Skotsgäliskan i Skottska skolor - Europas tungomål DCCIV

I vissa lokala skotska skolor så är studiet av gäliskan ett obligatorium samt så finnes det även helgäliska skolor, emedan det på högre nivå är frivilligt, det finnes även en organisation vid namn An Comunn Gaidhealach som arbetar för främjandet av språket. Under 1800-talet så hade man samma skolpolicy som Sverige haft gentemot samiskan då man helt sonika bestraffade de elever som påträffades tala denna ‘rotvälska’, men 1918 så infördes möjligheten för skotska skolor att undervisa i, men icke på, språket - detta hade ehuru ingen som helst effekt på den nedåtgående trend som pågick. I nutid, särledes efter Skottlands delvisa autonomi, så har dock myndigheterna en mycket mer positiv syn på språket och vuxenutbildning samt barngrupper existerar som bejakar det annars snabbt avtagande språket. Barngrupperna påbörjades under åren 1972-73, och det även i den skotska huvudstaden Edinburgh, och nu finns det över 80 sådana grupper i Skottland - detta har givetvis også gjort så att man på allvar kunnat införa språket i skolan, detta då främst i grundskolan emedans bara några hundra elever får sin sekundära utbildning på delvis gäliska. Primär lågstadieutbildning med gäliska som mediumspråk erhåller omkring 1800 studenter hvilket är långt fler än någonsin tidigare men det skulle behövas sexfaldigas för att ens hålla jämna steg med antalet talare, inte ens på Yttre Hebriderna täcker tillgången på gäliska skolor ens en tredjedel av behovet. Påtalas bör att det främst är på grund utav avdöende som språket i rask takt försvinner där språket inte förts vidare i generationsleden, og ej igenom territorieminskningar, men förhoppningsvis så har man lyckats vända trenden då ett ökat intresse hela tiden kan skönjas - den skotska självständighetsrörelsen har ehuru ej visat något större intresse i frågan förrän under det senaste decenniet, och då bara tiondelshjärtat. Naturligtvis måste skolorna i de ännu gälisktalande områdena primärt hålla sin utbildning på gäliska, samt på andra håll där vilja för detta finnes, hvilket ibland dessutom är fallet, i de flesta fallen så får inte skotska elever höra något alls om gäliskan förutöver i de gäliskundervisande skolorna och de flesta skottar kan inte uttala eller ens känna igen ens de vanligaste gäliska termerna, de flesta skottar känner heller ej till att man historiskt varit gälisktalande där man så varit. Det är även väl att nämna att olikt exempelvis fallet om iriskan på Irland så är det i Skottland extremt få som övergår till att tala gäliska, eller ens lär sig språket hyggeligt eller flytande utan att själv vara uppväxt i gälisktalande familj, allena några få enstaka procent, högst fem, av det totala antalet talare av gäliska är sådan input till språkgrupperingen, förvisso på senare år i ökande, motsvarande siffra för Irland skall vara emellan 65-98 % av iriskans talare är upplärda, eller inlärda, og strax över hälften av de walesiska. Dessa nygäler benämns ofta som gaidheil ùra / nouveau gæls, ickegälisktalande skottar benämner man förövrigt såsom goill men man ser sig inte som en olik etnicitet utan det är bara språket som avskiljer.

~

Axat från boken Europas tungomål