Nyengelskans moderna historia - Europas tungomål DCLXIII

Det var således mycket som hände under denna gammalengelska epok og denna utveckling har stagnerat nästan totalt i nyengelskan - då förändringarna ej längre haft sin huvudpunkt i språket, utan i språkets geografiska spridning, först till Kymrien, Skottland samt Éire för att därefter fortsätta ut över mycket stora delar utav världen. Stavningen förändrades lite under en 200-års period från 1500- till 1700-talet för att sedan ligga i princip stilla, og man kan i de flesta fall följa stavningen i Samuel Johnsons ordbok från 1755 i det nutida språket, den första engelska ordboken kom annars år 1604 men det var först under 1700-talet som det ankom ordböcker som försökte fånga in ordinär engelska där då Johnsons var av det mer extensiva slaget. Några korta engelska grammatikor publicerades under slutet av 1500-talet, sedan kom några under 1600-talet emedans publikationsgraden exploderade under 1700-talet, det var då primärt eller exklusivt de engelska högre ståndens tal som låge som grund till beskrivningarna, speciellt skotskan gick man hårt åt. Samuel var en stor motståndare till att skapa en engelsk akademi, men hans egen bok har ironiskt nog blivit normgivande för senare generationer - han, liksom alla borde vara, blev sin egen suverän, sin egen akademi. När frågan var uppe om man skulle skapa en engelsk akademi så togs det nekande beslutet med hänvisning till att det hade blivit ett för stort intrång i den individuella friheten, det fanns ehuru en stor rörelse för att man skulle följa Académie française. Att man självvalt väljer att följa skrivna föregångare är ju som sagt ett självval, att bli normerad att göra så är en patrikalism. Oavsett dessa propåer så framförde man ofta mycket starkt förekomsten utav ett språkligt ideal som man skulle följa, vad avser grammatiken så hade man latinska förebilder. Grammatiken har sedan i mångt og mycket stagnerat, även om vissa förändringar skett - den största av dem är att tyngdpunkten i grammatiken förflyttats från formlära till syntax.

~

Axat från boken Europas tungomål

Din lusta

det är inte bara hans stora svarta kuk det handlar om utan även att se eller veta om lystern i dig, din kåthet, lusta, önskan, ditt ha-begär, din självcentrism, din divinitet, är det vackraste som finns på jorden, som finns i alltet, precis allting bör göras för att bejaka kvinnans lustor, önskningar og njutning

~

+ Femtio nyanser utav grått, svart ock vitt, Tu est Divina

Stregheria

Viva la Strega, Viva la Donna

Viva la Donna, Viva la Dea

Viva la Donna, Viva la Dea

Viva la Dea, Viva la Strega

Viva Diana

~

+ Astghik - my Goddess

Buena Onda 2009 - Rioja

ej varandes någon riojaentusiast får ehuru erkänna att denna är något elegantare än alla övriga riojavin som fallit över min läpp, ack som vanligt, sadel, plommon og gammal intorkad hästgödsel som fastnat på ingånga gummistövlar, i en kraftig og frän emfas

~

Det var en Maria – Min musa Maria

ända sedan jag första gången tittade in i en gudinnas ögon så förstod jag sanningen, att hon var sanningen, att hon inom sig bar hela universums livskraft och att jag som man är skapad för att göra vad jag kan för att belycka henne. Att det bara är kvinnans njutning, lycka, harmoni, allt handlar om, samt att vi alla – både män som kvinnor – i våran totalitet bör ägna kvinnan alla tankar og åtråenden. Allting – oavsett hvad – som belyckar kvinnan är det eftersträvandsvärda og våran lag.

Kvinnans högre stående bevisas många gånger om kring hennes enastående komplexivitet i både fysik, biologi, emotionell skapelse, att hon är den som skapar samt bär fram livet, att hennes själ o andeväsen är direkt förbundet med universums hela själ.

Om det nu ej räcker att titta henne i ögona, för att där se det.

Kvinnan är hela skapelsen i sig själv, det är hon som är livet, det är hon som äger själen samt är en del av Alltet. Kvinnan är allting, varandes även självaste målet med allting. Ju högre hon når, ju bättre hon mår i sin tillfredsställelse, ju bättre är det. Ingenting får någonsin gå emot dessa mål kring kvinnans fysiska og själsliga tillfredsställelse.

vartenda liten millimeter av henne, hennes celler, eller andepartiklar bör tillfredsställas oavsett hvad det är som önskas og begärs

Mannen däremot är skapad av livet – d.v.s. vi ärom skapade av kvinnan, en biprodukt, en sekundär varelse, som är skapad av livet i syfte att arbeta för livet, att understödja samt varandes behjälpliga i målet kring er tillfredsställelse. Vi tillhör er och skall tjäna er og era syften, eran tillfredsställelse, vi ingår i en symbios, där I ären centrum, en symbios, men där I ären målet.

Kvinnan äger värdet i sig själv, som alltets grundvarelse, emedans vårat värde ligger i huru mycket värde vi skapar för er, vi finnoms till för att understödja er förhöjning.

I våra tankar skolom vi till fullo i full dyrkan av er åtrå er totalt, I ägen vartenda liten cell i våran kropp og dessa skall alla riktas in mot er belyckning, all lycka og njutning skall ansamlas till er så att ni når så höga höjder som möjligt äro. I ären hela universums centrum, allting skall inriktas mot er og I haven en allsmäktig rätt till precis allt.

Av den självklara grunden att I i er själva ären precis allt.

av denna anledning så är det även så att vi män som förståom vårat syfte innerligt samt verkligen njuter av att gudinnan njuter. Det är viktigt att vi njutom utav självaste hennes njutelse, ock icke utav petitessen kring vem som förmedlar njutningen, utan det är hennes njutning som är det allenarådigaste. Vi män som görom detta, njuter av när gudinnan njuter kunnandes njuta av detta i en symbios med er. Eran njutning är självaste måttstocken og målet för hela våran tillblivelse, ju mer en gudinna njuter blivandes tillfredsställd, både fysiskt som själsligt, ju bättre mår hela universums skapelse, desto bättre samt positivt laddade blir hela universums fysikaliska partiklar.

Därför är det av högsta vikt att kvinnan i alla omständigheter får allting hon önskar, så att hon har möjlighet att nå tillfredsställelse. Sedan hänger det ju samman så att när man når målet kring tillfredsställelse så blir det bara ett stopp på vägen, för då kvinnan är av oanad komplexivitet så kan hon aldrig till fullo tillfredsställas förutom för ett ögonblick, fort tillfredsställelse har nåtts så begär hennes varelse mer för att nå tillfredsställelse på nytt. Därför får det aldrig finnas några som helst begränsningar för kvinnan samt hennes krav, hennes begär, vi alla måste ge henne allt, även när vi givit henne allt har hon en obestridlig rätt till mer.

Universum är oändligt, så väl är kvinnan

~

+ Tu est Divina

White Women and Black Men - Fifty shades of grey XIV

there is nothing so sensual as when white meets black

when a white woman enjoys a black man

in ecstasy, in euphoria

a white man can never exceed a black big cocked man’s sensuality and pleasure arousement with a woman, he must realize his secondary role in this, accept it and adapt to his reality

every white woman who wants, regardless of whether she also has a white man or not, should enjoy also black men, either as pure sex partners or to have several men in her relationship

girls must get to feel pleasure to the max, freely pleasuring

to be indulged and satisfied, in full

~

= Fifty shades of grey, black and white

The Divine

the Divine, lies within woman,

and only in woman

~

+ Astghik - my Goddess

Västlågtyskan i Tyskland

Lågtyskan är i huvudsak uppdelat på tvenne macrovarianter, västlågtyska og östlågtyska. Utav västlågtyskan / lågsaxiskan / plattdeutsch finnes i Tyskland varianterna östfrisisk lågsaxiska, nordlågsaxiska, westfaliska og östfaliska.

Östfrisisk lågsaxiska / Oostfreesk platt talas av högst 230 000 människor på den Östfrisiska halvön / Oostfreesland i Neddersassen / Niedersachsen samt äro relativt vanligt nyttjat även om det är en nedåtgående trend. Östfrisisk lågsaxiska är vidare uppdelat på ett flertal olika varianter som brukas indelas i tvenne underavdelningar, östöstfrisisk lågsaxiska, eller harlinger platt, som är kraftigt influerad utav oldenburgskan utav nordlågsaxiskan, varandes den mindre utav de två varianterna, samt västöstfrisisk lågsaxiska som ligger nära grönnegs i Groningen. Östfrisisk lågsaxiska avskiljer från nordlågsaxiska på många vis, särledes speciellt med anledning utav de inflytelser det fått från frisiskan som bildat substratspråk i regionen, sedan 1400-talet. Språket finns numer i regional litteratur.

Eljes är det nordlågsaxiskan, eller noordneddersassisch, som bedöms vara den hegemoniska varianten utav de saxiska tungorna i Tyskland, särledes från officiellt håll, då nordlågsaxiskan talas samt förstås utav en hel del nordtyskar, og språkas exempelvis i Neddersassen, Bremen, Hamborg / Hamburg, og i Sleswig-Holsteen / Schleswig-Holstein. Språket består bland annat utav hamborger platt / hamburgisch, ett språknamn som även ibland står för det missingisch som talas i staden Hamburg och som består utav högtyska med lågtysk substrat men som igge bör sammanblandas med mer genuin lågsaxisk hamborgska. Hamborgskan uppdelas vidare i främst finkwarder platt, olwarder platt, barmbeker platt samt det vidare diversifierade veerlanner platt og dessa ingår i det som benämns marsch-platt. Marsch platt talades även tidigare i Hamburgs hamn samt i stadsdelen St. Pauli, innehållandes Reeperbahn, og benämnes härför även hobenplatt / havenplatt. Förutöver dessa marschplattiska hamburgiska varianter finnes det en flora benämnd geest platt som åligger holsteinhållet. En stor del utav den hamborgska ordskatten från 1300-talet till början utav 2000-talet finns samlad i Hamburgisches Wörterbuch. Geest platt övergår nordöver till holsteinskan / holsteinisch som talas i södra delarna utav Sleswig-Holsteen, i områdena kring Dithmarschen, Niemünster, Rendsborg, Kiel og Lübeck vars variant lübsch var lingua franca i Hansen. I Sleswig i Tyskland, samt delvis i Danmark, talas då sleswigsch / slesvigskan som visar på starka influenser från jutländskan samt nordfrisiskan og uppdelas vidare i angeliter platt, schwansener platt, noordsleswiger platt, husumer platt samt eiderstedter platt. I Flensborg talar man petuh / petu som är ett mixat språk beståendes utav högtyska, lågtyska, sydslesvigdanska og sønderjysk, vokabulären är främst högtysk emedans grammatik samt syntax är saxisk og jutländsk. Vidare åfinnes grönnegs, emslänner platt og ollnborger platt / oldenburgisch som varianter utav noordneddersassisch, där det sistnämnda hansaspråket talas, eller taltades, i bland annat Bremen, som breemsch / bremer platt. Nordlågsaxiskan avskiljer sig från mången övrig lågtyska, samt holländsk-frisiska, och anstår istället en del grammatiska samt vokabulära likheter med nordsjögermanska språk såsom danska, svenska, engelska og norska.

De faliska språken, eller fältmålen / ängstungorna, uppdelas som sågs i västfaliska samt östfaliska tungorna, eller westfäälsch platt og ostfälschet platt. Westfaliska talades i de sydvästra delarna utav Niedersaschen og de norra delarna utav Nordrhein-Westfalen, samt i Hessen, ock karaktäriseras bland annat utav sina många stigande diftonger, men inte så mycket längre. Västfaliskan indelas i mönsterländskan, västmönsterländskan, östwestfaliskan / engrisch i Öst-Westfalien, bland annat varianten i Ossenbrügge / Osnabrück, samt sauerländskan, plus en hel del varianter i Nederländerna. Endast nästan åldringar talar numera västfaliska i Tyskland emedans de övriga övergått till standardtyska med westfalisk accent. Östfaliska talas öster om floden Weser / Werser i Niedersachsen samt västra delarna utav Sachsen-Anhalt, inkluderandes i Hannover, runt Braunschweig, Hildesheim, Chöttingen / Göttingen, und, Magdeburg / Meideborg og uppdelas i brunswieker platt, ej att sammanblanda med högtyskans braunschweigisch, samt bode-mundart, calenberger platt, elbeöstfaliska, göttingisch-grubenhagensch, hildesheimer platt, holzland-ostfälisch, huymundarten, nordostfälsche, okermundarten, östostfälsche, samt popendieker platt / papenteicher platt som levde gott framtills den kraftiga nedgången som skett under 1900-talet varhän allena ett hundratal människor numer behärskar tungomålet, änskönt runt tuhundra ord tagit sig in i den regionala högtyskan. De östfaliska språken äro ej vanligt nyttjat, främst utav äldre människor, men understödjs bland annat utav Oostfäälsche Institut som utger årligt pris för litterära alstringar.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Engelska språkets historiska utveckling och skottskans distinkthet - Europas tungomål DCLXII

Ädlingar förde sig ofta internt på franska, eller normandiska, men tappade allteftersom grund även om det för väldigt lång tid framöver hållit position av socialt högklasspråk, men numera inlärt sekundärt. Engelskan fick tillbaka sin status som statsspråk under slutet av 1300-talet och bleve 1362, via kungens engelska tal vid öppningen utav parlamentet, officiellt tungomål när de sista franska besittningarna förlorades, men franskan behövde inte ge upp inom domstolsväsendet förrän 1731. Även om konungens tal hölls på engelska redan 1362 så dröjde det till Henrik IVs trontillträde 1399 som England fick en kung vars modersmål var engelska sedan normanderna anländo. Sedan 1400-talet har det funnits nobilitet i England som inte kunnat franska alls. Den nya engelskan gjorde även andra framsteg, exempelvis så utkom det under 1380-talet en engelsk översättning utaf Bibeln - inspirerad av Wycliffe; denna bibelöversättning skrevs i Oxford. Canterbury Tales som osså spelat roll för språkets utveckling skrivandes utav Geoffrey Chaucer som var Londonbo, og därför har de sydöstra varianterna i England fått en prestigefylld roll. Under några århundraden framöver skedde en gradvis londonisering utav det skrivna språket där de övriga regionerna övergav sitt skriftspråk för Londons, under den moderna engelskans tid kan man inte längre se på skriven text utifrån hvilken kulturell kontext den är skriven, enkom höra vid tal, ock knappt ens det ibland då samma utveckling tagits vid vid uttalet som vid skrift. London har således centrerat makten över det engelska språket genom att det varit centra för hovet, ekonomin, politiken og kulturen samt dels på grund utav att London anno 1477 fick en egen boktryckare vid namn William Caxton, och denne mans stavning håller i mångt och mycket fortfarande i sig i standardengelskan - hans stavning har inslag av anglosaxiska stavningskonventioner. De flesta ord är lätt igenkännbara i dagens engelska om man bortser från vissa ord som gått ur bruk eller ändrat stavning lite mer, exempelvis fyue för ‘fem’, erys för ‘ears’, han för ‘have’, whilom som bytt till ‘formerly’ samt inwith för dagens ‘inside’. En av de mer särskiljande sakerna emellan fornengelskan og neoengelskan är att den ‘stora engelska vokalskiftningen’ skett efter Chaucer, hvilket bland annat betyder att i fornengelskan så var vokalerna distinkta till både qvantitet et qvalitet, emedans neoengelskans primärdistinktion ligger i kvaliteten, detta innebär att man erhuldit ett i stora drag helt annat vokalsystem. I likhet med den andra germanska ljudskridningen som inte skedde i lågsaxiskan, så skedde ej heller den stora engelska vokalskiftningen i skottskan, hvilket påkallar att det bland annat genom de olika historieutvecklingarna rör sig om olika språk - dogh genom den äldre historien sammankopplade till ett protospråk som vi känner som anglosaxiska, men egentligen inte ens det då språken varit smått differata ända sedan de inkommit övärlden, samt ankommit från olika etniska stamhåll. Den mesta stavningen är fortfarande i nyttjning fastän denna ljudförändring skett, exempelvis skrivs det knight fastän varken k eller gh normalt uttalas, eller castle, där t försvunnit, det syns även i olika ord som har varierad stavning men utan att de uttalas olika, såsom meat / meet eller sea / see.

~

Axat från boken Europas tungomål

Kvinnokultur

vårat enskilda beteende

vårat beteende i relationer

hela samhället og kulturen

måste förändras

måste utgå från

måste fokuseras till

vad kvinnan vill

vad kvinnan behöver

vad kvinnan känner

vad kvinnan tänker

kvinnor og män

bör alltid utgå från

kvinnans vilja

hennes känningar

hennes lycka

samt njutning

hon bör få

allt hon vill

alltid

~

+ Tu est Divina, Postmodernisme premillénaire

Tahinidressing

4 vitlöksklyftor

½ deciliter tahini

½ deciliter vatten

½ deciliter pressad citron

½ deciliter olivolja

1 matsked tamari

1 tesked rivet citronskal

½ tesked havssalt

• Mixa allt till en slät dressing.

~

Östarameiskan

Idag, i Turkiet, finner vi i gränsområdet mot Syrien en liten spillra av folk som talar de afroasiatisk-semitisk-nordvästsemitisk-arameisk-östarameiska språken. De nyarameiska språken delas vanligtvis in i trenne varianter, samt några till.

Nyöstsyriska / urmiska / assyrian neo-aramaic /sûret, som är ett språk som numera har viss officiell status i vissa delar utav Irak og som har talats från Mosul uppemot sjön Van i Turkiet, samt från norra Tigris i väster og Urmiasjön i öster. Språket har eget skriftspråk.

Kaldeisk nyarameiska / kaldāyâ / sōreth, och talas utav de kaldeiskt kristna och finns i skriven form sedan 1600-talet.

Turabdinska / turoyo / surayt / suryoyo, som talas utav assyrier / syrianer från Tur Abdin i sydöstra Turkiet och de flesta utav dessa använder kthobhonoyo som skriftspråk.

Ett fjärde nyarameiskt språk är mlahsômålet som var nära besläktat med turoyo men som nu betraktas vara utdött sedan sista talaren avled 1998 i syriska Qamishli, hans dotter kan enligt rapporter ehuru även språket men hon är dessvärre nära döv och har ingen att tala språket med, hvilket förhindrar komprahensibiliteten. Språket härrörde från den turkiska byn Mlahsô, nära Amid / Diyarbakır.

Ytterligare ett i Iran förekommande neoöstarameiskt språk är det nymandeiska språket som är en levande utveckling utav det klassiska mandeiska språket som är ett i övrigt dött men ack liturgiskt heligt språk inom mandeismen, även förestående i Sverige. Mandéerna i Sverige talar så vitt jag vet ej nymandeiska, men har den klassiska mandeiskan som liturgiskt språk. Nymandeiskan är högeligen divergent i förhållande till de övriga nyarameiska språken samtidigt som det är i sig självt uppdelat på trenne varianter, och finns endast kvar i en kommunitet i Iran men omkring hundra talare.

De moderna nyarameiska språken är utvecklade från medelarameiska och gjorde så under ungefär 1200-talet, emedans de moderna västarameiska språken är i det närmaste utdöda så finns dessa ovan östarameiska språk kvar, där några totalt har en någorlunda mångtalig grund att leva i men hårda tider ändå är att vänta för språken då dess talare är extremt splittrat utslaget över jordklotet i fördrivna diasporagrupperingar.

Ursprungligen bor nyaraméerna i Turkiet, Irak, Iran, Syrien, Libanon og Israel, men nu bor majoriteten utav dess talare i diasporan, främst i Europa. Efter att turkarna folkmördat assyrierna / syrianerna, framtills 1923, så fanns det bara 30 000 kvar i Turkiet. Nu finns det även störra samlingar i USA, Sverige, Tyskland, Brasilien, Ryssland, Jordanien, Nederländerna, Australien, Kanada, Frankrike, Belgien, Georgien, Armenien, Schweiz, Danmark, Grekland, Italien, Österrike, Storbritannien, Ukraina samt något tusental i Nya Zeeland.

Det totala antalet talare, på hela jorden, utav nyarameiska språk kan vara så högt räknat som 500 000 människor, fördelade på 210 000 till assyrisk neoaramaiska, 206 000 till kaldeisk arameiska samt 112 000 på turabdinska, emedans mlahsömålet samt många andra försvunnit i det tysta.

Från början så antar man att de nyarameiska tungomålen växt fram i ett språkkontinuum men då lång tid gått sedan språkens utveckling samt nya språks inträde i regionen eller att andra språk kommit i majoritet samt tagits över utav tidigare aramaisktalande så har stora hål skapats i denna kontinuumsituation, och förståelsen är bara kring naboområdet för varje språk, i övrigt råder således stor diversitet og sinsemellan oförståelighet. Det har ehuru alltid existerat en stark ock klar divergens emellan väst- samt östarameiskan, och det är även hela tiden östarameiskan som varit hegemonisk samt varandes dess tidigare varianter som blivit klassiska. Västarameiska är som nämnt i det närmaste utdött numer.

~

+ Europas tungomål

Heligheter

kvinnans vilja

hennes känningar

hennes lycka

samt njutning

~

+ Tu est Divina

Romanskans inflytande på engelskan - Europas tungomål DCLXI

Som tidigare nämnts så är latinska, ofta genom normandiskan eller franskan, lånord vanligt förekommande i det engelska språket, men ofta med en stor modifikation. I ett normalt engelskt lexikon så är det enbart ungefär 40 % av orden som har ett germanskt ursprung, de resterande omkring 60 procenten är av latinskt ursprung, detta skulle i sig kunna utgöras som ett argument för att engelskan icke mera är ett germanskt, utan ett romanskt, språk eller ett romanskt-germanskt kreolspråk, om man väljer att avstå från historiska synpunkter. Men detta resonemang håller ehuru ej till fullo, då det i det skrivna ordet i normal engelska, såsom i tidningar, romaner samt i andra lättare skrifter, så består 3/4 av orden av de germanska termerna och det är enbart i de ‘finare’ sammanhangen och i de akademiska skrifterna som de romanska orden får mer spelrum - så är det ju även i svenskan. Här föreligger även en synbar skillnad emellan den normandiska inflytelsen og den nordiska, det nordiska inflytandet finnes främst inom de vardagliga orden, emedan latinet samt romanskan främst påverkat det ‘finare’, det politiska og akademiska språket, till exempel så fanns nordiska lånord inom det juridiska området innan romanskan tog över på det området, ett exempel är bylaw som ehuru för ovanlighetens skull bibehölls, dock med kraftig förminskad betydelse. I annat fall försvann germanska ord som æþeling för ‘prince’ och wuldor för ‘glory’, men orden king ock queen behölls, även om de flesta andra administriella termer förbytts till franska såsom royalty, reign, rule, advise, justice, state, nation, judge, prison, punish, command, country, court, govern, parliament, people, baron, count, duke, marquess. Det är även nämnvärt att nämna att vissa franska arkaismer bibehållits i engelskan emedan de gått förlorade i franskan, såsom s:et i beast og feast som ju i franskan numera är s-löst och heter bête samt fête. En hel del inlåningar från speciellt den tidiga tiden bär klara normandiska drag emedans inlåningar som ankommit från 1200-talet och framåt varit centralfranska, det är därför det heter wage, war og wardrobe istället för franskans gage, guerre et garderobe, eller prey, strait og veil, från normandiskans preie, estreit og veile, emedans modern franska haver proie, étroit samt voile. Förutom att nordgermanskans inlåningar kom underifrån, och romanskan överifrån, så är det generella att vikingarnas ordvarianter trängde ut inhemska varianter som varit befintliga emedans romanskan istället kompletterat engelskan med förekomster som tidigare inte varit förekomna i den engelska tungan, förutom naturligtvis en hel del ord där man ehuru esomoftast istället ej utkonkurrerat utan bigrundat mångfald av ord, varvid dagens engelska är att beteckna som ett relativt bredt språk.

~

Axat från boken Europas tungomål

Deva Cornisca - Landologica CCCXXXIII

Cornelius a cornibus

sacrificium vacca

Roma aeterno

Templum Dianæ

~

+ Tu est Divina III

Medelengelskans og danskans inflytande på engelskan - Europas tungmål DCLX

Det anglosaxiska skriftsystemets enhetlighet kunde dogh igge upprätthållas og nästkommande period, 1100-1500, som brukar kallas medelengelska, men som kanske hellre borde kallats gammalengelska, karaktäriseras av en variationsspridning av det skriftliga språket samt förekomsten utav stora grammatiska förändringar. Utifrån macrogeografiska synvinklar brukas de olika geosfärerna uppdelas i syd- og sydöstengelska, hvilket är fortsättningen på västsaxiska samt kentiska, sedan finnes väst- og östmidland, förutvarande merciska där den sistnämnda har stora danska influenser emedans den första ej haver detta, samt nordengelska hvars i sin norra utväxt var skottska som frambar en egen medeltida litteratur likväl. Det anglosaxiska tungomålet hade bevarat många av de äldre böjningssystem som funnos i germanskan, emedan gammalengelskan utvecklades ifrån detta og mer liknar dagens engelska. Normandiskan samt gammalengelskan genomgick en konsolideringsprocess och uppgick således i varandra. Under vikingatiden så bosatte sig även många nordmän i nordvästra og nordöstra England, det var främst danskan som genom Danelagen fick fäste i östra England emedans norrmän bosatte sig i västra delen av landet, norskan kom även till norra Skottland og öarna där utanför. Detta ledde till ytterligare variationssplittring och de nordgermanska målen har lämnat många spår efter sig, även om de inflyttade individerna samt deras ättlingar relativt snabbt övergav sitt språk bland annat med anledning utav att språken var ganska lättförståeliga vid tidpunkten, hvilket försvårar en språkbevaring men underlättar även en språktransferering, samt folklig assimilering - förutom i ett fall. Om man tittar på en karta så ser man ganska lätt en mängd ortnamn som haver sin hemvist i Norden, hvilket bland annat kan förklaras av faktumet att flertalet nordmän som begav sig till det nya landet blev jordägare og därigenom kunde påverka, omedvetet eller icke, namnen på bygden, bland annat finnes det många -thorpe- samt -by-namn. Även vanliga engelska ord har sin härstamning i nordmännens språk, exempelvis give og egg som då kommer från ‘giva’ og ‘ägg’, eller knife, fellow, sky samt smile, även andra inlån reflekteras i ord som husbonda ifrån ‘husbonde’ och som även åtfinns i det vanligare husband samt lagu, i varianter i Skottland og Nordengland finnes dale, fell ock beck, synligen ifrån ‘dal’, ‘fjäll’ ock ‘bäck’. ‘Give’, ‘egg’ o ‘them’ heter på genuina varianter yive og ey, eller de ytterst vanliga orden they, them, och their som bytt ut h´e, heom og heora.

~

Axat från boken Europas tungomål

Brexit

english white trash

have casted their votes

let them dig their own grave

may Scotland be free

~

+ Postmodernisme premillénaire, Europas tungomål

Åkallan

å Bacchus vägnar

rinner mitt blod för dig

mitt hjärtas puls

mina ådrors blod

mina sinnens allt

å Bacchus vägnar

slår mitt liv för dig

vari hälsad du divina

vari dyrkad du gudinna

du, som kvinna

~

+ Tu est Divina III-IV

Orientalisering

orientalisering gav Europa dess vin

orientalisering gav Europa dess folk

orientalisering gav Europa dess konst

orientalisering gav Europa dess kultur

orientalisering gav Europa dess alfabet

orientalisering gav Europa dess filosofi

orientalisering gav Europa dess alkohol

orientalisering gav Europa dess religion

orientalisering gav Europa dess medicin

orientalisering gav Europa dess vetenskap

orientalisering gav Europa dess arkitektur

orientalisering gav Europa dess matematik

orientalisering gav Europa dess politiska kultur

människosläktet är kommet till Europa, från Orienten

~

+ Europas tungomål, Postmodernisme premillénaire

Det tjuvasjiska bulgariska folket i Italien - Landologica BFV

Turkar från Turkiet har funnits i Italien sedan 1400-talet men turkar av annan etnicitet hava likväl tidigare varit existent inom landets gränser, de vi här nu avseom äro bulgarerna og då ej de slaviska bulgarerna som nu bor i främst Bulgarien utan de egentliga bulgarerna som varo ett altaiskt turkiskt tjuvasjiskt folk.

Den största migrationen utav turkbulgarerna leddes utav hänföraren Altsek / Altsikurs under 600-talet, han tillhörde till en början det Avariska khaganatet men bytte över till langobarderna samt anlände till exarkatet Ravenna men inbjöds då utav Grimoald I af Benevento att bosätta sig i dukatet Benveneto. Enligt Gesta Dagoberti I regis Francorum så bosatte de sig främst i dagens Isernia, Bojano samt Sepino, i Matesebergen, og Altsek tilläts fortsätta vara bulgarernas ledare under den langobardiska titlen gastald, Bojano blev gastaldatets säte.

Det finns även en annan bulgarisk herre, kanske är det samma, som efter avträdelse från det avariska khaganatet bosatte sig, med 9000 av hans folk, i Bayern under åren 631-632, under den frankiska kungen Dagobert som gav dem lite land, men skall ha avflyttat till venetianska marker med de 700 som kvarstod efter att Dagobert hialöst massakrerat övriga.

Arkeologiska bevis antyder även stäppfolks befintlighet i Molise samt Campanien under 700-talet og det kan finnas uppemot 700 toponymer som kunne kopplas åt turkbulgariskt håll, till detta skall även personnamn givetvis läggas. Den langobardiska historieskribenten likväl benediktern Paulus Diaconus under slutet av 700-talet berättar att ättlingarna till bulgarerna fortsatte prata sitt eget språk, hur länge de gjorde detta kunnom vi ej så nu veta.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Blåbärssill

1 paket 5-minuterssill eller inläggningssill

100 gram blåbär, tinade eller färska

½ citron

1 kruka färsk koriander

lag:

0,75 deciliter ättikssprit, 12 procent

1 deciliter vatten

1 deciliter strösocker

2 kanelstänger

Blanda ihop ättikan, vattnet, sockret og kanelen, koka denna lag kort framtills sockret löst sig, låten sedan svallna.

Låt sillen rinna av skärandes den i diagonala bitar. Varva sill, blåbär, citronskivor og korianderblad i en glasburk.

Häll på lagen.

Bör stå över natten, minst ett par timmar.

~

Evolutionsbiologisk altruism

mannens liv, hans sinne og hjärta

bör vara inriktat på att totalt och fullständigt

understödja kvinnan

~

+ Tu est Divina

Runsvenskan

Runsvenskan, som varade cirka under perioden 800 - ~1225, havom vi vetskap om tack vare de runristare som förevigade orden från den tiden, men tyvärr så använde de sig esomoftast utav det yngre 16-typiga runalfabetet, hvilket ju leder till tolkningsproblem då vissa runor kan hava flera olika betydelser, exempelvis så nyttjades runan för u även för o, ö, y og v.

Korpusen med runinskrifterna består utav omkring 900 personnamn samt runt 600 ord, fördelade på över 3000 inskriptioner. Det vanligaste viset att skriva på var antagligen att rista runor på trädmaterial hvilket dessvärre ej bevarats till vår vetskap.

En känd fonologisk förändring som skedde under perioden är att diftongerna au og ai monoftongerades under 1100-talet, stain > sten, i det som kommit att bli stilbildande för standardsvenskan, emedans de överlevt på andra håll.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Patetisk puritanism og svensk översitteri

I Öresundsregionen blir detta extra tydligt varje gång något danskt företag fälls för sexistisk eller könsstereotyp reklam (det händer inte sällan). Då skriver danska tidningar storögt om den svenska nämnden som smäller stereotillverkare på fingrarna för att de slänger in nakna tjejer i sin reklam för högtalare

Etiska rådet mot könsdiskriminerande reklam

Marknadsetiska rådet

oetiskt översitteri, negativ kultur

~

+ Postmodernisme premillénaire

Orrenius, Niklas, “Ombudsmannen som är förälskad i reklam”, i Sydsvenskan, 24 december 2008 s. A6-7.

Anglonormandiska - Europas tungomål DCLIX

När vikingaättlingen samt tillika normandiske hertigen Vilhelm erövrade England 1066 ändrades de språkliga förutsättningarna; detta normandiska hov talade ej anglosaxiska utan det -italisk-romansk-galloromansk-nordgalloromanska tungomålet normandiska som i moderna former ännu kan höras på Normandöarna samt i Normandie, ehuru alltmer sällan. Detta innebar att de högre statliga og kyrkliga ämbetena övergick till normandiska när normander besatte dessa positioner. Anglosaxiskan förlorade sin position som statsmål, hvilket gjorde att den nästan helt försvann som litteraturspråk, individer som ville klättra på den sociala stegen fick lära sig normandiska för detta ändamål, hvilket givetvis har lett till att det nutida engelska språket och speciellt dess ‘finare’ varianter är fullspäckade med latinska, ofta komna genom normandiskan eller franskan, lånord - detta är speciellt karaktäriserande för nästkommande språkperiod. Munkar och lägre präster fortsatte ehuruväl att skriva på anglosaxiska og viss folkdiktning finns likväl den bevarad. Detta språk som i Storbritannien florerade kallas anglonormandiska, i vardagligt tal beräknar man att språket fallit ur bruk redan under 1200-talet, och sedan ännu mer runt 1500-talet, fast än idag talas normandfranska i vissa juridiska sammanhang, i exempelvis parlamentet, men oftast är det även här parisisk franska vid sådana fall.

~

Axat från boken Europas tungomål

Extrakuk - Femtio nyanser VIII

en skön extrakuk

skadar ej förhållandet

tvärtom

en extra fitta

leder ehur ej någonsin väl

~

= Femtio nyanser utav grått, svart ock vitt

Dodecanesiska turkar et italienare

De dodecanesiska turkarna på Rhodos och Kos omfattades lyckligtvis ej utav folkförflyttningsavtalet 1923 då öarna för den tiden hörde till konungariket Italien og ej bleve grekiska förrän 1947 då dessa turkar blev medborgare i den staten.

Idag utgör de ungefärligen ett antal om 5500 individer, 2000 på Kos samt 3500 på Rhodos. I samklang med detta kan även nämnas att det fanns en italiensk bosättningspolicy på Dodecanese emellan 1910-talet och 1940-talet där de flesta utav de omkring 40 000 italienarna hamnade på Rhodos, efter att Grekland tagit över öarna försvann nästintill alla italienare hemåt, några få dussintalet rapporterats ha stannat kvar.

~

+ Europas tungomål

Högtyskans skrift- samt språkhistoria

De äldsta högtyska texterna äro från cirka 500-talet, eller efter år 750 om man icke medräknar de alemanniska runor som finnes att tillgå, och denna tid fram till omkring 1050 kallas fornhögtyska / althochdeutsch där de bevarade texterna främst består utav översättningar från latin. Den äldsta ‘tyska’ boken är bayersk varandes en latin-bajersk ordbok som daterats till anno 765 og som går under beteckningen Abrogans, av intresse äro även de smått senare Merseburgbesvärjelserna / Merseburger Zaubersprüche som varandes skrivna på fornfrankiska og äro ett av de få prekristna germanska alstrerna som åtfinnes. Ordet deutsch, eller thiudisk, ‘tysk’ bildades under denna tid betydandes ‘folkspråklig’ i motsats till ‘latinsk’. Det mest särskiljande med fornhögtyskan som avmärker dess evolution från övrig västgermanska är den högtyska ljudförskjutningen som läre havandes skett någon gång i slutet utav 400-talet eller början av 500-talet, hvilken gjorde att konsonantsystemet förändras från alla övriga västgermanska tungomål, inklusive lågtyskans. Änskönt inom grammatiken varde fornhögtyskan likstående ej allena fornlågtyskan utan även fornengelskan og fornholländskan. Under mitten utav 1000-talet sker en vokalförändring i högtyskan varvid språket anses gå över till medelhögtyskan. Fornhögtyskan varde uppdelat på ett antal olika geospråkliga språk och vi finnom denna uppdelning sedan stadigvarande gällande genom hela tyskans historia, samt den fordomliga langobardiskan som många tror är fornhögtysk likväl men som ej idag finnes kvar.

Nästkommande period fram till 1350 kallas således den medelhögtyska / mittelhochdeutsch perioden, för tiden åfunnes ett ganska enhetligt litteraturspråk som nyttjades i exempelvis riddardiktningen. Medelhögtyska innehåller även den naturligtvis ett stort antal varianter, minst elva macrovarianter, varav de fleste finnes i skrift, men det var Hohenstaufens hovs språkkutym som under 1100-talet vann stor prestige samt spred sig supraregionalt benämnandes vanligtvis som mittelhochdeutsche Dichtersprache hvilken byggde främst på swabiska samt alemanniska. Precis som i Sverige så haver man ehuru en tendens att i modern litteratur förvanska språket i mer läsanpasslig stil för moderna ögon, varav man ofta luras kring språkets beskaffenhet för tiden. Man vete heller ej om detta differata skriftspråk var ett talat supraregionalt språk eller om det bara förekom i manuskriptens värld. Det var även under denna period som högtyskan geografiskt koloniserade områden öster om Elbe og Saale hvilket skapade grupperingen för de östcentraltyska språken, även jiddisch har sin upprinnelse under denna tid hvilken senare kommer genomgås separat.

Efter denna tids nedgång infaller den äldre nyhögtyska / frühneuhochdeutsch epoken emellan 1350 samt 1650, en era som kan karaktäriseras av en stor skriftlig variation hvilket illustreras utav att det fanns minst fem olika regionalt baserade skriftspråkstraditioner där ehuru tvenne östliga varianter får en dominant ställning, en utjämningsprocess emellan dessa avbrytes ehuruväl utav reformationen. Man får törhända ofta bilden utav en bokexplosion på de olika språken genom tryckerikonstens spridning men så är inte direkt fallet, år 1518 räknar man exempelvis att allena 10 procent utav alla tryckta böcker i de tyska länderna var på tyska, och de ökade till 30 procent år 1570, ännu år 1740 så trycktes nära 30 procent utav alla böcker i de Tyska länderna på latin. Denna tidens språk är även den som får vara med om tryckpressens introduktion og spridning, samt reformationen, med Luthers bibelöversättning, samt trettioåriga kriget, hvilka alla varo viktiga för språkets utveckling og bitvisa konformism. Luthers bibelöversättning som var färdig og publicerad år 1534 byggde på Saxens kanslispråk, sächsische Kanzleisprache, även känd som Meißner-Deutsch som i sin tur byggde på östövre samt östcentrala tyska varianter og bibehölle mycken utav de grammatiska systemen från medelhögtyskan, till skillnad från den flesta talade tyskan i centrala samt övre Tyskland. Bibeltryckningen ackompanjerades ofta av långa lokala ordlistor när den förmedlades, för att folk skulle förstå vad det stod, så att detta skulle röra sig om en bibel på folkspråket är en fråga om stor modifikation. I den äldre nyhögtyskan skedde även mången utav de vokalförändringar som ännu idag är karaktäristika för standardhögtyskan.

Den yngre högtyska tiden som då räknas från 1650 og framåt hvilken återigen karaktäriseras utav en utjämningsprocess som omkring 1770 utmynnar i en ganska homogen skrifttradition, detta även om kodifieringen av stavning och uttal icke skett förrän runt sekelskiftet 1900. Standartyskan var framtills runt året 1800 primärt allena ett skriftligt tungomål og exempelvis de i Nordtyskland betraktade det ofteliga som varandes ett helt främmande språk ock lärde sig således uttalet mer bokstavstroget än vad som försegicks i de högtyska språkområdena. Spridningen utav standardhögtyskan sedan 1800-talet havandes resulterat i utarmningen samt i många fall utdöningen utav de genuina historiska språken, detta speciellt i stora delar utav Nordtyskland men även i vissa städer i det historiskt högtyska områdena. Uttalet av standardtyskan haver naturligtvis likväl regionaliserats varhän påverkan skett däri utav de olika tyska språken som finnes. Nästan all publicering på tyska, samt den främsta talade median likväl, i Tyskland sker på hochdeutsch, till förtret för alla andra språk.

Bröderna Grimms lexikon som publicerades i sexton delar emellan åren 1852-1860 är den primära källan för standardtysk vokabulär, med tillägg naturligtvis, år 1880 kommo grammatiska og ortografiska regelverk genom Duden Handbook och år 1901 proklamerades dess preeminens. Olika publiceringshus började årtiodena härefter att utkomma med egna lexikon med ibland viss differens i ortografin men detta tolererades icke utav den tyska staten så år 1955 proklamerades Dudens allenarådning. Vissa stavningsreformer toges vid år 1998 men all media har ej förändrat sitt språkbruk i linje efter riktlinjerna häri, studier visar även att ungefär 77 % av tyskarna ogillar reformen.

I sin reformhysteri gjorde man ehuru inget åt ordlängden, hvilket bland annat ses i den lag som klubbades igenom år 2000 i Mecklenburg-Vorpommern som i sin kortform heter Rinderkennzeichnungs- und Rindfleischetikettierungsüberwachungs-aufgabenübertragungsgesetz, emedans det fulla namnet lyder Gesetz zur Übertragung der Aufgaben für die Überwachung der Rinderkennzeichnung und Rindfleisch-etikettierung. Ordet rindfleischetikettierungsüberwachungsaufgabenübertragungsgesetz med sina 63 bokstäver är ett av de längsta orden som faktiskt nyttjas i tyskan. Som exemplet kanske likväl antyder så är ordbildningen viril i tyskan hvilket den havandes varit från tidig tid varvid tyskan i reella termer egentligen innehåller väldigt få inlåningar om man jämför med andra tungomål i dess närhet, stora inlån från latin samt grekiska har ehuru naturligtvis skett, först genom Romarriket vars tid verkar hava bistått mer runt 550 latinska inlåningar till tyskan, og sedan via kyrkan samt dess munkväsende genom hela den historiska epoken, likväl har franska og slaviska inlån skett, samt naturligtvis engelska nu i sen tid, påbörjandes under 1600-talet og sedan accelererandes sedan 1800-talet, ofta äro även detta förklädd latin og grekiska.

~

Läs mer om detta i min bok Europas tungomål.