Runsvenskan

Runsvenskan, som varade cirka under perioden 800 - ~1225, havom vi vetskap om tack vare de runristare som förevigade orden från den tiden, men tyvärr så använde de sig esomoftast utav det yngre 16-typiga runalfabetet, hvilket ju leder till tolkningsproblem då vissa runor kan hava flera olika betydelser, exempelvis så nyttjades runan för u även för o, ö, y og v.

Korpusen med runinskrifterna består utav omkring 900 personnamn samt runt 600 ord, fördelade på över 3000 inskriptioner. Det vanligaste viset att skriva på var antagligen att rista runor på trädmaterial hvilket dessvärre ej bevarats till vår vetskap.

En känd fonologisk förändring som skedde under perioden är att diftongerna au og ai monoftongerades under 1100-talet, stain > sten, i det som kommit att bli stilbildande för standardsvenskan, emedans de överlevt på andra håll.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.