Yngre högtyska samt de tyska språkens utarmning og kodifiering

Den yngre högtyska tiden räknas gå från 1650 og framåt hvilken återigen karaktäriseras av en utjämningsprocess som omkring 1770 utmynnar i en ganska homogen skrifttradition, detta även om kodifieringen utav stavning og uttal inte skett förrän runt sekelskiftet 1900.

Standartyskan var framtills runt året 1800 primärt allena ett skriftligt tungomål og exempelvis de i Nordtyskland betraktade det ofteliga som varandes ett helt främmande språk ock lärde sig således uttalet mer bokstavstroget än vad som försegicks i de högtyska språkområdena. Spridningen utav standardhögtyskan sedan 1800-talet har därledes resulterat i utarmningen samt i många fall utdöningen utav de genuina historiska språken, detta speciellt i stora delar utav Nordtyskland men även i vissa städer i det historiskt högtyska områdena. Uttalet av standardtyskan haver naturligtvis likväl regionaliserats varhän påverkan skett däri utav de olika tyska språken som finnes.

Nästan all publicering på tyska, samt den främsta talade median likväl, i Tyskland sker på hochdeutsch, till förtret för alla andra språk. Bröderna Grimms lexikon som publicerades i sexton delar emellan åren 1852-1860 är den primära källan för standardtysk vokabulär, med tillägg naturligtvis, år 1880 kom grammatiska og ortografiska regelverk genom Duden Handbook och år 1901 proklamerades dess preeminens. Olika publiceringshus började årtiodena härefter att utkomma med egna lexikon med ibland viss differens i ortografin men detta tolererades icke utav den tyska staten så år 1955 proklamerades Dudens allenarådning. Vissa stavningsreformer toges vid år 1998 men all media har ej förändrat sitt språkbruk i linje efter riktlinjerna häri, studier visar även att ungefär 77 % av tyskarna ogillar reformen.

I sin reformhysteri gjorde man ehuru inget åt ordlängden, hvilket bland annat ses i den lag som klubbades igenom år 2000 i Mecklenburg-Vorpommern som i sin kortform heter Rinderkennzeichnungs- und Rindfleischetikettierungsüberwachungs-aufgabenübertragungsgesetz, emedans det fulla namnet lyder Gesetz zur Übertragung der Aufgaben für die Überwachung der Rinderkennzeichnung und Rindfleisch-etikettierung. Ordet rindfleischetikettierungsüberwachungsaufgabenübertragungsgesetz med sina 63 bokstäver är ett av de längsta orden som faktiskt nyttjas i tyskan.

Som exemplet kanske likväl antyder så är ordbildningen viril i tyskan hvilket den havandes varit från tidig tid varvid tyskan i reella termer egentligen innehåller väldigt få inlåningar om man jämför med andra tungomål i dess närhet, stora inlån från latin samt grekiska har ehuru naturligtvis skett, först genom Romarriket vars tid verkar hava bistått mer runt 550 latinska inlåningar till tyskan, og sedan via kyrkan samt dess munkväsende genom hela den historiska epoken, likväl har franska og slaviska inlån skett, samt naturligtvis engelska nu i sen tid, påbörjandes under 1600-talet og sedan accelererandes sedan 1800-talet, ofta äro även detta förklädd latin og grekiska.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.