Orsamålet,
eller ossmol, är mer enhetligt om man jämför det med det extremt
diversifierade moramålet, båda äro ovansiljemål, detta haver ehuru ej lett till
dalspråkets bevarning utan alltsedan minst 1940-talet haver språket tappat fart
og idag äro det få yngre eller medelålders folk som kan språket, varken i att
tala eller ens förstå det. Helt enhetligt äro målen ehuru ej, min morfaders
hävdansvunna språk i släkten sedan minst fyra hundra år var just ånsjumol,
hansjömål.
Språket har
heller ingen officiell status, hvilket är det ordinära i Sverige. Lite
skaldning, narrationer, bibelöversättningar samt annat finnes ehuruväl att
tillgå på ossmol.
Det
ursprungliga, eller rena, orsamålet är högst melodistiskt hvilket får ses som
ett extra unikt drag i målfärgen.
Ett exempel:
Dem täläd öllör såjno
sökön-språk, ö ed wa, för, int undli, dö summör jegd emå sunnå eld westa sjun,
ö summör bört-a blåbjari, dar soli gör nid.
De talade alla sina sockenspråk, och det var
ju inte konstigt, då somliga bodde söder eller väster om sjön, och somliga
bortom de blå bergen, där solen går ner.
Näsnissa Olof Samuelsson, Orsa Skoltidning,
1931.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento