Britiskan, cumbriskan et cwmbraic i Cumbrien / Old North - Europas tungomål DCCII

Ett ytterligare brytonskt språk är givetvis britiskan som ehuru avstampade sina sista steg redan under romersk tid, men väl längre höll cumbriskan ut som avföll så sent som under 1200-talet. Cumbriskan talades i Hen Ogledd eller i ‘Old North’ som det även benämns i norra England og södra Skottland, Cumbrien likaledes nämnt, fast av nordmännen benämnda brettar. Cumbriskan var närstående fornwalesiskan og de sågs som en egen etnisk grupp åtminstone intill 1100-talet för att sedan fadera bort i den historiska dimman med språklig utdöning under 1200-talet eller måhänt de sista talarna försvann via digerdöden. Inte mycket finnes kvar av språket som dog ut relativt tidigt, några få ord i juridiska sammanhang, en hel drös ortsnamn, men kanske märkvärdigast utav allt, kvarlevandet utav vissa räknesätt hos fåraherdar samt räkneramsor för barn, intill 1900-talet. Exempelvis yan, tan, tethera, methera, pimp komparerat med fornkymriskans un, dou, tri, petwar, pimp, detta har till og med spritt sig i regionen runtomkring. Det finns en uppgift att språket fortfarande talades i Swaledale under 1800-talet men det finns ingen större bäring för denna idé. En liten grupp människor äskar för återupplivning utav språket som de i dess modernt utformade variant går under beteckningen cwmbraic.

~

Axat från boken Europas tungomål