Skottlands språkhistoria - Europas tungomål DCCVII

Gäliskan i Skottland kunno i speciellt skriven form förstås av iriskans talare på den iriska ön, då stora likheter kan skönjas inom såväl grammatik som ordförråd, men det talade språket skiljer sig ganska markant og ömsesidig förståelse är ej förekommande ordinärt. Bland annat så har gæliskan infört vissa säregna ljudaspirationer som artar sig som preaspirerade konsonanter, før exempel uttalas p ock k som hp ock hk efter en kort vokal. Just denna säregenhet har alstrat teorier kring en vikingapåverkan då samma sällsynta fenomen står att finna i isländskan. Gäliskans starkaste epok inträffade ehuru några århundraden efter Dálriadas instiftan när landet samt språkets administriella form sträckte sig över hela Skottland plus över den nordvästra delen av England. När den sista gälisktalande kungen, Malcolme Canmore dog 1093, avdagade også detta tungomåls starka ställning, för att än så länge aldrig ha återvänt. Men skotsgäliska språknostalgiker skall dock ej titta på denna konung med avund, utan han var just den som bland annat införde engelsk lag og sed samt härmed även engelskt språkbruk - Skottland har heller ej aldrig varit helt enspråkigt, hvilket är värt att påtala. Från 1100-talet och framåt ökade ehuru hela tiden det engelska och franska inflytandet vid det skotska hovet och städerna, Skottland var ju även senare ett frankofilt land, og vid slutet av 1300-talet räknar man med att engelskan hade majoritetsställning i lågländerna. Vid denna tid fanns ack ett annat rike, The Lordship of the Isles som det på engelska brukar kallas, som var beläget på Hebriderna samt i nordvästra Skottland, och det är enbart här som gäliskan haft administriell betydelse, även högländerna använde engelskan i officiella sammanhang, och det är ävenledes här som gäliskans nutida ‘starkaste’ fäste är förestående. Hebriderna et al var i praktiken självständiga emellan 1100-talet samt framtills 1493 då de underställdes den skotska kronan; just öarna Hebriderna tillhörde fram till besegrandet 1263 den norska kronan og de vikingar som bosatt sig på öarna övergick även de så småningom till gäliskan emedans norn fick vika undan. Nornen i sig överlevde längre på Orkney og Shetland.

~

Axat från boken Europas tunogmål.