I Napoli
haver det funnits judar sedan åtminstone första århundradet av den kristna
tideräkningen och under 500-talet var de tillräckligt starka för att vara med,
eller utgöra grunden för bekämpning utav byzantierna. Ett antal år senare, år
1159, beräknas de hava varit omkring 500 napoletanska judar men 150 år senare
så avtvingades de konvertering eller avflytt, under århundradena som kom så
slängde man ut dem flera gånger, eller krävde betalning för deras stanning och det
var först år 1541, under spansk tron, som utslängningen implementerades med
kraft, man hade då fått in en massa judar som redan flytt Iberiska halvön efter
den etniska rensningen där. De flesta stack till Ottomanska riket, vissa till
Ancona emedans en del flyttade till Ferrara där de emottogs glädjefyllt.
Från och med
1735 så finge judar åter bosätta sig i staden och man har så gjort, under andra
världskriget så skyddades judarna utav den välkända napolitanska tystnaden och
de idag kvarvarande lever i gott skick. Ehuru endast omkring 200 i antal, till
stora delar talandes ordinär napolitanska, samt hebreiska.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento