Skotskgäliska dialekter - East Sutherlands - Europas tungomål DCCIX

Gäliskan är även uppdelad på olika varianter, där målet på Lewis / Leòdhas, ogillas mest utav de övriga, men egentligen inte särledes avskiljbara förutom i speciellt tvenne fall där man kanske kan tala om olika tungor, dessa skulle i så fall vara kyrkogæliska som bygger på Perthshiredialekten som den talades för 200 år sedan og den skiljer sig markant från nutida språk, men det är ytterst få som behärskar detta språk, samt även East Sutherlands gäliska variant som kan karaktäriseras som ett separat mål, då folket inte utan stora svårigheter kan bli förstådda av övriga gälisktalande og viceverca. Östsutherlänskan talas som namnet förtäljer i de östra delarna av Sutherland, hvilket är det egentliga Sutherland, Machair-Chat, med association till klanen Sutherland - i området talades ehuru först piktiska, hvilket ortnamn på pit- förtäljer. Så vitt man vet så har earlarna aldrig fört sig på östsutherländska, utan i början av dynastin så parlerade de latin, franska og engelska och från 1500-talet så residerade de esomoftast i det engelsktalande Edinburgh samt senare efter 1707 så blev London den nya residensorten, även den lokala myndighetsutövningen sköttes på engelska från en så tidig tid som 1500-talet och det berättas att brev först lästes på engelska som tolkar senare fick förklara innebörden för gälerna. Östsutherländskan är nu dock på väg att dö ut og nedgången fick en kraftigt spiraliserande nedgång med början på 1700-talet, då jordägare slängde ut de ofta jordbrukande gælerna från jordbruksområdena för att föra fårskötsel istället - och för detta togo man in anglosaxisktalande folk, hvilket gjorde att gälerna hädanefter var förvisade till att bedriva fiske, hvilket förvisso fungerade bra i förmodern tid samt i viss mån i modernt samhälle. Men från och med 1800-talet så haver engelskan allt mer samt mer erövrat även denna överlevande spillra då inflyttade engelsktalande ej haft intresse av att lära sig det lokala språket, utan gälerna har istället allt mer fått övergå till engelska för att klara av att kommunicera. Så kallade ‘Charity schools’ inrättades också i svallet efter språkimperialismen och deras uttryckliga syfte var att sprida protestantism samt anglicism - ungefäreligen som svenskens behandling utav tornedallänningarna angående arbetsstugor samt folkhögskola. På några generationer haver man nästintill utraderat detta östsutherländska tungomål även om det fortfarande finns aktiva talare kvar - ur skrifthänsyn finnes icke mycket att tala om utöver vissa lingvisters nedteckningar. Flera andra östsutherlänska tungomål har redan gått hädan då det tidigare fanns lingvistiska variationer emellan nord og syd, samt emellan fiskebefolkning och jordbrukare men tiden är snart kommen även för den sista varianten. Östsutherländarna kanske tar det med saktmod, ty Tha leigheas air gach càs, Ach cha‘n eil leigheas air a‘ bhàs, som försvenskat betyder: ‘Det finns botmedel för varje tillstånd förutom döden’.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Venice painting by Oliver Lando Trottein - Astghik - my Goddess IX

~

= Astghik - my Goddess

Centralfrankoniska språk i Tyskland

De centralfrankoniska språken består i Tyskland primärt utav ripuariska, mosellfrankoniska samt rhenfrankoniska samt det intermediära limburgiska tungomålet. Det i Frankrike talade mosellfrankoniska lorrainefrankoniska språket benämnes platt lorrain / francique moselle / platt mosellan og är en språkfortsättning på angränsande tyska språk.

Ripoariskan

Ripoarisk frankoniska / ripoarisch / ripwarisch / ripuarisch platt / ripoarėsch shproache  är ett shproache som talas i Rhenlandet og får sitt namn från de ripoariska frankerna, latin ripuari, men kallar sig själva främst bara platt, språket haver visst skydd i Nederländerna men ej i Tyskland. Ripariskan skall absolut ej sammanblandas med den regionala lekten utav standardtyska som ofta kallas rheinisch. Ripoarisch haver idag omkring 250 000-1 000 000 talare men uppemot 20 miljoner må väl ha passiva kunskaper i språket. Språket är extremt splittrat på runt hundra-hundratjugo klart distinkta varianter som naturligtvis ingår i ett språkkontinuum, som likväl hela grupperingen göre med naboliggande språkkluster, og vissa varianter har kanske bara en handfull kvarvarande talare emedans andra varianter är aktivt nyttjade i samhället överlag, en av de kändaste og största varianterna är kölsch, Kölns språg. Rhenländsk frankiska avskiljer och är unikt på flertalet olika vis inom absolut främst den rikt diversata vokabulären samt inom fonologin som upplevs som melodistisk som limburgiskan, men även i vissa grammatiska egenheter. Språket består som sades utav en hel del olika måltungor och här nedan är en lista om fyrtio stycken som man just vid skrivande stund har utlagda på den ripoariska Wikkipedijasidan:

Öcher Platt, Aalerödder Platt, Bachemer Platt, Berchemer Platt us Trooßdorf-Berchem, Berchemer Platt (dat jit es zwemol), jetz is dat Platt us Berchem an de Erf jemend, Berjesch Platt, Bóchezer plat / Bocheser Platt, Bönnsch, Bënnroother Platt, Beueler Platt, Breisiger Platt, Düsseldorfer Rheinisch, Jodesberjer Platt, Efeler Platt, Öhskirschene Platt, Aischwiele Platt, Holper Platt, Hommersch, Höttener Platt, Jömelejer Plat, Kaaschter Platt, Kirchröadsj, Kölsch, Kölsch (linksrheinisch), Kölsch (rechtsrheinisch), Landkölsch, Lemiersj / Lemiersjer plat, Luhmere Platt → Luhme, Mausbacher Platt, Nüsser Platt, Zumpfeldsj / Zumpelvelds, Rotinger Platt, Sieburjer Platt, Sieshloorer Platt, Stolberjer Platt, Südbërrjich, Trooßdoorfer Platt, Völser Platt / Völzer, Vüürjeberschßplatt, Wööschelter Platt.

Varianten bönnsch / bönş är talet från Bounn / Bonn som är nära relaterat med kölschen men bland annat mer sjungande i sin ton. Gällande eifeleren så är den ripoarisk i dess norra delar emedans den är mosellefrankisk i dess södra och liknar starkt luxemburgskan, denna geografiska uppdelning haver varit gällande sedan Romartiden benämnandes även som eifeler sprachbarriere. Här gick gränsen emellan Germania Superior og Germania Inferior som märkes än idag väldeligt klart i språken där dåledes språken ingår i olika subgrupperingar med skillnader inom alla språkliga sfärer, såsom vokabulär og grammatik.

De ripoarische språge kölsch talas således i Köln samt numer speciellt i dess omgivningar, i det förredetta egna riket, uppdelat på några få varianter, landkölsch, kölsch har i sig själv omkring 250 000 talare av sin märkbart nasala tunga, som även bär en del franskismer i sig. Landkölsch är uppdelat på primärt syd- og sydvästlig kölsch, västkölsch i exempelvis Wrääjschem / Frechen, linkrheinisch nordlig kölsch i Roggedörp-Thenhove / Roggendorf und Thenhoven, rechtsrheinlich nordlig kölsch, nordöstlig kölsch, östlig kölsch og sydöstlig kölsch som vätter mot Siegerland. De ripoariska frankerna togo över Köln under mitten utav 400-talet efter att Romarriket medels latinet härskat staden i nära femhundra år, deras språk har härefter konkurrerat ut latinet och utvecklats från de övriga frankoniska varianterna i georegionen.

Dagens kölsch är spunnet från ahlkölsche / altkölnisch som finns skriftligen dokumenterat i allehanda värdsliga, litterära samt teologiska domäner sedan 1100-talet framtills 1700-talet, härefter räknar man att modern kölsch tagit över, ehuru nu som sekundärspråk då högtyskan invaderat sedan 1500-talet og tagit över som skriftspråk alltmer. Högtyskan gjorde dock inga större vinster inom de talade sfärerna och under 1700-talet ökade den inhemskt skrivna litteraturen igen, nu då i modern kölschisk tappning där skriftsystemet högtyskifierats, men det har icke återkommit som allmänt skriftligt medium.

Kölnborna har utav stadens finansiella organ erhållit Akademie för uns Kölsche Sproch som inrättades år 1983 som stödjer språket som ett språk, samt stödjer utgivning og forskning på detta språk, samt håller arkiv havandes ock ett bibliotek som samlar ihop kunskap om det, naturligtvis finnes både grammatikor som ordböcker, exempelvis akademiens Das Kölsche Wörterbuch. Kölsche finns således i aktiv nutida skriftligt bruk. Språket har ehuru ingen officiell status och utlärs heller ej i skolan, förutom ibland i extrainsatta extrakurser, men litterärt har språkdomänen ökat markant på sistone, delvis med grund i akademien, samt så finnes teatrar, rockband og traditionell musik samt en position utav att varandes det enda legitima språket under Kölner Karnevalen hvilket ger en god aura. Poesi och andra former av litterära alstringar sker likväl.

Mosellfrankiskan

Om vi nu går över till de likväl centralfrankoniska målen som benämnes som varandes mosellfrankoniska så äro det en gruppering utav språk som talas i Siegenland i Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz samt i nordvästra Saarland. I sydöstra Saarland talar man annars rhenfrankoniska og det är ofta detta språk som sammankopplas med landet, men inhemskt spelar båda språken, i dess saarländiska varianter, som markörer för den saarländska identiteten varandes aktivt et populärt nyttjade inom alla åldersgrupperingar som levande språk, ehuru ej i administrationen eller media.

I Saarlands huvudstad Saarbrigge / Saarbrücken talades ursprungligen mosellfrankoniska men det haver sedermera uppblandats med rhenfrankoniska og härvid blivit ett blandspråk, stadsspråket benämns saarbrigga platt. Både nästkommande språknämning som de tu saarländska målen havandes erhållit bitvis stora influenser från franskan.

Det kändaste mosellfrankiska språket är annars luxembourgiskan / lëtzebuergesch som förutom i Luxemburg även talas i tyska Eifelregionens Béibreg / Bitburg og längs dalen af Musel / Mosel samt då i Tréier / Trier, den sistnämnda är Tysklands äldsta stadsfästa grundad senast år 16 f.kr. samt det första biskopala sätet transalpina. Enligt traditionen grundades ehuru Tréier utav Trebeta som koloniserade området omkring år 2000 f.kr., han var själv son till den assyriska kungen Ninus. Hursomhaver, lëtzebuergesch är på väg bort i de tyska territorierna då allena högtyska figurerar inom alla offentliga domäner samt i skolundervisningen, med resultatet att bara äldre numera talar mosellfrankoniskan. I Tyskland karaktäriseras luxembourgiskan som en tysk dialekt, den i Tréier heter lokalt trierisch / trierer platt.

I södra Eifel talas likväl mosellfrankoniska till skillnad från de nordeifelska ripoarische taale som tvedelas utav den eifelska språkbarriären, andra mosellfrankoniska tungomål äro untermosellanisch og wällisch / west-westerwäldisch / westerwälder platt, båda i Rheinland-Pfalz. Ytterligare ett mosellfrankiskt språk är sejerlänner platt / siegerländer platt som då talas i Siijerlant / Siegerland og utgör den nordöstligaste formen utav dessa språk, behavandes många vokabulära likheter med hessiska samt sydvästfaliskan og som i likhet med de övriga mosellfrankoniska språken ej har genomgått den högtyska fonologiska utvecklingen, samt behavandes grammatiska egenheter ock vokabulär distinkthet, stor sådan i förhållande till högtyskan. Språket används inte särleda i skrift men finnes naturligtvis beskrivet i ordböcker og grammatikor.

I Hunsrück / Hundsbuckel talas det mosellfrankoniska språket hunsrücker platt / hunsrückisch som förutom här även spritt sig till Rio Grande do Sul i Brasilien, där det ehuru blivit influerat utav ej allena indianspråk og portugisiska utan även av andra tyska språk såsom pommeranska, swabiska og bavariska, språket där, riograndenser hunsrückisch är på nedgång. Likväl så talar inte ungdomen i Hunsrück hunsrückiska og förstår det heller ej, förutom några få ord måhänt som tagit sig in i regionalhögtyska språket. Delar utav hunsrückiskan ingår i rhenfrankoniska språkområdet likväl.

Rhenfrankiska

Bland de rhenfrankoniska / rheinfränkische tungomålen infinnes för Tysklands del tvenne olika delar, pälziska og hessiska, samt diasporaspråket pennsilfaanisch deitsch som är i huvudsak pfälziskt, samt enligt vissa indelningar även lorrainefrankoniskan och som ovan nämndes, en del utav hunsrückiskan. Pfälziskan / pälzisch / pfälzisch / palatin talas i Rhenlandet ungefäreligen i området emellan städerna Zweibrücken, Kaiserslautern, Alzey, Worms, Mannheim, Heidelberg, Speyer und Wörth am Rhein uppdelandes ofteligen i västpfälziska og östpfälziska / vorderpfälzisch, fast de föredraga om man slopar f-et, vardur pälziskan synliggöres.

Grammatik samt uttal skiljer regionerna emellan, men även ner på bynivå åtfinnes märkbara, ofta relativt stora, skillnader emellan en drös tungomål, en noterbar skillnad i förhållande till högtyskan är att man ideligt endast uttalar en del utav de skrivna ordet, som i franskan, språket bör heller ej räknas till de högtyska språken då det ej genomgått de däri karaktäristiska ljudutvecklingarna. En miljon säges tala pälzischa totalt, men siffrorna kan tagas med en nypa salt. Det skrivs ehuru en hel del poesi et humoristika på pälziska, ibland på rent språk og ibland på mer högtyskifierat, här nedan är ett exempel från 1800-talet av Franz von Kobell benämnd Pälzer Sprooch:

Wer kann ‘n liewe Glockeklang

so schreiwe, wie er klingt.

Un wer kann schreiwe mit de Schrift,

wie schee e Amsel singt?

Des kann mit aller Müh kee Mensch,

denk nor e bißche nooch.

Un wie mit Glock un Vochelsang

is ‘s mit de Pälzer Sprooch.

Till västpälziskan tillhöra mundarterna, viss saarländisch, westrichisch även denna i Saarland där varianten som taltas i Pirmasens tenderar åligga vorderpälzisch, pfälzer-bergländisch, pfälzer-wäldisch, schwarzwälder-hochwäldisch, idarwäldisch, viss hunsrückisch, naheländisch samt rheinhessisch. Rheinhessisch, som havandes starkt judetalskt påbrå, språkföres i Meenz / Mainz, Bingen am Rhein und Wåms / Worms, i dess sydvästra utbredning är det pfälziskt emedans det i dess nordöstliga riktning mot Meenz med dess meenzerischen istället är sydhessiskt. Till vorderpfälzisch höre talet i Heidelberg og Mannheim som ehuru går under beteckningen kurpfälzisch / badisch-pfälzisch som talas i nord till Månnem / Mannem / Mannheim og Viernheim, samt i söder till Heidelberg, Weinheim, Wiesloch samt Bruchsal, språket är högeligen ortmässigt uppdelat i ett språkkontinuum där man åt vissa håll klart går åt högtysk ljudföringsutvecklingshåll, exempelvis med befintligheten utav stavelsen pf i Pfalz eller Palz men snart är ändå allt högtyskan förbehållen. Även detta språk har stora franska, jiddiska, samt rotwelska influenser.

Mannheims mål mannemerisch haver likväl erhållit inlån som de övriga språken samt en hel del från hugenotter og franska aristokrater som flyttade in vid franska revolutionen. Månnemen framföres numera såväl i diktprosa som i teatern, samt ganska virilit i modern musik, inklusive rapp.

I Odenwald, Nordbadiska Sibirien og i Bauland talar man en sydrhenfrankisk badiskfrankisk variant, ibland satt som sydhessisk, antagligen tillhörandes alla som ett gränsmål, benämnandes ourewellerisch / odenwäldische varierandes från by till by. Andra vorderpälziska varianter varandes elsässisch-pfälzisch som talas i Frankrike, men även de i Tyskland förekommande haardtgebirgisch i Haardt, sydvorderpälziska i Speyer und  Lándaa / Landau, eller då speyerische og landauische, emedans nordvorderpälzische talas i Ludwigshafen am Rhein. Wåms rhenhessiska tal räknas ibland likväl som vorderpälziskt.

De rhenfrankiska språken innehåller även hessiskan / hessisch, språket är närmast sin nabospråk pfälziskan men innehåller en hel del egenskaper som ställer den hessiska gruppen något apart från alla övriga västcentraltyska språk. Hessiska talas främst i Hesse / Hessen samt i norra delarna utav Bayern och härrör sin genealogi till chattierna som genom språkförändring blivit hesse.

Chattierna varo från början lågtyska men de bleve frankoniska efter att de gingat in i det karolingiska riket, nu varandes hessiskan kvarvarande frankonisk i grund men med stor tendensriktning åt det högtyska hållet. I Tyskland används ofta plattitydisk hessiska som komisk fora i media då den ses som ett barbariskt blandspråk, varken högtyskt, eller lågtyskt, utan ett sammelsarium utav allt. Det som de flesta tyskar känner som hessisch är ehuru ej genuin hessiska utan ett regiolekt av missingisch typ, d.v.s. en högtyskifierad variant, i detta fallet utav sydhessiska og det kallas även för fernsehhessisch ‘TV-hessiska’ utav vissa, neuhessisch av andra.

Sedan mitten utav adertonhundradetalet har högtyskan konkurrerat ut hessiskan med hjälp av dess hegemoni i skolan, idag talar ungdomen endast högtyska, ehuru inte sällan med viss brytning. Hessiskan är vidare uppdelad i niederhessisch som vidare uppdelas i nordhessisch som talas vid flodområdena utav Eder og Foll / Fulda och har språkcentrum i kasselänischens Kassel, distinkta og arkaiska, med alemanniska drag, osthessisch som talas i Fuldaerlandet, samt oberhessisch / mittelhessisch vid Lahn, Vogelsberg og Wetterau men främst numer utav de äldre i de äldre formerna, emedans westhessisch talas vid Hernborn / Limburg. Südhessische variant är likväl rhenfrankiskt samt talas i Hessisch-Nassauischen, vars sydligaste variant är den ovan nämnda odenwäldiskan utgörandes ett övergångsspråk till pfälziskan som åtfinnes samlade från 650 orter i Südhessisches Wörterbuch.

Sydhessiskan är uppdelad på förutöver odenwäldiskan i riedhessisch i Hessisches Reid, untermainländisch i bayerska Unterfranken, rheinhessisch i Rheinland-Pfalz, Mainz, samt i hessiska Rheingau där man talar rheingauer platt, samt i frankfurterisch som då talades i Frankfurter am Main. Oberhessisch talas även i delar utav Nordrhein-Westfalen, exempelvis wittgensteiner platt som talas i Wittgenstein. Hinterlander platt är en annan nämnvärd oberhessische variant som talas då i hessiska Hinterland men som genom skolreformernas högtyskhegemonitet konkurrerats ut sedan 1860-talet, men hinterländskan klarade sig bra uti orterna framtills andra världskriget men sedan de sociala förändringarna tagits vid under 1950-1960-talen så havandes hinterländskans offentliga domäner försvunnit därledes språket perifierats samt förtvinat. En ny regionell variant har delvis tagit de gamla varianternas plats. Hinterländskt språkexempel, med högtysk jämförelse:

Wann’s raant, gieh ma heem

Wann’s nit raant, blaiwe ma häi

Wenn es regnet, gehen wir heim

Wenn es nicht regnet, bleiben wir hier

Inom mittelhessischens språkområde finnes även det unika og distinkta mittelhessiska språket manisch som är en regional variant utav rotwälskan og talas fortfarande i staden Gießen men bara utav måhändeligen 500 människor, mundarten innehåller en hel del jiddisch samt romani.

Ordet manisch är rotvälska med betydelsen ‘zigenare’, från romaniordet manush ‘människa’.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Ju fler

ju fler

som får dig att må bra

ju bättre är det

~

+ Erotica, Tu est Divina

Ansiktssprut

precis som en del killar gillar

att spruta tjejer i ansiktet

gillar du när dina killar
sprutar mig i fejset

~

+ Femtio nyanser utav grått, svart ock vitt

Cuckoldist

some cuckoldist are in it for the pain, the anguish of seeing the wife fucking and enjoying another man, better than you, the humiliation and emotional pain, it’s a form of psychological sadomasochism, arousement by mental anguish

some cuckoldist like the idea of their wives attracting other men, candaulism, others are closeted husbands, wanting to see naked men, for others there is the aspect of competition that makes them hard

for me, it is a little about competition, that I am chosen for love anyway, even though other men are chosen for sex, that is, are better at givning physical pleasure, but the hard reason is just love, I just want the most pleasure possible to the woman I love, that love gets me hard, and her horniness for the other man’s cock.

Her natural animalistic lifefulness.

~

+ Fifty shades of grey, black and white, Devotional Love

Risotto med svamp - Recept

Gör en sats pilaffris med lök och oregano. Skiva omkring 200 gram färsk svamp, exempelvis champinjoner, fräs den sedan under en längre stund i smör för att få fram de flesta smakerna därutur. Klyv samtidigt en röd eler grön paprika, strimla den eller tärna den.

Blanda det färdigkokta riset med svampen og paprikan, varefter smaksättning med basilika et oregano, samt salt, fungerar väl.

~

Ò뵇

ÄßUÎÈí Ò뵇

¯ÄßUÎÈí Ò뵇

ÎÈëÐÎÞ

~

+ Astghik - my Goddess

Skotsk gälofobi - Europas tungomål DCCVIII

Gäliskans sista rike var dock förgånget, hoppet om ett nytt i framtiden får inte ses som förgängligt. En reguljärt hostil hållning mot språket var förhärskande under slutet av 1400-talet och fram till, ja, nästan nyligen, og man missionerade ut det engelska kvädet samtidigt som man såg med förakt på det gäliska oket. Denna illvilja kom inte allena från England utan även från Lågländerna i Skottland, eller som den under 1700-talet verksamma gäliska poeten Alasdair mac Mhaighstir Alasdair benämnde det mì-rùn mòr nan Gall, ‘den stora illviljan från lägländarna’. Inte förrän under 1800-talet så minskades avigheten mot språket märkvärt även om man såg ned på språket inom den lägre utbildningen där engelskan var allenarådande, och detta även i områden där enbart gäliska talades. Även idag framförs ofta gälisktalande i derrogativa ordalag, med beskyllningar kring allt från lantlighet, efterblivenhet såsom alkoholism, samt att stödjandet utav språket är totalt slöseri med tid, energi og medel. I hvilket fall så minskade denna skräniga ointellektuella avighet samt dels så spreds läskunnighet og bilingualism, men även en ny och växande vetenskapsgren växte fram, hvilket gjorde det engelska bakgårdsspråket åtminstone lite intressant även för intelligentian, sipprandes ner till pöblen - den komparativa språkvetenskapen som bygger på insikten om att språk kan vara besläktade samt att så varo fallet med olika till höres olika språk såsom gäliska og hindi eller italienska samt ryska. Det nyvaknade intresset ledde till att keltiska lärostolar inrättades vid universiteten och grammatikor samt ordböcker skrevos, språket lyftes väldeliga. Här hade engelsmännen ett exotiskt språk på sin bakgård, där engelskan ju självt bara är en germansk utväxt, från Tyskland ultimat dessutom. Under slutet av 1800-talet så försämrades utbildningsmöjligheterna igen, speciellt i den normala skolutbildningen genom skolreformen från 1872 och de enda som i egentlig mening hållit kvar vid språket av hävd är kyrkan, men inte heller den skotska kyrkan har stått emot språkutdöendet även om ‘svagare’ frikyrkor tydligen klarat av detta. En ny skolreform togs vid 1956 som stärkte gäliskans ställning, även om den inte blev lika starkt hållen som kymriskan i Wales - viljan hos många individer samt ungdomars attityder till språket haver ehuruväl blivit positivare, hvilket kan utgöra skillnaden emellan liv eller död för detta minoritetsspråk. En annan positiv bieffekt är att ej allena genom att språket hålls levande i de kommuniteter där talarna finnes utan även att det skapas karriärsmöjligheter og jobbefintligheter, utanför de traditionella områdena, för gälisktalande där det kanske även är en förutsättning att man kan språket. När gälisktalande föreningar, organisationer, skolor, institut, akademikor, tidningar, tidskrifter, TV- og radiokanaler, förlag, reklamföretag, översättningsbyråer, med mera, skapas så skapas även tusentals jobb- samt karriärsmöjligheter som kraftigare än allt annat kan inspirera folk att bibehålla sina ancestrala, samt utrotningshotade, språk.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Anima

entrare interiora

santuario

in questo uccello

fiore

adesso sole

unione

~

+ Devotional Love, Astghik - my Goddess

The mummies of Ürümchi - Elizabeth Wayland Barber

En fascinerande bok kring de likväl fascinerande europoida mumierna man funnit i Tarimbäckenet i Östturkestan som äro daterade till från emellan 1800-200 f.kr. där speciellt de äldre utav dem har klara icke-orientaliska fysiska drag utan istället höre till populationer levandes i Västeurasien, kopplandes dessas textilier till den keltiska textilstilen som legat till grund för tartanen. Med gott om bilder samt explanationer om mönstrena.

Även språket som man förmodar att dessa talade, det tokhariska språket som man funnit dokumenterat i regionen, men från runt 500-talet e.kr., bär snarheter med de italiska, germanska men främst keltiska språkgrenarna utav den indoeuropeiska språkfamiljen.

Barber är ehuru en expert på just antika textilier og genomgår detta på ett grundligt samt intresseväckande samt lättläst vis, föreslagandes kopplingar samt eventuella vandringsposibiliteter för dessa i sak östligt levande indokelter.

~

Läs om dessa i min bok Europas tungomål

Italkianska ~ Judeoitalienska

Italkianska / judeoitalienska är ett italoromanskt språk som talas av några få äldre personer i nordöstra delen utav landet och som är ett språk sprunget utav äldre italienska med inblandning av hebreiska samt arameiska. Det är som sagt endast några ytterst få äldre som talar språket, men ytterligare något tusental nyttjar fortfarande element utav språket i sin vardag.

I den relativt nya namnbeteckningen, från början av 1900-talet, har man i förvirringens namn ibland stoppat in helt från italkianskan avskiljda tungomål såsom judeopiemontesiska, judeovenetianska, judeoromerska, med flera, många italienska judar har bekallat sina egna språk för la’az, hebreiska för ‘främmande språk’ hvilket även är beteckningen från judeolatinsk tid, men även latino, guideesco eller judeoflorentinskans iodiesco, samt efter ghettonas införsel – i förstahand Venedig – ghettaoilo, ett språk som kan nyttjas synonymt med judeovenetianskan, ehuru med vetskap om att även en del andra judeoitalienska språk fått liknande beteckning.

~

Läs mer om dessa språk i boken Europas tungomål.

Pilaffris

skala og finhacka två gula lökar, fräs detta samt runt 3 deciliter långkornigt vitt ris eller råris i olja i en kastrull under omrörning, fyll på med vatten så det övertäcker riset og löken samt några droppar grönsaksfond. Låt riset koka upp för att sedan låta riset koka på svag värme under ungefär 20 minuter för vitt ris samt det dubbla för råris.

Salta efter behag, samt ilägg curry  eller oregano, curryn kunne då med fördel fräsas tillsammans med löken og riset.

Om man är förutseende så kunne man lägga råriset i kokvattnet minst fyra timmar före ovan procedur, då kokas det sedan likväl på runt ett tjog minuter.

~

Det gudomliga trädet - Tu est Divina I LVIII

kvinnan är ett träd

gudinnan är ett träd

står på jorden

men når till himlen

jag tror på trän

Iδ

= Tu est Divina

Andalú - Andalusiskan i Andalusien

I relation till olika geospråkligt förekomna språk på den iberiska halvön så äro det intressant att påpeka att de sydiberoromanska andalusisk ock kanarisk kastilianska hava ett antal likheter med den spanska som erövrat den spanska utomeuropeiska världen, just andalusisk kastiljanska / andaluz / andalú bedömes dessutom ofta vara den kastiljanska i Spanien som avskiljer mest från standardspråket. Andalusierna erkännes även internt i Spanien som varandes en egen nation.

Språket har en högre grad av inlån från mozarabiska, romani, andalusisk arabiska samt så kvarlever olika former utav arkaismer från fornkastiljansk tid häri. Andaluz talas i Andalusien, södra Extremadura, Gibraltar, Ceuta og Melilla. Många menar att andalusiska ej överhuvudtaget bör ses som en simpel dialekt utav kastiljanska, hvilket åtminstone lett till resultatet att mången myndighet i Andalusien nu hänför språket som den ‘andalusiska språkvarianten’ istället för att nämna det som en simpel patois i derrogativ stil.

Språket haver varit befläckat utav låg prestige då området varit fattigare än många övriga delar utav landet, hvilket lett till en lång utvandringstradition, bland annat därför är dess påverkan på amerikansk spanska relativt stor, där man flyttat uppåt till Madrid eller Barcelona og då aktivt ofta avarbetat sin andalusiska tunga för ordinär kastiljanska. Andalusiska är eljes även flamencons språk, samt nyttjas ofta i komik, då det ses som närt rudimentärt.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Kokt brysselkål

koka dem i saltat vatten, eller vittvin, under runt 3-4 minuter, sedan äro dem klara.

är man ej rädd för smör så blir det smakförhöjande med lide smält smör hällt på

~

Skottlands språkhistoria - Europas tungomål DCCVII

Gäliskan i Skottland kunno i speciellt skriven form förstås av iriskans talare på den iriska ön, då stora likheter kan skönjas inom såväl grammatik som ordförråd, men det talade språket skiljer sig ganska markant og ömsesidig förståelse är ej förekommande ordinärt. Bland annat så har gæliskan infört vissa säregna ljudaspirationer som artar sig som preaspirerade konsonanter, før exempel uttalas p ock k som hp ock hk efter en kort vokal. Just denna säregenhet har alstrat teorier kring en vikingapåverkan då samma sällsynta fenomen står att finna i isländskan. Gäliskans starkaste epok inträffade ehuru några århundraden efter Dálriadas instiftan när landet samt språkets administriella form sträckte sig över hela Skottland plus över den nordvästra delen av England. När den sista gälisktalande kungen, Malcolme Canmore dog 1093, avdagade også detta tungomåls starka ställning, för att än så länge aldrig ha återvänt. Men skotsgäliska språknostalgiker skall dock ej titta på denna konung med avund, utan han var just den som bland annat införde engelsk lag og sed samt härmed även engelskt språkbruk - Skottland har heller ej aldrig varit helt enspråkigt, hvilket är värt att påtala. Från 1100-talet och framåt ökade ehuru hela tiden det engelska och franska inflytandet vid det skotska hovet och städerna, Skottland var ju även senare ett frankofilt land, og vid slutet av 1300-talet räknar man med att engelskan hade majoritetsställning i lågländerna. Vid denna tid fanns ack ett annat rike, The Lordship of the Isles som det på engelska brukar kallas, som var beläget på Hebriderna samt i nordvästra Skottland, och det är enbart här som gäliskan haft administriell betydelse, även högländerna använde engelskan i officiella sammanhang, och det är ävenledes här som gäliskans nutida ‘starkaste’ fäste är förestående. Hebriderna et al var i praktiken självständiga emellan 1100-talet samt framtills 1493 då de underställdes den skotska kronan; just öarna Hebriderna tillhörde fram till besegrandet 1263 den norska kronan og de vikingar som bosatt sig på öarna övergick även de så småningom till gäliskan emedans norn fick vika undan. Nornen i sig överlevde längre på Orkney og Shetland.

~

Axat från boken Europas tunogmål.

Människan är en unik varelse på jorden

unken så det skär i röven

~

Kärleksslick

när jag slickar dig

efter älskogen med älskaren

dig njutning givit

gör jag min kärleksplikt

~

+ Erotica, Femtio nyanser

Jamtland ~ Jämtland

Jämtland ä givetvis ett gammalt samiskt område, men till skillnad från de norrländska markerna så haver Jämtland i redan tidig tid befolkats av germaner og är ej något nybyggarland à la Norrland et Lapponia - samer finnes givetvis kvar i området likaså.

Jamskan, eller jämtskan, som är det språk som talas här naturligt benämnes ofta som varandes ett norrländskt mål, men varken den lingvistiska eller den politiska historien har speciellt mycket med Norrland att beskaffa, förutöver faktumet att vi nu befinnom oss uppe i norra delen av det moderna Sverige som utgör gränslandet mot Sàpmi. Jamskan är det ursprungliga germanska språket i området med undantag av en mindre norsk minoritet, idag beräknas högst omkring 30 000-50 000 människor föra sig på jamska, i området finns eljes underlag för runt 120 000 talare.

När germanska folk verkligen beträdde den samiska marken i området är svårt att sia om og händelsen är av egentlig ringa betydelse för nutida befolkning då både samer samt jamtar huserat landet under en lång period och det kan därmed ej karaktäriseras som någon nyare utveckling. Jamtland, såsom det heter på jamska, betyder antagligen ‘jamtarnas land’ - detta land har hela tiden haft stora kulturella kontakter med Trøndelag i Noreg, hvilket även visar sig lingvistiskt. I politisk mening så kopplades även det jamtska riket till det norska även om det aldrig inkorporerades i detsamma, utan hade en liknande ställning som de norska Orkneyöarna varvid man innehavde en stor intern självständighet og man behövde enbart betala en mindre skatt.

Jamtland var indelat i fjärdingar som var döpta efter väderstrecken nåendes fram till Storsjön, men under högmedeltiden så bleve det istället de 14 tingslagen som blev grunden för indelningen. Riket styrdes så att förutöver bygdetingen så hade man ett allmänting på Frösön en gång om året, detta Jamtamot hölls samtidigt som Gregoriusmarknaden, hvilket kan te sig både logiskt som praktiskt. Några decennier efter det isländska alltinget beslutat hänföra landet till kristendomen gör jamtamotet samma sak samt reser dåleda Frösöstenen i åminnelse å detta.

Man hade även en lagbok som till sin början var i muntlig form, men som sedemera skrevs ner i Jamtlandslagen som ehuru dessvärre försvann år 1813 från Trondheim dit den förts av danskarna. Det jamtska självstyret höll i sig ända fram till slutet av 1500-talet, men förändringarna började redan 1536 när Noreg förlorade sin suveränitet till Köpenhamn som därvid även styrde Jamtland, hvilke slutfördes under det nordiska sjuårskriget 1563-70 då Jamtland ockuperades av svenskarna. Slutpunkten komme dogh senare vid Kalmarkriget 1611-13 då både jamtarnas politiska såväl som ekonomiska ställning raserades - vid freden i Brömsebro blev Jamtland Jämtland för resten av den nuvarande historien, förutöver kortare befrielser.

Det svenska styret utarmade, så än idag, folket genom högre skatter, utbyggda regementen, skansbyggen, og så vidare, och när norrmännen så slutligen kommo till jamtarnas räddning i slutet av 1670-talet så hälsades de också mycket riktigt som befriare, under befriarnas beskydd stod landet dock enbart under en kort tid.

Från 1750-talet och fram till 1910-talet tillväxte regionen både ekonomiskt samt demografiskt, men härefter har stagnation och nedgång varit gällande för området, Östersundsregionen har ehuru i form av centralort genomlevt en expansiv epok.

Det svenska försvaret har i sann ockupationsanda fördärvat stora delar av Jamtlands nationalhistoriska kvarlämningar på Frösön, men någon genuin suveränitetskänsla verkar ej hava innefunnit sig.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Rikets säkerhet

det största hotet mot Sveriges säkerhet

är rikets signalspaning

det gör Sverige

till en rysk måltavla

~

Gaelerna i Skottland - Europas tungomål DCCVI

Gaelerna är de folkslag som antagligen var de första keltiska folk som besteg de brittiska öarna, men som senare fördrevs norrut samt västerut av de annalkande britannerna som således representeras idag utav de brytonska folkspillrorna sedan de likväl blivit bortschasade utav anländande germanska folk. Den gäliska som idag talas i Skottland härstammar i sin tur från de iriska kolonisatörer som, som tidigare nämnts vid keltgenomgången, under 400-500-talen koloniserade den Storbritannska ön. Språkvetare anser ehuru ej att gäliskan utgjorde ett separat språk förrän på 1300-talet och ett eget skriftspråk utvecklas icke förrän under 1600-talet, före detta var skriftspråket till största delen gemensamt med det iriska. De äldsta bevarade texterna är anteckningar på målet från 1100-talet, men de äldsta mer regelrätta texterna på gäliska från Skottland härstammar från 1400-talet då språknationalisten samt tillika poeten Walter Kennedy ansåg att skotskgäliskan var det enda rätta språket för den som ville kalla sig skotte. Till saken hör også att den romerska benämningen på den eiriska öns invånare var skoter, Sco‘tti eller Sco‘ti, og det var således genom dessas kolonisation som det nuvarande nationsnamnet har kommit till.

~

Axat från boken Europas tungomål

Desire for Pleasure - Fifty shades of grey XVI

I myself have a medium-sized cock, therefore I wish that he preferably has a bigger cock than that, ideally much bigger, if possible he may be black, well equipped, or at least sexy muscular, I sincerely wish that you enjoy more of the sex act, than with me, I want it to add the feeling, that it should be worth it, that you get a strong wish for more, and more

just doing it once would be lame, nicer is, if this is the beginning of something persistent that you can get, from how many you want, how often you want

~

= Fifty shades of grey, black and white

Singsang ööscher i Oche

I Aachen / Oche / Aoke i Tyskland talas sydöstlimburgiska / sydmeuse-rhenish som esomoftast ehuru benämnes som varandes ett ripoariskt språk i Tyskland, dessutom högtyskt, men är i verkligheten transitionellt, språket sydöstlimburgiska som avskiljer sig ifrån de övriga limburgiska språken har ehuru just tonala klara samband med ripoariskan. Generellt kunnandes man säga att dessa språk ligger närmare lågtyskan än högtyskan, men det anses absolut ej vara tillhörigt lågtyskan utan till det som således ofta kallas lågfrankoniskan.

Hursomhelst, talet i Oche heter ööscher / öcher ofta med tillägget platt, språket kallas även för singsang då det utifrån andra tyska språk bär en egendomlig og fint klingande skönmelodi i sig.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Olivröra

Tag 2 deciliter svarta kärnfria oliver, runt fyra vitlöksklyftor, en halv deciliter olivolja, peppra samt timja i överkant, samt mixa alltihopa. Eventuellt en stänk citron i likväl.

Om man blandar i lite kapris och sardeller så fåendes man tapenade istället.

Röran funkar bra som tillägg här og var, men även att äta på små rostade brödskivor och håller runt en vecka i kylen.

~

Lando dël Lando - Landologica BFI

ël landica, landicosa

~

Skotsgälisk litteratur - Europas tungomål DCCV

Kampen om språket började ehuru i emigrantsamhällena som hade vuxit upp i söderliggande städer, till exempel så grundades The Edinburgh Society for the Support of Gaelic Schools år 1811, emedans The Gaelic Society of London redan grundlades 1777. Denna sistnämnda figurerade även som översättningsbyrå åt regeringen för de texter som skulle översättas för Högländerna, härav fick språket en viss officiell framträdning samt domänvinster lingvistiskt sätt. Det ges ut några få tidningar eller tidskrifter på målet, ehuru inga dags- eller veckotidningar, men en del nya böcker utgives, ungefär 100-110 per annum, av varierande art og siffror från 1970-talet gör gällande att runt 50 % av de gälisktalande även kunde läsa på sitt keltiska språk. Emellan 1830 och 1900 trycktes hela 900 sekulära böcker, böcker skrivna på ett språk som 1881 talades av över 230 000 människor, men som ändock överhuvudtaget inte existerade i Scottish Education Act från 1872, förlagen var likväl belägna i städer som Edinburgh, Stirling og Glasgow. Gäliskan har bara ett litet utrymme i vissa politooffentliga rum, fastän språket exempelvis jämte med engelskan haver en närmast jämställt status på lokal nivå i de västra ögrupperna sedan 1975. Sedan det Skottska självstyret kommit igång har de ekonomiska medlena till publicerat material på gäliska ökat markant, detta särledes gällande oral media såsom speciellt TV men även radio. I parlamentet självt fanns år 2001 bara två som parlerade flytande på språket, utav 129 ledamoter.

~

Axat från boken Europas tungomål

Mandingo

white wife

white husband

black big-cocked bull

~

+ Fifty shades of grey, black and white