giovedì 2 giugno 2016

Danskarna og Danskan / Jyskan i Schleswig / Slesvig, Saxland-Tyskland


I Tyskland finnes en liten -nordgermansk-östnordisk dansk minoritet i Saxland, där talandes utav 20 000-50 000 i södra Sljasvig / Schleswig och som har bibehållit sin språkliga särart, de utgör runt 7-8 procent av regionens befolkning. Det tros endast vara en befolkning om emellan 5000-10 000 som faktiskt talar i dansk tunga alldagligdags.

Det språk man talar äro egentligen det distinkta språket synnejysk, sydjutländska / sønderjyska, med härkomst från anglerna og jutarna precis som fallet varo för anglosaxarna, och därvid tillhörigt språket -jutiska, ofta kallas det även här för sydslesvigsk, men yngre generationer har dessvärre många gånger gått över till urvattnat tal eller helt danskt. En viss revitalisering kan ses og viss ökande bokproduktion finnes på synnejysk og en film har till og med gjorts på språged, men det är främst högtyska som talas på den Deutsche sidan av gränsen, och om de kan danska så rör det sig alltsomoftast tyvärr om riksdanska.

Efter andra Europakriget under nittonhundratalet ville en stor del av befolkningen där återgå till danskt styre hvilket ehuru aldrig genomfördes, bland annat så var den danska regeringen avvaktande og den brittiska ockupationsmakten direkt negativ varvid dessa hindrade frågan att nå referendum. De dansksinnades parti finge nästan hundratusen röster kommunalt år 1947, men genom överenskommelser 1949, Kieler Erklärung, samt 1955, Bonn-Kopenhagener Erklärungen, så haver de erhållit särrättigheter og röstetalen för partiet havandes härefter gått ner. Särrättigheterna som man överenskom om emellan Tyskland og Danmark kring båda sidornas minoriteter, hvilket egentligen inte är några speciella rättigheter förutöver att fyraprocentsspärren för representation i lantdagen i Kiel inte är gällande för det danska partiet samt en utfästelse om att de hava rätt att existera, och att fortsätta så göra även i kulturell mening framlides.

Den Schleswig-Holsteinska staten haver ehuruväl en positiv inställning till de olika språken som talas inom det egna landet og standarddanskan måste anses ha en positiv ställning i detta land - inte nog med att danskar sänder sina barn till de riksdanska skolorna, utan så göro även vissa tyskar då utbildningsstandarden sägs vara mycket högre i de fyrtioåtta riksspråksdanska skolorna, i vissa tider har det även innebärt viss prestige att vara dansk i Saxland. Riksdanskspråkig skriven media finns från regionen. De som kan synnejysk allra bäst är ehuru äldre tyska slesvigare, ty de har aldrig gått i dansk skola eller på annat indoktrinelt vis fått sitt språk förstört.

Synnejysk talades tidigare ända ner till Danevirke / Danæwirchi hvilket är den jordvall som avskiljer de jyska samt de saxiska befolkningarna åt, denna började byggas omkring år 808 og nyttjades militärt senast under dansk-tyska kriget 1864, fortfarande fullt synlig. Söder om denna talades saxiska, i väster nordfrisiska, og nordom angliska. Den danska befolkningen härrör från de gamla stammarna jutar og angler, med flere, og det varo ju exempelvis jutar, angler og saxare som varit nationsgrundande i England sedan migrering skett dit, namnet England härrör således från Anglen / Angel / Anglia, og anglo-saxiskt hörligen likväl. Ordet Angeln, samt därvid England, har antagligen inget med änglar eller ängar att göra, utan snarare med låglänthet eller agn / böjning att skaffa, troligare är ehuru att det röre sig om en ursprunglig etnonym, för angliierna, som geografiserats och som nu är namnet på den halvö i Slesvig som heter så. Vissa hava menat att hela den angliska befolkningen i princip avflyttade till Albion samt att området Anglen därefter besatts utav jutar som bildat grund för dagens sydjutiska befolkning häri, men troligare är att anglerna varit kvar, og enbart erhuldit inflytt og inflytelser från norrliggande områden. Under 800-talet byggdes ehuru Danæwirchi för att sätta gräns mot saxarna.

Under 1600-1700-talen bytade befolkningen söder om inlandsfjorden Slien språg til sagsiska og deras tidigare sydsynnejyskiska är ej särledes dokumenterad, angelboerna i Anglia fortsatte tala angelska framtills runt omkring år 1900, några få källor finns att tillgå för detta språk som visar att det var närstående sønderborgiskan från andra sidan Flensburgsfjorden och en ordbok utgavs post mortem Ao 1995. Angelska talades före år 1780 även på Svansø / Svans / Schwansen men härefter har det härifrån utdagat.

Saxiskan som idag talas i Anglia, angeliter platt / angelner platt, haver en hel del vokabulära og grammatiska inlån från den synnejyska angelskan og är därför svårbegriplig för andra saxare att förstå. En extra speciell form av sydjutiskan var språket som talades i den tämligen isolerade nordfriesländiska orten Fjolde / Fjåål, språket benämns ofta som fjoldemål / sydslesvigsk / viöler danisch och var en arkaisk form av danska, samt ävenleda en arkaisk form av synnejysk. Språket fanns framtills slutet utav 1930-talet, men är välbeskrivet i vetenskaplig litteratur, inklusive behavandes en ordbok.

Hela den sydliga jylländskan anses numera utav UNESCO varandes definitivt hotat, då man har samma förtryckande språkpolicy även i Danmark som man haver i Sverige og Tyskland. Ett språkexempel på angelska:

Gud fri vos frå olt undt
frå pest ò kri,
frå pestelens ò dyr tij,
frå undt mór à my,
frå undt værk ò gyr:
Kòs i Kristi Jesu navn.

















~

Läs mer om detta i min bok Europas tungomål.

Nessun commento:

Posta un commento