I relation
till olika geospråkligt förekomna språk på den iberiska halvön så äro det
intressant att påpeka att de sydiberoromanska andalusisk ock kanarisk
kastilianska hava ett antal likheter med den spanska som erövrat den spanska
utomeuropeiska världen, just andalusisk kastiljanska / andaluz / andalú
bedömes dessutom ofta vara den kastiljanska i Spanien som avskiljer mest från
standardspråket. Andalusierna erkännes även internt i Spanien som varandes en
egen nation.
Språket har
en högre grad av inlån från mozarabiska, romani, andalusisk arabiska samt så
kvarlever olika former utav arkaismer från fornkastiljansk tid häri. Andaluz
talas i Andalusien, södra Extremadura, Gibraltar, Ceuta og Melilla. Många menar
att andalusiska ej överhuvudtaget bör ses som en simpel dialekt utav
kastiljanska, hvilket åtminstone lett till resultatet att mången myndighet i
Andalusien nu hänför språket som den ‘andalusiska språkvarianten’ istället för
att nämna det som en simpel patois i derrogativ stil.
Språket haver
varit befläckat utav låg prestige då området varit fattigare än många övriga
delar utav landet, hvilket lett till en lång utvandringstradition, bland annat
därför är dess påverkan på amerikansk spanska relativt stor, där man flyttat
uppåt till Madrid eller Barcelona og då aktivt ofta avarbetat sin andalusiska
tunga för ordinär kastiljanska. Andalusiska är eljes även flamencons språk,
samt nyttjas ofta i komik, då det ses som närt rudimentärt.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento