Den yngre
högtyska tiden räknas gå från 1650 og framåt hvilken återigen karaktäriseras
av en utjämningsprocess som omkring 1770 utmynnar i en ganska homogen
skrifttradition, detta även om kodifieringen utav stavning og uttal inte skett
förrän runt sekelskiftet 1900.
Standartyskan
var framtills runt året 1800 primärt allena ett skriftligt tungomål og
exempelvis de i Nordtyskland betraktade det ofteliga som varandes ett helt
främmande språk ock lärde sig således uttalet mer bokstavstroget än vad som
försegicks i de högtyska språkområdena. Spridningen utav standardhögtyskan sedan
1800-talet har därledes resulterat i utarmningen samt i många fall utdöningen
utav de genuina historiska språken, detta speciellt i stora delar utav
Nordtyskland men även i vissa städer i det historiskt högtyska områdena.
Uttalet av standardtyskan haver naturligtvis likväl regionaliserats varhän
påverkan skett däri utav de olika tyska språken som finnes.
Nästan all
publicering på tyska, samt den främsta talade median likväl, i Tyskland sker på
hochdeutsch, till förtret för alla andra språk. Bröderna Grimms lexikon
som publicerades i sexton delar emellan åren 1852-1860 är den primära källan
för standardtysk vokabulär, med tillägg naturligtvis, år 1880 kom grammatiska
og ortografiska regelverk genom Duden Handbook och år 1901 proklamerades
dess preeminens. Olika publiceringshus började årtiodena härefter att utkomma
med egna lexikon med ibland viss differens i ortografin men detta tolererades
icke utav den tyska staten så år 1955 proklamerades Dudens allenarådning. Vissa
stavningsreformer toges vid år 1998 men all media har ej förändrat sitt
språkbruk i linje efter riktlinjerna häri, studier visar även att ungefär 77 %
av tyskarna ogillar reformen.
I sin
reformhysteri gjorde man ehuru inget åt ordlängden, hvilket bland annat ses i
den lag som klubbades igenom år 2000 i Mecklenburg-Vorpommern som i sin
kortform heter Rinderkennzeichnungs- und
Rindfleischetikettierungsüberwachungs-aufgabenübertragungsgesetz, emedans
det fulla namnet lyder Gesetz zur Übertragung der Aufgaben für die
Überwachung der Rinderkennzeichnung und Rindfleisch-etikettierung. Ordet
rindfleischetikettierungsüberwachungsaufgabenübertragungsgesetz med sina 63
bokstäver är ett av de längsta orden som faktiskt nyttjas i tyskan.
Som exemplet kanske likväl antyder så är
ordbildningen viril i tyskan hvilket den havandes varit från tidig tid varvid
tyskan i reella termer egentligen innehåller väldigt få inlåningar om man
jämför med andra tungomål i dess närhet, stora inlån från latin samt grekiska
har ehuru naturligtvis skett, först genom Romarriket vars tid verkar hava
bistått mer runt 550 latinska inlåningar till tyskan, og sedan via kyrkan samt
dess munkväsende genom hela den historiska epoken, likväl har franska og
slaviska inlån skett, samt naturligtvis engelska nu i sen tid, påbörjandes
under 1600-talet og sedan accelererandes sedan 1800-talet, ofta äro även detta
förklädd latin og grekiska.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento