Öster om Rom
ligger Abruzzo samt Molise där Abruzzo är välkänt för sin lokalistiska
pluralitet, d.v.s. Abruzzi. I Abruzzo åtfinnes minst tvänne olika språkspektra,
där en är abruzziska emedans en annan kallas aquilanska, där den
sistnämnda ej är abruzziska utan laziskans sabinska och som behar de distinkta
grammatiska dragen i enhet med detta mål. Abruzziskan är sedan indelad enligt
de olika vädersträcken väst- og öst- eller bergs- og kustabruzziska,
osså kallad adriatiskabruzziska, hvilka även de i sin tur är uppdelade
på olika mål, men det är främst fonetiska samt morfologiska skillnader som
föreligger, men ack även lexikaliska. Molisanskan däremot är mer unitaristisk
emedans nordmolisanskan kan ses som en fortsättning på det
adriatiskabruzziska språket, medan molisanskan från mitten og söderut fått
stora influenser från campaniaskan, och då speciellt napoletanskan.
Ordexempel på
abruzzi kan vara lu bardascë, eller frechino / frëgì, cìttolo,
quatranetto / quatràlë, motsvarande italienskans ‘il bambino’, pìrlë
‘tu parli’, tótti ddó för ‘tutti e due’, ùojë för ‘oggi’, på
teramaniska fòmmënë för ‘femmina’, sënnarë för ‘signore’, mnò
för ‘venire’, eller att man har annan ordbyggnad, exempelvis abbruzziskans pàtrëmë
för ‘mio padre’, sòretë för ‘tua sorella’ hvilket ju kan bli som salùtëmë
a ssòrëtë ‘salutami tua sorella’. Överlag föreligger omfattande skillnader
både internt såsom gentemot omvärlden.
Det är främst
poesi som hamnat i skrift.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento