Den kändaste samt
största toscanska varianten är italienska som har sin härkomst från
toskanskan, eller då särledes florentinskan, men toskanskan lever även
sitt eget liv, utan den romefiering som standarditalienskan tagits vid, samt
talas idag av omkring 3,5 miljoner människor i sin egna distinkta form,
borträknat då alla som talar italienska.
De olika toskanska
tungorna äro förvisso märkbart lika standarditalienskan men det finnes även en
hel del lexikala, og en del grammatiska, egenheter som inte delas, samt den så
kallade gorgia toscana som är en rad fonetiska fenomen som är
karaktäristiska för toscanskan, i vissa delar ej helt olikt den såkallade Grims
lag i germanskan. Tidigare har man trott att det är en etruskisk influens som
kvarblivit i toskanskan men detta avfärdas nu unisont på sin egen orimlighet.
Toskanskan brukas
indelas i syd- og nordtoskanska, där nord vidare indelas på fiorentino,
pistoiese, valdinievolese, inklusive pistoiese, lucchese,
versiliese, viareggino, pisano-livornese, inklusive judeolivornesiskan,
samt de sydliggandes i aretino-chianaiolo, senese og grossetano.
De som bor i det föregående hertigdömet Massa-Carrara, i Toscana, talar ej
toscanska utan emilia-romagnoli.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento