Ångermanland
som ju osså tillhör det som kallas Norrland kallas vid ett särskilt landskap
från och med 1300-talet. Vid slutet av det århundradet så fanns en borg, Styresholm,
vid Ångermanälven og vid medeltidens slut så hade det tidigare relativt glest
befolkade området genomgått en ingående uppodlingsprocess. Befolkningen ökade i
dessa marker så sent som i synnerhet under 1800-talet, men har sedan dess
minskat i antal ånyo.
De ångermanlännska
tungomålen haver tydliga gränser i söder samt väster og följa ofta landskapsgränserna.
De i norra Ångermanland existerande målen nordmalingska samt
bjurholmska har sin fasta grund i ångermanlännskan, i dessa har det
initiala hv- som pre1905 fanns i svensk standardstavning inte blivit v-
som i standardspråket utan gv-, hvit har därmed blivit gvit,
i Sydsverige heter detta ofta istället hvid. Dessa tvenne språk har
ehuru fått västerbottniska inslag genom att de ligger i gränstrakterna.
Överlag så
äro ehuruväl de ångermanlännska målen även de klart norrländska med de
karaktäristika som det innebär, med till exempel vokalbalans av
östnorsk-norrländsk typ, men de skiljer sig delvis åt i fonologin.
Medelpadsmålen är i synnerhet homogena samt ansluter väl
till de sydnorrländska målen och det åtfinns en stark gräns mot söderns Hälsingland
som dock även de haver erfått sydnorrlännska språkfinurligheter i sina
nordligare, samt måhänderligen mellersta, mål.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento