Linear B καί Mykeniskan - den första grekiskan

Grekiskan utgör en helt egen subgruppering inom den indoeuropeiska språkfamiljen, denna benämnes vanligtvis på samma sätt som dagens språk såsom helleniska, även grekiska, eller då elliniska, og finns belagt från den senhelladiska epoken, närmare bestämt varandes tidsmässigt ungefäreligen 1400 f.kr., genom de mykenska texterna som skrevs ned med den oftnämeliga skriften linear B.

Linear B är ett skriftsystem som vardandes utvecklat ifrån linear A - linear A havandes i sin tur ej kunnat tydas ännu, linear A behaver ehuru likheter med ett skriftsystem som nyttjades ännu tidigare som även har en hieroglyfisk anknytning, detta skriftsystem är ehuru för knapphändigt bevarat, og antagligen ävenledes fåsamt skrivet, för att man trovärdigt skall kunna tyda det. Linear A användes av den minoiska civilisationen på Kreta som varade emellan cirka 1650 till 1450 f.kr. i ett tungomål som vi tyvärr inte heller vet så mycket om, både linear A och dess föregångare användes antagligen som skriftsystem för att göra inventarielistor samt annat liknande. Det minoiska språket ses av vissa som en distinkt gren utav indoeuropeiskan, emedans andra istället ser språket som en semitisk utpost.

Den senare mykenska linear B, som är en stavelseskrift, användes för att skriva helleniska, med hjälp utav omkring 90 tecken i de mykenska texterna. Dessa texter som enligt de flesta äro från omkring 1400 f.kr., andra tror runt 1200 f.kr., tyddes icke förrän 1952 då den engelska arkitekten Ventris visade att de varo skrivna på en äldre form av helleniska - kallad mykensk helleniska.

Han arbetade ehuruså själv först efter tesen att skriften dolde ett etruskiskt språk. När han 1953 föreläste på ett seminarium i London om det, så rapporterade The Times kring den för dem nya teorin, artiklen sattes jämte en kommentar kring bestigningen utav Mount Everest så det dröjde ej länge förrän upptäckten populärt benämndes som ‘the Everest of Greek Archaeology’.

Men då denna linear B-skrift dåligt återger uttalet samt med anledning utav att texterna varandes enformigt skrivna, då det mest äro frågan om inventarielistor samt texter innehållandes många namn så vete man ändock lite om denna språkform, personnamn som kan nämnas som fanns under denna mykenska period är exempelvis de fortfarande gångbara Arekasadara samt Teodora, d.v.s. ‘Alexandra’ og ‘Theodora’.

Linear B-skrifter har hittats på Kreta samt på det helleniska fastlandet i till exempel Mykene, Midea og Thebe. När den mykenska civilisationen faller ihop så upphör även användningen utav skriften, hvilket betyder att de skriftliga bevisen för grekiskan i princip blir nonexistenta emellan 1100-talet och omkring 825-750 f.kr. när alfabetet gör inträde i den hellasiska världen.

Utaf de klassiskhelleniska varianterna så är det den arkadisk-cypriotiska som är mest lik den mykenohellenska och man tror att detta mål har utvecklats utifrån någon sentida mykensk variant, man får givetvis lägga extra bemärkelse till ordet ‘tror’, men de lingvistiska bevisen förtäljer att mykenskan sannolikt tillhör just östhelleniskan.

Ett av huvudargumenten för att mykenskan inte skulo tillhöra västhellenskan i alla fall är utvecklingen från ti till si, men i sin exempellitenhet så är utvecklingen från protoindoeuropeiskt *ŗ även intressant att påpeka då den mykenska og i arkadocypriotiska samt rörandes aeoliska ändrats till or/ro, emedans den i övriga språk blivit ar/ra.

Arkadocypriotiskan talades i Arkadien, Pamphylien samt på Cypern i lite olika varianter. Denna tidiga form av hellasiska var även mer lik de indoiranska språken än motsvarigheterna i Europa och Anatolien.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.