Det finns ett
stort intresse för att dels bevara språket samt dels för att utöka antalet
talare av det, från att tidgare varit på väg ner mot dödsdomen, censusen år
2001 visade för första gången på över hundra år en ökning i antalet talare, och
ännu mer år 2004. Språket har fått en kraftigt utökad offentlig roll de senaste
decennierna och ministrar har även yppat att språket är jämställt med
engelskan, hvilket är stämmande utifrån legalistiska aspekter hvilket fastslogs
1967 samt 1993. På ett mycket kraftfullt vis har man krävt bilingualitet i
förhållande till allt från försäkringsbolag, banker, skattemyndigheter,
bilregistreringar m.m., 1980 valde till exempel 2000 walesare att hellre gå i
fängelse än att betala TV-licensen till den anglocentrerade TV’n. I lägre
instanser, i till exempel och speciellt Blaenau Ffestiniog förs juridiska
processioner på kymriska om ingendera utav parterna begär annat, hvilket
betyder att runt 70 procent av förhandlingarna förs på språket, men i högre
instanser används tungomålet nästan aldrig, om ens alls. Nyttjandet av språket
i domstolar förbjöds annars redan 1536, när Wales uppgick i England erkändes
indirekt walesiskan som ett nationellt språk för Wales, og förbjöds därvid,
eller mer korrektare, det nämndes explicit att engelskan var det enda gällande
legitima tungomålet. Ingen som talade walesiska fick arbeta inom
administrationen, språket skulle väck.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento