Jämtland ä
givetvis ett gammalt samiskt område, men till skillnad från de norrländska
markerna så haver Jämtland i redan tidig tid befolkats av germaner og är ej
något nybyggarland à la Norrland et Lapponia - samer finnes givetvis kvar i
området likaså.
Jamskan, eller jämtskan, som är det
språk som talas här naturligt benämnes ofta som varandes ett norrländskt mål, men varken den lingvistiska eller den
politiska historien har speciellt mycket med Norrland att beskaffa, förutöver
faktumet att vi nu befinnom oss uppe i norra delen av det moderna Sverige som
utgör gränslandet mot Sàpmi. Jamskan är det ursprungliga germanska språket i
området med undantag av en mindre norsk minoritet, idag beräknas högst omkring
30 000-50 000 människor föra sig på jamska, i området finns eljes underlag för
runt 120 000 talare.
När germanska folk verkligen
beträdde den samiska marken i området är svårt att sia om og händelsen är av
egentlig ringa betydelse för nutida befolkning då både samer samt jamtar
huserat landet under en lång period och det kan därmed ej karaktäriseras som
någon nyare utveckling. Jamtland, såsom det heter på jamska, betyder antagligen
‘jamtarnas land’ - detta land har hela tiden haft stora kulturella kontakter
med Trøndelag i Noreg, hvilket även visar sig lingvistiskt. I politisk mening
så kopplades även det jamtska riket till det norska även om det aldrig
inkorporerades i detsamma, utan hade en liknande ställning som de norska
Orkneyöarna varvid man innehavde en stor intern självständighet og man behövde
enbart betala en mindre skatt.
Jamtland var indelat i
fjärdingar som var döpta efter väderstrecken nåendes fram till Storsjön, men
under högmedeltiden så bleve det istället de 14 tingslagen som blev grunden för
indelningen. Riket styrdes så att förutöver bygdetingen så hade man ett
allmänting på Frösön en gång om året, detta Jamtamot hölls samtidigt som
Gregoriusmarknaden, hvilket kan te sig både logiskt som praktiskt. Några
decennier efter det isländska alltinget beslutat hänföra landet till
kristendomen gör jamtamotet samma sak samt reser dåleda Frösöstenen i åminnelse
å detta.
Man hade även en lagbok som
till sin början var i muntlig form, men som sedemera skrevs ner i
Jamtlandslagen som ehuru dessvärre försvann år 1813 från Trondheim dit den
förts av danskarna. Det jamtska självstyret höll i sig ända fram till slutet av
1500-talet, men förändringarna började redan 1536 när Noreg förlorade sin
suveränitet till Köpenhamn som därvid även styrde Jamtland, hvilke slutfördes
under det nordiska sjuårskriget 1563-70 då Jamtland ockuperades av svenskarna.
Slutpunkten komme dogh senare vid Kalmarkriget 1611-13 då både jamtarnas
politiska såväl som ekonomiska ställning raserades - vid freden i Brömsebro
blev Jamtland Jämtland för resten av den nuvarande historien, förutöver kortare
befrielser.
Det svenska styret utarmade,
så än idag, folket genom högre skatter, utbyggda regementen, skansbyggen, og så
vidare, och när norrmännen så slutligen kommo till jamtarnas räddning i slutet
av 1670-talet så hälsades de också mycket riktigt som befriare, under
befriarnas beskydd stod landet dock enbart under en kort tid.
Från 1750-talet och fram till
1910-talet tillväxte regionen både ekonomiskt samt demografiskt, men härefter
har stagnation och nedgång varit gällande för området, Östersundsregionen har
ehuru i form av centralort genomlevt en expansiv epok.
Det svenska försvaret har i
sann ockupationsanda fördärvat stora delar av Jamtlands nationalhistoriska
kvarlämningar på Frösön, men någon genuin suveränitetskänsla verkar ej hava
innefunnit sig.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento