Korniskans utdagning - Europas tungomål DCXCVI

Redan under slutet av sextonhundratalet framförde författare insikten kring att språket var på väg bort, samt så igångsatte vissa litterära projekt i syfte att hindra denna utveckling. 1700-talet var det sista århundradet då korniska talades som ett virilt språk, år 1700 fannt man i en undersökning att kernewekiska talades som förstaspråk i 25 parishes, men ack ej av den samhälleliga eliten, og språket gick här snabbt sedan utför. År 1875 upptäcktes ehuru ånyo sex talare av språket, som talade det naturligt og fullständigt och det råder dispyt om den sista av de traditionella talarna dog 1890 eller 1906, om det var detta sistnämnda årtal så var det till og med efter återuppväckelsen påbörjats ordentligt. Fiskare fortsatte, även efter nativ utdagning, att nyttja tungomålet för vissa ramsor framtills minst 1940-talet. De engelska geospråkliga varianterna i West Penwith, sista hållplatsen för språket, är tillikt relativt väl influerade av korniskan.

~

Axat från boken Europas tungomål