giovedì 16 giugno 2016

Engelskans ursprung ock britonskans utdaning - Europas tungomål DCLVI



Engelskan härstammar givetvis från de olika germanska stammar, eller stamfolk, som från 400-talet og framåt koloniserade England med angränsande områden, primärt verkar de invandrande folken bestått utav angler, jutar, saxare og friser. De talade antagligen något differata mål, men de kunde troligtvis kommunicera livligt ändå, då man kan anta att skillnaderna inte var alltför stora även om de var befintliga. Tungomålet utvecklades något olika med anledning utav bristande kommunikationer i de nyerövrade olika landsdelarna. Brittiskan har dogh ej lämnat många spår i anglosaxiskan eller den senare engelskan, men exempelvis platsnamn som London, Thames samt Dover ock ordet bannock ‘kaka’ har keltiska härstamningar. Just dun-elementet i namnet ‘London’ härrör från keltiskans dúnon som betyder ‘fort’ eller ‘stark’ - ganska ironiskt då detta britonska fäste på intet vis härskade över den framtida engelska marken så värst länge. Generellt sett så har dock de britonska toponymerna lämnat relativt få spår, främst förekomna i områden som germanerna anlände till sist. Anledningen till denna tafattighet i kelticismer i toponymer eller i det talade engelska språket är ej på grund utav att kelterna dödades av i någon gigantisk genocide utan att kelterna kommo att intaga den lägsta stratan i samhället varhän språken fick väldigt låg status.















~

Axat från boken Europas tungomål

Nessun commento: