Tyskans uppdelning samt Standardtyskan

I Tyskland så är det endast det indoeuropeisk-germansk-västgermansk-högtyska målet standardtyska som är officiellt.

Språknamnet tyska / deutsch är eljes ett samlingsnamn för samtliga högtyska språk, varav standardspråket allena utgör ett. Tyska talas nativt utav ungefäreligen totalt 105 miljoner människor på många håll i världen, ytterligare 80 miljoner kan det nonnativt.

Standardtyskan, olik standardsvenskan, grundar sig ej på något speciellt geospråkligt fenomen, hvilket beror på Tysklands decentraliserade historia där det aldrig riktigt funnits något starkt centrum såsom fallet är för London eller Paris, det har istället alltid funnits flera olika centra, flera olika skrifttraditioner og flera olika ‘tyska’.

Standardspråket är istället ett utmejslat resultat utav en utjämningsprocess som pågick omkring åren 1500-1700 emellan olika skriftspråksvarianter. De olika geospråkliga varianterna i det högtyska området kunne skilja sig åt inom alla tänkbara områden såsom fonologi, ordförråd samt grammatik og det röre sig givetvis om olika språk, oftast äro skillnaderna så stora att förståelse allena finnes inom nabospråken, men alla varianter höre antingen till högtyskan, centraltyskan eller den särskiljande lågtyskan som i sig själva utgör språkkontinuum men härrör ultimat från de olika germanska stammar som funnits.

Standardspråket måste oftast läras i skolan för att behärskning skall kunna ske, bland annat så har standardspråket ett mer utbyggt kasussystem än de allra flesta tyska tungomål. Standardspråkets vardagliga ställning är starkast i Nordtyskland, i de områden där saxiskan i det närmaste utrotats samt ersatts av det standardiserade språket emedans man i södrare delarna av Tyskland i större grad lyckats bibehålla sina lokala varianter, till exempel bajerska.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.