Hoten mot svenska språket

Svenskan har genom hela sin historia varit i kontakt samt influens utav andra språk, mest märkvärda utav dessa är latinet, saxiskan, tyskan samt franskan. Latinets samt sax-tyskans påverkan har varit magnitudiska, men likväl, nu i nutid gryner geniknölarna hos den mediala folkmassan i sin orohet över det nya språk som anlänt över sjövidderna, via etern, i cybern. Givetvis taltar jag om engelskan.

Men någon större påverkan på språkets ethos kommer nog ej att ske såsom latinet, eller saxiskan, en gång påverkade det, då särledes latinets påverkan skedde i början av standardspråkets samt neoalfabetisk utveckling så kunde influenser göra sig mer hörda än vad de kan göra idag när språket är fastlagt. Dessutom förefaller det vara så att de allra flesta engelskfärgade lånord som tas in kommer från det engelska högspråket och beräkningar visar att det främst är latinskärledda ord som kommer in i svenskan i nutid likväl, ett fenomen som således hållit i sig minst de senaste tusen åren. Gnateriet som sker om hoten från engelskan är således helt irrelevanta, det är latinet som ekar än nu.

Däremot kan andra allvarliga hot mot språket skönjas, hvilket kan urgröpa svenskans användbarhet i olika språkliga sfärer, när politiker, vetenskapsmän samt även affärsmän, hvilket ehuru har mindre betydelse, mer og mer övergår till främst engelska så kan hotbilder uppkomma. När nästan all produktion av naturvetenskapliga avhandlingar sker på engelska så kan man lätt dra liknelser till latinets roll i tidigare tider og det bliver till slut väldigt svårt samt komplicerat att utan stora språkliga betänkligheter kunna föra sig på sitt modersmål i de olika domäner som man rör sig inom, allmänheten får dessutom större problem att hänga med i den vetenskapliga litteraturen då det krävs stora specificerade kunskaper för att kunna förstå texterna - den första avhandligen på samiska har ehuru skrivit sig till känna.

Djupgående forskningsarbeten förstås ehuru ej som oftast ändå, oavsett hvilka linguor dessa är skrivna på om en ej behärskar genrens tunga. Däremot så havom vi genom EU:s hittillsvarande språkpolitik gett svenskan, men tyvärr enbart svenskan, en stor chans att fortgå som ett politiskt gångbart språk, hvilket antagligen är det allra viktigaste då det främst är den politiska, inte den vetenskapliga, sfären som berör allmänhet och som är viktigast för språkets långsiktiga överlevnad - sen om enskilda politiker väljer att prata engelska, franska eller tyska i korridorerna i Bryssel är av mycket mindre betydelse.

~

+ Europas tungomål