner, men det bör vara legitimt för kvinnorna att sätta in en man som hennes ställföreträdare om hon inte vill jobba

~








+ Löneförtryck

SvD, SvD, SvD
Taggar: , , , ,

~~~Tre år sedan~~~

- Sugande feminister.

~

lunedì 17 ottobre 2011

Åland og Åländskan

~


Inom Finland finnes som bekant en relativt stortalig befolkning utav talare utav svenskt mål, det vill säga ett icke-finskugriskt tal utan istället ett indoeuropeisk-germansk-nordgermansk-östnordiskt språk benämnt finlandssvenska som talas utav 6,5 % av finländarna.

Åländskan är dock en, från övrig finlandssvensk befolkning, separat, isolat og distinkt population.


Åland

Åland befolkades antagligen av den svealändsktalande germanska befolkningen redan under 500-talet og de varo senare med på väringatågen i österled. Efter detta så skall enligt en högst omdiskuterad samt osannolik teori ålänningarna hava flyttat en masse emens en ny befolkning ej skulu havandes intagit öriket förrän några decennier in på 1100-talet.

Åland består av 6500 öar ock skär, men enbart 66 av dessa är bebodda utav de omkring 25 000 befintliga öborna - 94 % av dessa havandes svenska som modersmål. Åland har som sagt en autonom status i det finska dömet, det även på språklig basis og önationen är monolinguell i officiella sammanhang. Även alla handlingar som sändes till Åland från den finska staten måste vara på svenska. Till skillnad från språksituationen i de finska skolorna på fastlandet där finsktalande är tvungna att lära sig svenska som första andrahandsspråk emedans svensktalande måst lära sig finska, så är det obligatoriska andrahandsspråket i de åländska skolorna engelska, enär finska enbart är ett tillvalsspråk.

För att bli åländsk medborgare, hvilket bland annat innebär att man erfår rösträtt, måste man, om man ej behar det sedan födslen, hava adekvata kunskaper i svenska. Ett krav som mötte internationell, samt svensk, avsky när det föreslogs i Estland rörande ryssarna, men som senare togos upp av svenska ‘liberala’ og socialdemokratiska politiker som en del av invandringspolitiken i Sverige även om det måste anses vara ett kraftigt åsidosättande utav de mänskliga rättigheterna.

Före 1920-talet önskade många ålänningar ingå i Sverige men på grund utav de historiska förvecklingarna, som vi ej behövom gå in på i denna korta alstring, kom ölandet att bliva en autonom del av Finland og nu finnes det så vitt jag vet ingen politiker som driver frågan om svensk anslutning, emellertid finnes relativt stora, samt växande, rörelser för skapandet utav en självständig Åländsk stat. Gotland borde ta efter.

Midt stöd har dem.


Åländskan

De åländska målen äro gränsmål emellan de övriga västfinlandsvenska samt uppsvenska målen, de åländska geolekterna havo i alla fall fått ta emot stora influenser från väster og speciellt väståländska mål hava stora likheter med uppländska og man kunno specificera ned det till eckerömålet som haver många likheter med Roslagens mål, emedans man på motsvarande östra sida kan anföra likheter med de södra österbottniska målen og åboländskan; i östra delarna utav Åland åtfinnes även några rena finska ortsnamn - åländskan har därför av vissa kallats en uppländsk dialekt.

De åländska målen brukar simonstäders delas in på tu olika vis, enligt tvenne olika teorier. Den ena säge att det finnes trenne olika målgrupperingar, en östlig emot Kökar, Kumlinge samt Brändö, en västlig med Fasta, Åland ock Eckerö såväl som en tredje intagandes en mellanposition med Vårdö, Föglö, Sottunga, Lemland og sidst Lumparland; och den andra uppdelningen utgår enbart från ett östligt samt ett västligt dialektalområde.

I ett isolat område såsom Åland så åfinnes givetvis en hel del avvikande ord eller nyttjningssätt, exempelvis säger man aktionär istället för ‘aktieägare’, uppbevara för ‘förvara’, lägga pengar i blöt ‘investera’, d.v.s. förhoppningsvis raka motsatsen från att slänga pengarna i sjön, rat för ‘delbetalning’, krusa för ‘smeka’, helst för ‘åtminstone’, saltig ‘salt’ og så vidare - det finska inflytandet gör så att en hel del utav det avvikande språkbruket havandets sin grund i direktöversättningar från finskan.

~







Om Åland og åländskan, samt övrig finlandssvenska, står att finna i min bok Europas tungomål.

+ Finlandssvenskarna et Finlandssvenskan


~~~Trenne år sedan~~~


~

sabato 15 ottobre 2011

Paris Is Burning (Sacré Charlemagne)

~


~









+ Mouvement Social RévolutionnaireMoi, comte de Paris, L'Homme de vérité, Amaigrir

Tags: , , ,

Etruskernas namnbruk - Europas tungomål XCIV

~
Etruskerna var osså antagligen det folk som införde dubbla personamn, varav ett skolade vara ett heriditärt familjenamn, senare lade vissa även till ytterligare ett namn för att definiera hvilken släktgren man tillhörde, samt spred detta till andra folk i Italien, och latinarna var ett av de folk som uppsnappade påfyndigheten, senare spridandes detta ut över Europa; i motsats till detta kan man exempelvis nämna hellenernas enkelnamn. Etruskerna hade antagligen även de enkla namn till att börja med, då detta relativt klart kan utlysas från namnen själva - man har oftast satt ändelsen -na som en efterled till antingen personnamn, till exempel Velna efter Vel, gudsnamn eller ortsnamn - d.v.s. på samma sätt som man ofta har förfarit i andra och senare kulturer. När man började att mer regelbundet använda sig av liknande system i nutida samhällen, så var det oftast adlen, eller åtminstone de högre familjerna, som gjorde det med efterkommande bönder og övriga, men i etrusksamhället så antar man att en sådan utveckling ej skett, bland annat då det finnes en stor mängd olika familjenamn, hvilket kan tyda på att så ej är fallet, adel brukar ju ej vara så mångtalig. De enda som inte verkar distinktseras med familjenamn i de hittade inskriptionerna är slavar, utlänningar, betjänter samt nöjesfolk / akrobater - men i övriga fall så verkar det inte finnas någon åtskillnad på lägre eller högre familjer. Familjenamnsystemet var ekonomiskt samt maktmässigt neutralt; faktumet att utlänningar inte behaver det kan ju hava sin naturliga förklaring genom att icke-etruskiskt folk inte nyttjade ett sådant system och därmed fanns inget familjenamn att nedskriva ~ eller så neutralt det kunde bli i antikens trälsamhälle.

~








Axat o moddat från boken Europas tungomål, läs mer om etrusker et etruskiska där.

Taggar: , , , , , , , int

~~~Tre år sen~~~

- Omar hits Aruba, bonay

~