Hur den
reella nuvarande uppdelningen äro, är svårt att sia om eftersom ett stort antal
judar från den arabiska världen tagit sin tillflykt till landet, men man räknar
ändock bara med att ungefär 5 % av de brittiska judarna är sefardiska og de
flesta av dessa talar det som vi kan kalla moderna invadrarspråk som ännu inte
funnits i landet så värst lång tid, till exempel judeoarabiska, judeopersiska
og så vidare. Språk som även de behöver all erkännelse de kan få. De judar som
bott i Storbritannien ett längre tag pratar i främsta fall allmän engelska. I
Skottland är de allra flesta nutida judar litauiska judar efter invandring
efter krigen på 1900-talet, de medeltida judarna i Skottland hade ofta likväl
baltisk föregrund, sedan något år har man en egen judisk tartan. Under några
decennier fanns även ett kreoliserat skotsk-jiddischt språk men då de
flesta judeoskottarna numera gått över till att tala ordinär engelska så blev
detta tungomåls levnadsbana relativt kort. Vid början av 1910-talet fanns det
omkring 500 000 judar i Storbritannien, nu är de runt 350 000 om man räknar mer
etniskt än religiöst, två tredjedelar utav dessa bor i Metropolitan London. 350
synagoger är in existens. Vad gäller Nordirland så har man haft judiska
befolkningselement sedan 1600-talet och 1861 var de 52 styckna, nu har de vuxit
till att bli omkring 500, exempelvis israels sjätte president, Chaim Herzog, är
född i Belfast.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento