Nyengelskans moderna historia - Europas tungomål DCLXIII

Det var således mycket som hände under denna gammalengelska epok og denna utveckling har stagnerat nästan totalt i nyengelskan - då förändringarna ej längre haft sin huvudpunkt i språket, utan i språkets geografiska spridning, först till Kymrien, Skottland samt Éire för att därefter fortsätta ut över mycket stora delar utav världen. Stavningen förändrades lite under en 200-års period från 1500- till 1700-talet för att sedan ligga i princip stilla, og man kan i de flesta fall följa stavningen i Samuel Johnsons ordbok från 1755 i det nutida språket, den första engelska ordboken kom annars år 1604 men det var först under 1700-talet som det ankom ordböcker som försökte fånga in ordinär engelska där då Johnsons var av det mer extensiva slaget. Några korta engelska grammatikor publicerades under slutet av 1500-talet, sedan kom några under 1600-talet emedans publikationsgraden exploderade under 1700-talet, det var då primärt eller exklusivt de engelska högre ståndens tal som låge som grund till beskrivningarna, speciellt skotskan gick man hårt åt. Samuel var en stor motståndare till att skapa en engelsk akademi, men hans egen bok har ironiskt nog blivit normgivande för senare generationer - han, liksom alla borde vara, blev sin egen suverän, sin egen akademi. När frågan var uppe om man skulle skapa en engelsk akademi så togs det nekande beslutet med hänvisning till att det hade blivit ett för stort intrång i den individuella friheten, det fanns ehuru en stor rörelse för att man skulle följa Académie française. Att man självvalt väljer att följa skrivna föregångare är ju som sagt ett självval, att bli normerad att göra så är en patrikalism. Oavsett dessa propåer så framförde man ofta mycket starkt förekomsten utav ett språkligt ideal som man skulle följa, vad avser grammatiken så hade man latinska förebilder. Grammatiken har sedan i mångt og mycket stagnerat, även om vissa förändringar skett - den största av dem är att tyngdpunkten i grammatiken förflyttats från formlära till syntax.

~

Axat från boken Europas tungomål