Som ovan nämndes så lämnade den arabiska tiden egentligen ej så många eftermälen, men man förstår att den haft ett stort inflytande på samhällslivet då normanderna tog över de arabiska statsmannaskapstraditionerna och även till stor del nyttjade arabiska yrkesmänniskor men annars så syns detta även klart genom att de stora arabiska efterlämnelserna är det stora lingvistiska inflytande arabiskan haft, dels på en mängd ortnamn samt dels på den sicilianska tungan som således haver en mängd lånord därifrån. Arabiskan fortsatte vara statsspråket i över ett århundrade efter den normandiska erövringen, men hur länge språket bibehöll sig i det talade språket är svårt att sia om. Det speciella siculoarabiska språket som utvecklades på Sicilien var tillhörigt de afroasiatisk-semitisk-sydvästsemitisk-arabisk-västarabiska tungomålen, förutöver denna arabiska form fanns även ytterligare en, judeoarabiska eller törhända judeosiculoarabiska, troligtvis funnos även berberspråk företrätt samt givetvis existerade hebreiska åtminstone som ett liturgiskt språk. Roger påbörjade samtidigt även en latinisering genom att ta in en ny härskarklass som behärskades av nyinflyttade normander, fransmän, italienare samt lombarder som fick en bit mark mot militär tjänstgöring. Ibland tog dessa även med sig manskap från sina hemtrakter, hvilket kanske förklarar varför områden som varit arabisktalande redan vid 1200 blivit romaniserade i talet. Speciellt ankommande manskap av lombarderna samt normanderna kan även då vara utgörandes för camminantierna, om tesen har någon bäring.
