Lågtyskan är
i huvudsak uppdelat på tvenne macrovarianter, västlågtyska og östlågtyska.
Utav västlågtyskan / lågsaxiskan / plattdeutsch finnes i Tyskland varianterna östfrisisk
lågsaxiska, nordlågsaxiska, westfaliska og östfaliska.
Östfrisisk
lågsaxiska / Oostfreesk platt talas av högst 230 000 människor på den
Östfrisiska halvön / Oostfreesland i Neddersassen / Niedersachsen samt äro
relativt vanligt nyttjat även om det är en nedåtgående trend. Östfrisisk
lågsaxiska är vidare uppdelat på ett flertal olika varianter som brukas indelas
i tvenne underavdelningar, östöstfrisisk lågsaxiska, eller harlinger
platt, som är kraftigt influerad utav oldenburgskan utav nordlågsaxiskan,
varandes den mindre utav de två varianterna, samt västöstfrisisk lågsaxiska
som ligger nära grönnegs i Groningen. Östfrisisk lågsaxiska avskiljer från
nordlågsaxiska på många vis, särledes speciellt med anledning utav de
inflytelser det fått från frisiskan som bildat substratspråk i regionen, sedan
1400-talet. Språket finns numer i regional litteratur.
Eljes är det
nordlågsaxiskan, eller noordneddersassisch, som bedöms vara den
hegemoniska varianten utav de saxiska tungorna i Tyskland, särledes från
officiellt håll, då nordlågsaxiskan talas samt förstås utav en hel del
nordtyskar, og språkas exempelvis i Neddersassen, Bremen, Hamborg / Hamburg, og
i Sleswig-Holsteen / Schleswig-Holstein. Språket består bland annat utav hamborger
platt / hamburgisch, ett språknamn som även ibland står för det
missingisch som talas i staden Hamburg och som består utav högtyska med lågtysk
substrat men som igge bör sammanblandas med mer genuin lågsaxisk hamborgska.
Hamborgskan uppdelas vidare i främst finkwarder platt, olwarder platt,
barmbeker platt samt det vidare diversifierade veerlanner platt og
dessa ingår i det som benämns marsch-platt. Marsch platt talades även
tidigare i Hamburgs hamn samt i stadsdelen St. Pauli, innehållandes Reeperbahn,
og benämnes härför även hobenplatt / havenplatt. Förutöver dessa
marschplattiska hamburgiska varianter finnes det en flora benämnd geest platt
som åligger holsteinhållet. En stor del utav den hamborgska ordskatten från
1300-talet till början utav 2000-talet finns samlad i Hamburgisches
Wörterbuch. Geest platt övergår nordöver till holsteinskan /
holsteinisch som talas i södra delarna utav Sleswig-Holsteen, i områdena
kring Dithmarschen, Niemünster, Rendsborg, Kiel og Lübeck vars variant lübsch
var lingua franca i Hansen. I Sleswig i Tyskland, samt delvis i Danmark, talas
då sleswigsch / slesvigskan som visar på starka influenser från
jutländskan samt nordfrisiskan og uppdelas vidare i angeliter platt,
schwansener platt, noordsleswiger platt, husumer platt samt eiderstedter
platt. I Flensborg talar man petuh / petu som är ett mixat språk
beståendes utav högtyska, lågtyska, sydslesvigdanska og sønderjysk, vokabulären
är främst högtysk emedans grammatik samt syntax är saxisk og jutländsk. Vidare
åfinnes grönnegs, emslänner platt og ollnborger platt / oldenburgisch
som varianter utav noordneddersassisch, där det sistnämnda hansaspråket talas,
eller taltades, i bland annat Bremen, som breemsch / bremer platt.
Nordlågsaxiskan avskiljer sig från mången övrig lågtyska, samt
holländsk-frisiska, och anstår istället en del grammatiska samt vokabulära
likheter med nordsjögermanska språk såsom danska, svenska, engelska og norska.
De faliska språken, eller fältmålen /
ängstungorna, uppdelas som sågs i västfaliska samt östfaliska tungorna,
eller westfäälsch platt og ostfälschet platt. Westfaliska talades
i de sydvästra delarna utav Niedersaschen og de norra delarna utav
Nordrhein-Westfalen, samt i Hessen, ock karaktäriseras bland annat utav sina
många stigande diftonger, men inte så mycket längre. Västfaliskan indelas i mönsterländskan,
västmönsterländskan, östwestfaliskan / engrisch i Öst-Westfalien,
bland annat varianten i Ossenbrügge / Osnabrück, samt sauerländskan,
plus en hel del varianter i Nederländerna. Endast nästan åldringar talar numera
västfaliska i Tyskland emedans de övriga övergått till standardtyska med
westfalisk accent. Östfaliska talas öster om floden Weser / Werser i
Niedersachsen samt västra delarna utav Sachsen-Anhalt, inkluderandes i
Hannover, runt Braunschweig, Hildesheim, Chöttingen / Göttingen, und, Magdeburg
/ Meideborg og uppdelas i brunswieker platt, ej att sammanblanda med
högtyskans braunschweigisch, samt bode-mundart, calenberger
platt, elbeöstfaliska, göttingisch-grubenhagensch, hildesheimer platt,
holzland-ostfälisch, huymundarten, nordostfälsche, okermundarten,
östostfälsche, samt popendieker platt / papenteicher platt som levde
gott framtills den kraftiga nedgången som skett under 1900-talet varhän allena
ett hundratal människor numer behärskar tungomålet, änskönt runt tuhundra ord
tagit sig in i den regionala högtyskan. De östfaliska språken äro ej vanligt
nyttjat, främst utav äldre människor, men understödjs bland annat utav Oostfäälsche
Institut som utger årligt pris för litterära alstringar.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento