En bruker
vanligtvis dele in kymriskan i fyre olike epoker og fyre olike geospråklige
varianter. Urkymriskan som talades från slutet av 500-talet samt två
hundra år framåt samt som finnes bevarad genom inskriptioner och namn i
latinska texter, men även den äldsta walesiska litteraturen bedöms härröra
härifrån, även om den nedskrevs några hundra år senare hvillket gör den en av
de äldsta kvarvarande litterära traditionen i Europa. Den äldsta kända skalden
är Taliesin som levde just på 500-talet men vars dikter, antagligen tolv
stycken, är bevarade i ett 1200-tals alster som heter Llyfr Taliesin,
Talisiens bok, hans namn betyder för övrigt ‘lysande panna’. Fornkymriskan
från 700-talets slut fram till omkring 1150 och som finns bevarad i ett fåtal
texter i, återigen, latinska manuskript. Under den medelkymriska
perioden så får ehuruväl litteraturen ett uppsving, poesi ock prosa finns
bevarat från denna epok som varade fram till slutet av 1300-talet. En av de
mest kända dikterna, Gododdin, finnes bevarat i en handskrift från
1200-talet, men den anses härröra från 600- eller 800-talet samt vara skriven
utav en bard vid namn Aneirin. Gododdin beskriver slaget vid Gododdin i södra
Skottland, og omnämner även den walesiska kungen Arthur, senare tiders
anglofiler har försökt kidnappa denna personlighet till att vara engelsk. Det
mest kända alstret från denna epok är eljest Mabinogion som är skriven
någon gång emellan 1000-1200. Nykymriskan börjar med ett kärsamt
poetiskt verk av Dafydd ap Gwilym från mitten av 1300-talet samt avslutas med
en bibelöversättning från 1588, og det är denna som utgör grunden i det moderna
kymriska tungomålet. Geospråkligt sett så indelas språkklustret efter de gamla
rikena med benämningarna gwyneddiska, powysiska, dyfediska
og gwentiska, muntligen finns många varianter särledes fonetiskt samt
lexikalt, emedans grammatiken är ganska unison. Det finns även en fåtalig patagonisk
walesiska i Argentina.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento