venerdì 2 settembre 2016

Korniskans språkhistoria - Europas tungomål DCXCV


Den kernewekiska befolkningen som bebodde Cornwall berördes icke nämnvärt av den romerska närvaron, då romarna i princip läto dem fortsätta sina egna liv så som de alltid gjort och det är således under senare germanskinfluerade tider som kernewekiskan ur språklig synvinkel gått hädan. Kwernewekiskan separerades lingvistiskt från sydvästbritonskan under 500-talet men det cornwallska konungadömet erövrades slutligen av saxarna omkring år 930 av Athlestan. Korniskan fortsatte ehuru sin levnad och bedöms enligt beräkningar nått sin numerära topp under 1200-talet med 39 000 parlörer. Första nedteckningen av en glosa på korniska lär vara ud rocashaas som står skrivet i ett latinskt manuskript från 525 och betyder “it (the mind) hated the gloomy places”. År 1549 förbjöd man nyttjandet av latin i mässan samt propagerade våldsamt istället för engelskans bruk, de fyra tusen kerneweker som protesterade dödades abrupt i en massaker. Den sista nativa talaren var uppgivningsvis Dolly Pentreath som avdog 1777, men innan dess så var hennes sista ord enligt sägnen: Me ne vidn cewsel Sawznek, ‘Jag vill inte tala engelska’, men hon var ej monoglott, den senaste av dem var antagligen runt hundra år tidigare, vid denna tid sägos det även allena ha talats korniska vid Land’s End.
















~

Axat från boken Europas tungomål

Nessun commento:

Posta un commento