Nyarameiska

Idag, i Turkiet, finnom vi i gränsområdet mot Syrien en liten spillra av folk som talar de afroasiatisk-semitisk-nordvästsemitisk-arameisk-östarameiska språken. De nyarameiska språken delas vanligtvis in i trenne varianter, samt några till.

Nyöstsyriska / urmiska / assyrian neo-aramaic /sûret, som är ett språk som numera behaver viss officiell status i vissa delar utav Irak og som har talats från Mosul uppemot sjön Van i Turkiet, samt från norra Tigris i väster og Urmiasjön i öster. Språket har eget skriftspråk.

Kaldeisk nyarameiska / kaldāyâ / sōreth, och talas utav de kaldeiskt kristna finnandes i skriven form sedan 1600-talet.

Turabdinska / turoyo / surayt / suryoyo, som talas utav assyrier / syrianer från Tur Abdin i sydöstra Turkiet och de flesta utav dessa använder kthobhonoyo som skriftspråk.

Ett fjärde nyarameiskt språk är mlahsômålet som var nära besläktat med turoyo men som nu betraktas vara utdött sedan sista talaren avled 1998 i syriska Qamishli, hans dotter kan enligt rapporter ehuru även språket men hon är dessvärre nära döv och har ingen att tala språket med, hvilket förhindrar komprahensibiliteten. Språket härrörde från den turkiska byn Mlahsô, nära Amid / Diyarbakır.

Ytterligare ett i Iran förekommande neoöstarameiskt språk är det nymandeiska språket som är en levande utveckling utav det klassiska mandeiska språket som är ett i övrigt dött men ack liturgiskt heligt språk inom mandeismen, även förestående i Sverige. Mandéerna i Sverige talar så vitt jag vet ej nymandeiska, men har den klassiska mandeiskan som liturgiskt språk. Nymandeiskan är högeligen divergent i förhållande till de övriga nyarameiska språken samtidigt som det är i sig självt uppdelat på trenne varianter, och finns endast kvar i en kommunitet i Iran men omkring hundra talare.

De moderna nyarameiska språken äro utvecklade från medelarameiska och gjorde så under ungefär 1200-talet, emedans de moderna västarameiska språken är i det närmaste utdöda så finns dessa ovan östarameiska språk kvar, där några totalt har en någorlunda mångtalig grund att leva i men hårda tider ändå är att vänta för språken då dess talare är extremt splittrat utslaget över jordklotet i fördrivna diasporagrupperingar.

Ursprungligen bor nyaraméerna i Turkiet, Irak, Iran, Syrien, Libanon og Israel, men nu bor majoriteten utav dess talare i diasporan, främst i Europa. Efter att turkarna folkmördat assyrierna / syrianerna, framtills 1923, så fanns det bara 30 000 kvar i Turkiet. Nu finns det även störra samlingar i USA, Sverige, Tyskland, Brasilien, Ryssland, Jordanien, Nederländerna, Australien, Kanada, Frankrike, Belgien, Georgien, Armenien, Schweiz, Danmark, Grekland, Italien, Österrike, Storbritannien, Ukraina samt något tusental i Nya Zeeland.

Det totala antalet talare, på hela jorden, utav nyarameiska språk kan vara så högt räknat som 500 000 människor, fördelade på 210 000 till assyrisk neoaramaiska, 206 000 till kaldeisk arameiska samt 112 000 på turabdinska, emedans mlahsömålet samt många andra försvunnit i det tysta.

Från början så antar man att de nyarameiska tungomålen växt fram i ett språkkontinuum men då lång tid gått sedan språkens utveckling samt nya språks inträde i regionen eller att andra språk kommit i majoritet samt tagits över utav tidigare aramaisktalande så har stora hål skapats i denna kontinuumsituation, och förståelsen är bara kring naboområdet för varje språk, i övrigt råder således stor diversitet og sinsemellan oförståelighet. Det har ehuru alltid existerat en stark ock klar divergens emellan väst- samt östarameiskan, och det är även hela tiden östarameiskan som varit hegemonisk samt varandes dess tidigare varianter som blivit klassiska. Västarameiska är som nämnt i det närmaste utdött numer.

Nyöstsyrinska ~ Assyrisk neoarameiska ~ Urmiska

De flesta talarna av språket nyöstsyriska tillhör, eller har tillhört, den Nestorianska kyrkan / Assyriska kyrkan, eller den traditionalistiska utbrytaren därav, hvilka har klassisk syriska som liturgitunga. Inom de nyöstsyriska språken så är det varianten som är baserad på tal pratat i Urmia som kommit att bli skriftspråksbildande varhän denna variant som erhållit extra prestige. Det var en amerikansk missionär som 1836 såg till att urmiskan hamnade i skrift, samt anförde den i de skolor denne satte upp, samt översattes Biblen 1852 med denna neoarameiska form, jämnsides den klassiska syrianskan funnen i Peshittan, den syrianska biblen. Man har främst använt sig av en modifierad form utav det syriska alfabetet, även om andra system florerar likväl.

De assyrisktalande neoarameiska folken som bodde i Turkiet blev i de flesta fallen bortschasade eller mördade under första världskriget varav många kommit att istället bo i Irak, många av de ursprungliga varianterna har överlevt där men har influerats av sitt nya hem och utvecklat en slags koineartad irakisk nyöstsyrianska, irakisk koine. Det är ett tjogtal diversata varianter som finns uppdelade på macrogrupperingar utav urmiska, nordnyöstsyriska, centralnyöstsyriska og västnyöstsyriska. De centrala och västra varianterna sammanfogas ibland till att bli kallade ashiret och är mer närstående den kaldaiska arameiskan än med den stilbildande urmiskan, bland annat har den ett frekvent nyttjande utav frikativer. Ashiret har beblandats med urmiska i den nya irakiska koinen som i sig själv ofta inte karaktäriseras som en fullutvecklad egen variant utan snarare en inkomplett samelsarium utav de ursprungliga varianterna men ursprunglig ashiretska kan fortfarande höras men numera alltmer sällan og främst hos äldre talare. De i Iran numera boendes nyöstsyrianerna har utvecklat en egen iransk koine som mycket mer påminner om urmiskan.

Kaldeisk arameiska ~ Sōreth

Kaldeisk arameiska / Sōreth talas företrädesvis utav de kaldeiskt kristna, som är en subgrupp inom det assyriska folket, språket bär starka spår utav det gamla syrianska språket. Den kaldeisk-katolska kyrkan var nestorianer som år 1553 unierades med den katolska kyrkan i Rom. Historiskt bor de främst i Turkiet och Irak, i nutid främst i Irak samt i diasporan.

Språket är högeligen diversifierat men det är alqoshiskan, från Irak, som är den hegemoniska varianten som har poesi og böcker skrivet på sig sedan 1600-talet och framåt. Ett, utav flera, distinkt kaldeisk-arameiskt tungomål är hértevinska som talas utav högst 1000 nutida personer, endast eventuellt några ental kvarfinns i Turkiet idag emedans resterande äro utspridda i diasporan i Västeuropa. Språket talades främst i, og runt, byn Hertevin i Siirtprovinsen och avskiljer sig markant från övrig östarameiska, inklusive övrig kaldeisk arameiska. Allena myge lide finnes i skrift, då syriska är språket för skrivelser ordinärt, idag talar de flesta även bara kurdiska.

Turabdinska ~ Turoyoiska ~ Suryoyiska

Tūr‘abdīnska / ţuroyosiska / suryoyiska talas således utav de assyrier med härstamning i Tur Abdin i sydöstra Turkiet, i nordöstra Syrien, samt framförallt numera i diasporan. Ordet ţuro betyder ‘berg’ men det äldre namnet, samt det i många hänseenden preferabla är şurayt och många i diasporan benämner det som surayt, eller suryoyo hvilket betyder ‘syriska’.

De flesta är medlemmar i den syrisk-ortodoxa kyrkan samt syrisk-katolska kyrkan men det finns även en del kaldeisk-katolska som talar språket, varav de flesta är komna från Midyat / Mëdyad i Turkiet, numera bor de flesta utav dessa i Södertälje.

Många av de suryoyotalandes använder sig av klassisk syriska, eller kthābānāyā, som litteraturspråk och det finns även många revitaliseringsförsök gällande att få kthobhonoyo / kthowonoyo / kthowoyo som ett talat språk återigen, särledes hos föredetta suryoyotalare som nu kanske istället pratar svenska, arabiska, engelska, tyska, malayalam i diasporan, ett antal böcker och även tidningar finns numera på språket.

Turabdinskan var länge bara ett talat språk men sedan 1880-talet har det figurerat i skrift med den syriska skriften som medium, bland annat i modersmålsundervisningen i nutid i Sverige och man har i nutid även använt sig av det latinska alfabetet i en språkform som kommit att kallas toqu qorena hvilket betyder ‘kom ock låt oss läsa’ i hvilken en svensk-turabdinskt lexikon producerats, samt så har den syriska biblen översatts till språket år 2009.

Av naturliga skäl är språket fyllt med arabiska, turkiska samt kurdiska inlån och det är mëdyadvarianten som kommit att bli stilbildande även om det finns en uppsjö utav olika varianter som ehuru ej skall vara alltför åtskiljandes varandra, och dessa har även låtits influera de skrivna formerna utav språket som oftast. Kyrkorna, og kyrkskolorna, är dock som oftast motståndare gentemot att framföra det suryoyiska språket ock föredrar det klassiska, fonetiskt är språken även lika.

~

Läs mer om de arameiska språken i boken Europas tunogmål.