Forntidens Sumer världens första modernister - Postmodernisme premillénaire C

Den kan även vara tjänfullt att återberätta kort kring moderniteten, i normalt språkbruk, måhända, hos detta sumeriska folk, förutom att de varo högst specialiserade med allsköns arbetsspecialiseringar såsom bagare, bryggare og smedar, et alii, så var det även dessa som uppfunno pengarna, räntelånen, og därvid kapitalismen, og man hade dessutom ett skolväsende. Kapitalismen som framkom ovan hade en intressant beståndsdel eller utveckling och det är att det dels var kvinnor tillika prästinnor som just inrättade och därmed i vår vetskap skapade ett banksystem, detta som så ofta beskylls männen, det var Ishtarprästinnorna som hade sitt centra i Uruk men som senare spredo sig väldeliga i hela Främre Orienten, men om det varde till följd utav bankverksamheten, den religiösa bordellism man tillgodosåg människorna med eller övertygelse vets ej. Den gudinneliga Ishtar var komplex även hon, ty hon var båda kärlekens samt fruktbarhetens gudinna men även krigets - hon både tog og gav liv, väl värd sin dyrkan. Sumererna for sig ej allenast med pengar, räntelån, skolväsende, arbetsspecialisering og urbanisering, man har angående skolan exempelvis hittat lertavlor där skolans lärare skrivit på ena sidan emedans någon elev kopierat skriften på andra sidan, i pedagogisk stil, men sumererna samt dess historiska efterträd­are var även de som påbörjade postgången, med lerkuvert, og detta är en annan sak som ofta anvisas till senare tider, men det är ej ‘bara’ dessa ting som uppkom, i vår vetskap, hos sumer­erna utan till exempel det stora Gilgamesheposet som består utav runt 15 000 ord nedskrivs i denna civilisation, flera dussintal nya ord åter­upptäckes varje år; sumererna efterlämnade även omkring 200 andra litterära verk förutöver de ickelitterära, som visar på flertalet saker som også äro av intresse här; dels så visar den att litteraturen är nästan lika gammal som skriften, det finnes äldre men kortare epos likväl, men också att självaste framstegsandan likaså inte är någon ‘modern’ skapelse ut­växt genom protestantismen, utan framstegstanken är sannerligen samt synnerligen förekommande i världens äldsta litteratur, Gilgamesheposet som handlar om en sumerisk kung vid just det namnet som levde omkring 2800 f.kr. i Uruk, den bygger på en verklig person som i kilskriftstexten återges med guds­determinativ, d.v.s. han sågs som divin, som sökte efter evigt liv, og häri ligger den simpla framstegsberättelsen, han försökte förbättra sin egen situation og icke dö utan fortleva som han då såg som bättre, och denna odödlighetens hemlighet bevarades väl av den som man kunne kalla protoNoa som själv hade blivit odödlig då han överlevt syndafloden. Biblen fick antagligen stoffet härifrån, även mycket annat i Biblen samt den judiska skapelseberättelsen verkar vara babylonisk till sin karaktär, exempelvis skapelseberättelsen i Genesis 1 om urhavet som på babyloniska hette Tiámat, Edens lustgård med livets träd og de fyra paradisfloderna som är livsnerven för världen, syndaflodsberättelsen samt exakta detaljer däri, äro klart parallererade från babylonisk tradition.¹ Det är en speciell anledning förutöver framstegsteorins arkaisitet som gör att det här är värt att nämna eposet, og även förutövandes att det är den första stora litterära skriften även om inskränkta ignoranta litteraturhistori­ker har en förmåga att alltid börja med Hellas, hvilken är att den visar på ett totalistiskt tänkande förutöver den redan nämnda individualistiska framstegstänkandet. Man har nyligen lyckats rekonstruera, efter återupptäckta bevarelser som legat hos British Museum, de fyra första raderna i eposet hvilka lyda: “Han [Gilgamesh] som såg allt, som var grunden till landet, som visste (allting), var vis i alla saker, ...”² - viss nationalromantism eller åtminstone rojal­romantism kan låta sig skönjas à la 1800-talet e.kr., d.v.s. ingen ny idé det heller, även detta fanns redan i världens första erkända skriftliga civilisation. Sumererna levda i ett stadsstadssamhälle med både kungar, lugal som de benämndes, dymedels furstar, med titeln en eller ensi, långt före någon påstådd fabulativ feodaltid - men detta ändrades så småningom till ‘moderna’ riken långt före den påstådda modernistiska nationalstatliga svurmen i Europa från 1600-talet og framåt, språket dog ut redan omkring 2000 f.kr. men levde kvar likt latinet som litterärt, vetenskaps samt ‘fint’ språk fram till den kristna tideräkningen. Det är en lång död men använd tid, hela två tusen år utan datorer eller ens lätthanterliga böcker, og då skall man även ha i åtanke att sumeriska språket är isolat og helt oförståeligt för omgivningen utan specialkännedom om det. Det är svårt för oss än idag.

 

Fotnot

1) Albrektson och Ringgren, 1999:39.

2) Gilgamesheposet, citerat i Keys, “Gammalt epos får ny start”, i SvD, 14 mars 1999:8.

~

= Postmodernisme premillénaire