domenica 26 giugno 2016

Romanskans inflytande på engelskan - Europas tungomål DCLXI



Som tidigare nämnts så är latinska, ofta genom normandiskan eller franskan, lånord vanligt förekommande i det engelska språket, men ofta med en stor modifikation. I ett normalt engelskt lexikon så är det enbart ungefär 40 % av orden som har ett germanskt ursprung, de resterande omkring 60 procenten är av latinskt ursprung, detta skulle i sig kunna utgöras som ett argument för att engelskan icke mera är ett germanskt, utan ett romanskt, språk eller ett romanskt-germanskt kreolspråk, om man väljer att avstå från historiska synpunkter. Men detta resonemang håller ehuru ej till fullo, då det i det skrivna ordet i normal engelska, såsom i tidningar, romaner samt i andra lättare skrifter, så består 3/4 av orden av de germanska termerna och det är enbart i de ‘finare’ sammanhangen och i de akademiska skrifterna som de romanska orden får mer spelrum - så är det ju även i svenskan. Här föreligger även en synbar skillnad emellan den normandiska inflytelsen og den nordiska, det nordiska inflytandet finnes främst inom de vardagliga orden, emedan latinet samt romanskan främst påverkat det ‘finare’, det politiska og akademiska språket, till exempel så fanns nordiska lånord inom det juridiska området innan romanskan tog över på det området, ett exempel är bylaw som ehuru för ovanlighetens skull bibehölls, dock med kraftig förminskad betydelse. I annat fall försvann germanska ord som æþeling för ‘prince’ och wuldor för ‘glory’, men orden king ock queen behölls, även om de flesta andra administriella termer förbytts till franska såsom royalty, reign, rule, advise, justice, state, nation, judge, prison, punish, command, country, court, govern, parliament, people, baron, count, duke, marquess. Det är även nämnvärt att nämna att vissa franska arkaismer bibehållits i engelskan emedan de gått förlorade i franskan, såsom s:et i beast og feast som ju i franskan numera är s-löst och heter bête samt fête. En hel del inlåningar från speciellt den tidiga tiden bär klara normandiska drag emedans inlåningar som ankommit från 1200-talet och framåt varit centralfranska, det är därför det heter wage, war og wardrobe istället för franskans gage, guerre et garderobe, eller prey, strait og veil, från normandiskans preie, estreit og veile, emedans modern franska haver proie, étroit samt voile. Förutom att nordgermanskans inlåningar kom underifrån, och romanskan överifrån, så är det generella att vikingarnas ordvarianter trängde ut inhemska varianter som varit befintliga emedans romanskan istället kompletterat engelskan med förekomster som tidigare inte varit förekomna i den engelska tungan, förutom naturligtvis en hel del ord där man ehuru esomoftast istället ej utkonkurrerat utan bigrundat mångfald av ord, varvid dagens engelska är att beteckna som ett relativt bredt språk.














~

Axat från boken Europas tungomål

Nessun commento: