Bland de
germanska målen finner man osså det nu utdöda -germansk-nordgermansk-västnordisk-fornnorsk-västfornnorska
språket norn. Det talades senast omkring 1880 på Shetlandsöarna, eller
Hjaltland som öarna kan benämnas, men det hade tidigare även talats på Orkney,
åtminstone fram till 1500-talet, och i stora delar av Skottland. De sista
hjaltiska öarna det talades på sägs vara de mer isolerade öarna Foula samt Unst.
Hebriderna, eller Suðreyjar (Söderöarna), var norskt område framtill
1400-talet. På genetisk väg har man bevisat att nordmännen icke bara kommo i
små antal för att härska, utan orkneyare haver exempelvis 38 procent genetiska
komponenter med skandinaviskt påbrå. Med så stora influenser är det inte
speciellt svårförklarligt att västfornnorskan tog sig även hit. Språket fanns
naturligtvis i skrift, hvilket ett antal nedteckningar bevisat, den sista
nedtecknades 1774 på Hjaltlands yttersta utpost, Foula. Ord som ännu finnes
kvar i språken på Orkney og Shetland är till exempel felkyo ‘häxa’, speir ‘fråga’ samt kye
‘boskap’.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento