Umbriska språg ligger relativt nära toskanskan,
varandes likväl ett italoromanskt språk, men med tanke på italienskans historia
kan de nämnas som egna språk med precis samma reallingvistiska status som toskanskan.
Umbriskan har färre än 800 000 parlörer.
Perugianskan, eller vidare nordvästumbriskan, är
förmodligen kändast utav de umbriska språgen med omkring 250 000 talare,
hvilket då är den dominerande varianten inom nordvästumbriskan som förutom
perugianskan även består utav bland annat altotiberinskan som är
fonologiskt distinkt från perugianskan samt talas norrom Perugia i flera mindre
samhällen. Även en sydöstlig og en sydvästlig umbriska
åtfinnes.
De umbriska
varianterna har flertalet distinkta drag i förhållande till de övriga
italoromanska språken, främst inom fonologin, men även morfologiska ock
lexikaliska skillnader åtfinnes - allt detta ger sammanlagt en solid grund för
språkerkännelse, om ej lika distinktfört som övriga italienska tungor.
Sydöstumbriskan räknas vara den mest konservativa varianten. Små exempel på
skillnader som här kan nämnas äro exempelvis att det på sydöstumbriska heter sòrema
istället för standarditalienskans mia sorella ‘min syster’ samt craddemane
för domani mattina ‘imorn bitti’, nordvästumbriskans lùźźino för lampo
‘blixt’, et cetera.
De äldsta
dokumenten med typiska umbriska drag, till exempel finalt u, härrör från
första hälften av 1000-talet. Bland annat den kände Francesco av Assisi skrev i
slutet av sitt liv under 1220-talet Cantico di frate sole / Laudes creaturarum som är menat som en sång, texten har klara
umbriska drag även om latinska influenser kan skönjas. Tiden strax efter
Francescos avdagning framväxte en viktig umbrisk poesiskola som nyttjade
umbriskan hejvilt. Även idag skrivs en hel del umbrisk poesi.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento