Det
anglosaxiska skriftsystemets enhetlighet kunde dogh igge upprätthållas og
nästkommande period, 1100-1500, som brukar kallas medelengelska, men som
kanske hellre borde kallats gammalengelska, karaktäriseras av en
variationsspridning av det skriftliga språket samt förekomsten utav stora grammatiska
förändringar. Utifrån macrogeografiska synvinklar brukas de olika geosfärerna
uppdelas i syd- og sydöstengelska, hvilket är fortsättningen på
västsaxiska samt kentiska, sedan finnes väst- og östmidland,
förutvarande merciska där den sistnämnda har stora danska influenser emedans
den första ej haver detta, samt nordengelska hvars i sin norra utväxt
var skottska som frambar en egen medeltida litteratur likväl. Det anglosaxiska
tungomålet hade bevarat många av de äldre böjningssystem som funnos i germanskan,
emedan gammalengelskan utvecklades ifrån detta og mer liknar dagens engelska.
Normandiskan samt gammalengelskan genomgick en konsolideringsprocess och
uppgick således i varandra. Under vikingatiden så bosatte sig även många
nordmän i nordvästra og nordöstra England, det var främst danskan som genom
Danelagen fick fäste i östra England emedans norrmän bosatte sig i västra delen
av landet, norskan kom även till norra Skottland og öarna där utanför. Detta
ledde till ytterligare variationssplittring och de nordgermanska målen har
lämnat många spår efter sig, även om de inflyttade individerna samt deras
ättlingar relativt snabbt övergav sitt språk bland annat med anledning utav att
språken var ganska lättförståeliga vid tidpunkten, hvilket försvårar en
språkbevaring men underlättar även en språktransferering, samt folklig
assimilering - förutom i ett fall. Om man tittar på en karta så ser man ganska
lätt en mängd ortnamn som haver sin hemvist i Norden, hvilket bland annat kan
förklaras av faktumet att flertalet nordmän som begav sig till det nya landet
blev jordägare og därigenom kunde påverka, omedvetet eller icke, namnen på
bygden, bland annat finnes det många -thorpe- samt -by-namn. Även
vanliga engelska ord har sin härstamning i nordmännens språk, exempelvis give
og egg som då kommer från ‘giva’ og ‘ägg’, eller knife, fellow, sky samt
smile, även andra inlån reflekteras i ord som husbonda ifrån
‘husbonde’ och som även åtfinns i det vanligare husband samt lagu,
i varianter i Skottland og Nordengland finnes dale, fell ock beck,
synligen ifrån ‘dal’, ‘fjäll’ ock ‘bäck’. ‘Give’, ‘egg’ o ‘them’ heter på
genuina varianter yive og ey, eller de ytterst vanliga orden they,
them, och their som bytt ut h´e, heom og heora.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento